Och spänningen
släpper sitt tag om mig
Den rinner av mig,
från mig, ur mig
i röda strömmar

Äntligen släpper den mig
fri
Jag kan andas
igen

För jag kan
andas nu,
utan att dess
tjocka, äckliga, kväljande
luft kväver mig

Jag kan leva
igen
Utan illamåendet
som spänningen gav

Nu
är jag så lättad
att jag nästan
mår illa av det
i stället

Men det står jag ut med

Det står jag
gärna
ut med

För jag hade inte varit
redo