Framtiden startar om varje morgon
som ett virusprogram banar den sin väg: inger människan hopp och frossande fruktan.

Framtiden lever och andas i detta nu,
vem vet vad dagen efter kommer att bli före: vilka tårar eller skratt som får skölja det inre, vem jag möter eller går förbi.

Ingen här på jorden vet:
vissångerskan vet det inte, och nu går det inte att lita på rockkillen heller. Eller?

© Ros-Marie 2000-01-16