På senaste träffen med min skrivargrupp kom vi att prata om klichéer. De bör undvikas, brukar det heta. Men alltid? Eller finns det tillfällen då klichéer inte bara är okej, utan det bästa att ta till ios 10 for free?
M. sa att han brukar gå igenom texten och reagera på alla klichéer han skrivit, sedan stryka åtta av tio. De två som är kvar är kvar för att de faktiskt fungerar, och tillför texten något klingeltöne kostenlos downloaden nokia.

Så här säger författaren Joanna Trollope i en intervju i senaste MsLexia:

A cliché is only a cliché if it’s happening in someone else’s life, but the first time it happens to you is the first time in the history of the universe stickers whatsapp iphone.

Det som är bra med klichéer är ju att de ger en direkt igenkänning. Det blir en genväg till något som de flesta kan relatera till iphone 6 foto's downloaden naar pc. Nackdelen är förstås att de kan upplevas som slitna, och därmed förlorar sitt värde, om du inte gör dem till dina egna eller driver med dem.

Vad säger du pokemon music for free? Brukar du använda klichéer när du skriver, och hur gör du i så fall för att de inte ska kännas nötta?

  3 kommentarer till “Tankar kring klichéer”

  1. Jag kan avsiktligen använda klichéer om jag skriver i första person (jag-form) och även låta vissa personer i krydda sina uttalanden med klichéer i dialoger. Det beror på personen. Andra personer låter jag i stället tala ängsligt korrekt. I andra sammanhang (t.ex. om jag skriver i tredje person) brukar jag ta bort alla klichéer jag kommer på mig själv att skriva.

  2. I en dialog fungerar klichéer för att visa personen, men i regel avstår jag. Å andra sidan befinner jag mig i det stadiet – just nu – att jag stryker vartenda ord som är onödigt. Då får klichéer inte plats.

  3. Svårigheten, tycker jag, är att avgöra vad som egentligen är kliché.

    Å ena sidan de tydliga klichéerna, t ex ”Ã¥t som en häst”, ”kvittrade som en lärka”, ”han liknade ett Ã¥skmoln” osv.

    Men hur är det med andra uttryck? Jag föreställer mig att kliché är något subjektivt, dvs en van läsare kanske tycker att Camilla Läckbergs, Liza Marklunds och/eller Dan Browns böcker är späckade av klichéer och lägger ifrån sig böckerna, medan andra läser med stor behållning.

    Intressant ocksÃ¥ att följa debatten om Kastners debutroman â€?Oneirineâ€? (se t ex Sydsvenskan, GP, DN osv), som bland annat lär behandla svÃ¥righeten att vara orginell.

    Det finns även litteraturteori som menar att all litteratur är en slags dialog med tidigare alster, dvs att litteraturen indirekt redan finns i det vi läser och skriver. Kanske är vi fast i språkets struktur?

    Nåväl.

    Utan att krångla till det. Klart att alla självklara stereotyper och klichéer ska strykas!

 Skriv en kommentar

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(obligatorisk)

(obligatorisk)

   
© 2022 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha