när kärleken gjort så ont
att du inte ens
kan avgöra skillnaden
mellan smärta och välbehag

när värken bedövat sig själv
och din längtan kramar dig
så hårt att den lämnar blåmärken
på ställen där de inte syns

när till och med hoppet är hopplöst
hur kan du ändå tala om honom
den du skilts ifrån, med någonting
i din röst, som liknar kärlek?