Ensam?... Jag är inte ensam...jag är ... Ensam

Varför? - Jag vet inte
Vem? Vilka? Vad? Vänta!

Vart ska du? - Snälla, låt mig följa med, jag är...ensam. Kylan biter sönder mig från insidan, tomheten fyller min själ. Snälla!, låt mig följa dig en bit på väggen. Vem? Det namnet känner jag inte igen, ska du långt?
- Det är en lång väg att ensam vandra, låt mig följa dig. Låt mig skydda dig på den långa resan, låt mig vagga din själ in i stillheten, låt mig föra den bort från ensamheten.

Det är mörkt ute - Ensamheten älskar mörker. Längs den mörka vägen slår den följe med tomheten. De vandrar mot morgonen, där de stämt möte med tröttheten och apatin.

Tror du mig inte? Jag har slagits mot dem alla, jag har stundom förlorat, stundom vunnit. Jag vet hur trötthetens strypgrepp mot halsen kväver, jag har satts i bojor av ensamheten. Apatin har jagat mig tätt i fotspåren.
Det finns blott ett botemedel.

Tillsammans kan vi övervinna ensamheten. Tillsammans kan vi förhindra mötet med tröttheten och apatin. Vi strävar mot morgonen med solen i sinnet. Tillsammans driver vi bort ensamheten, vi delar våra tankar och hotar tomheten.

Varför?
Varför säger du varför?
Har apatin redan tagit greppet om din kropp?
Sprider sig tröttheten och kylan från sinnet och ut genom artärerna?
Har ensamheten redan slagit sina vänner följe?

Låt inte tomheten omfamna dig min vän.
Låt inte ensamheten suga musten ur din själ.
Låt inte apatin ta kontrollen.

Ge mig bara en bit av ditt liv. Tillsammans...