Och spänningen
släpper sitt tag om mig
Den rinner av mig,
från mig, ur mig
i röda strömmar
Äntligen släpper den mig
fri
Jag kan andas
igen
För jag kan
andas nu,
utan att dess
tjocka, äckliga, kväljande
luft kväver mig
Jag kan leva
igen
Utan illamåendet
som spänningen gav
Nu
är jag så lättad
att jag nästan
mår illa av det
i stället
Men det står jag ut med
Det står jag
gärna
ut med
För jag hade inte varit
redo