Jul igen
Så sitter vi här
- igen -
i en hög
av klappar
och barnen är glada
och vi är glada
och mormor är glad
och morfar grinar lite illa
eftersom barnen är så
- bortskämda -
men jag låtsas
att jag inte ser.

Så äts det gröt
Med socker och kanel
- och mandel -
och mandeln är min
fast jag redan är gift
men jag äter den ändå
och du ler
och jag ler
och tänker
att du är ju snygg -
att jag inte har sett det
förut?

På kvällen gråter
Storebror i sängen
för att magpirret
inte infann sig
som förra året
Och jag tröstar
Fast jag tappar alla ord
Och tänker att
-aj-
är de så stora
redan vid åtta
nuförtiden?

Vi somnar
Du och jag
på soffan - på julnatten
efter långfilm och glögg
och Alladinchoklad
och jag hinner tänka
att du är bra
Riktigt riktigt bra
- faktiskt -
och alldeles vanlig
och vacker
när upptäckte jag det?

Och ute är månen full
Seklets största måne
- har jag läst.
Och jag känner
en klump
Som alltid
då julen är över
Och jag sörjer
Förväntan
som försvann,
någonstans,
på vägen.

© Lena Sjögren 1999