Tio i skogen
"Att vad sa du?"
  "Vadå? 'En fågel i handen är bättre än tio i skogen?'"
  "Ja, va fan ska det betyda?"
  "Äh kom igen, det måste du ha hört förut. Det är ett ordspråk."
  "Nej, aldrig. Här sitter vi och snackar om brudar och så börjar du tjata om fåglar."
  "Men herregud, du måste väl... skit samma, vi glömmer det. Skål tammefan."
  "Jaja. Fåglar... ja jävlar... Öh! Två stora stark till!"

Men samma natt låg jag vaken och funderade. En fågel i handen är bättre än tio i skogen... skulle det vara ett vanligt uttryck? Och vad skulle det betyda? Ju mer jag funderade på saken, desto vettigare lät det. Alla fåglar som flaxar omkring ute i naturen till ingen nytta alls... skitar ner, väsnas och har sig... det här måste man göra något åt!

Sagt och gjort. Jag kliver alltså upp tidigt, jag är ändå så upphetsad att jag inte kunnat få en blund i ögonen. Jag drar snabbt på mig kläderna och ger mig ut i den lilla dungen bakom knuten. Jag räknar; där finns 26 träd av någorlunda storlek. I nästan varje träd kan jag se åtminstone ett skatbo, totalt 24 st. Eftersom det är tidigt på året antar jag att varje skatbo endast innehåller två vuxna skator samt ev. några ägg. Totalt alltså 48 skator. Jag vet att det även finns minst en hackspett, troligen två, ett stort antal sparvar, finkar o dyl - grovt räknat kanske ett hundratal. Finns det sparvar finns det nog en sparvhök eller två också, sedan lite lövsångare, kajor och annat krafs... säg i runda slängar ca 200 fåglar i min lilla skog. Om nu en fågel i handen är bättre än tio i skogen skulle jag alltså behöva samla in minst 20 fåglar för att uppnå balans. Jag går in i huset, sätter på kaffebryggaren och slår upp en återställare för att mota baksmällan som börjar göra sig påmind. Så sitter jag nu vid köksbordet och funderar. Hur fångar man bäst en fågel? Jag har ju en gammal fiskehåv ute i vebon, men den är nog för grovmaskig för de mindre fåglarna, vilket skulle innebära en jäkla massa skator och inte så mycket annat. En hagelbössa vore förstås det bästa. Om jag skulle ta pendeln in till stan, gå ner till Plattan och se om jag kan köpa en där... men jag skulle knappast veta vem man vågar fråga, eller vad det skulle kosta. Stryk den idén alltså. Håven är ändå värd ett försök. Jag skall bara tömma kaffepannan och ta mig en styrketår till så skall jag göra ett försök.

Näe, stryk den idén också. Vem kunde tro att fåglar var så snabba? Jag har tillbringat ett par timmar nu med att hoppa, krypa, klättra och kasta mig efter skator och kajor och inte lyckats fixa en enda. Det enda jag har fått för det är blåmärken, skrubbsår och ett par gräsfläckar på jeansen som jag nog får ringa Via Direkt om. Vad göra nu? Jag äter en snabb lunch - makaroner och ketchup - och funderar lite. Rimligtvis borde fåglarna vara lite slöare om natten, men frågan är då fortfarande hur man bär sig åt att fånga dem. Ett nät av något slag kanske. Affärerna stänger snart, men jag skall försöka hinna förbi fiskebutiken och skaffa ett.

Fixade ett bra nät. Det börjar mörkna ute nu. Tar en rejäl styrketår och ger mig ut. Målet är 20 fåglar innan gryningen.

Aj. Min stackars kropp. Jag var beredd på att vara uppe hela natten men jag var inte beredd på att det skulle vara så förbannat svårt att klättra i träden. Jag har ramlat ner ur tre träd, jag har ont överallt och jag har inte fångat en jävla fågel. Nu är det tammefan personligt. Fågeljävlarna skall få så mycket stryk som... eh... ja, ni vet vad jag menar. Sömnbristen börjar göra sig påmind nu, så jag sätter på en panna kaffe till. Det måste finnas något sätt att fånga 20 fåglar... 20 fåglar... somna inte nu, koncentrera dig. Vad äter fåglar? Henri Bergson... skärpning. Brödsmulor. Brödsmulor med bedövningsmedel. I brist på bedövningsmedel får jag ta brännvin, det borde väl duga.

Det var då som själve... otacksamma fjäderfän. Jag tillbringar flera timmar, tror jag i alla fall, jag har inte så bra koll på tiden, med att doppa brödsmulor i ett glas brännvin samtidigt som jag tar en och annan klunk ur flaskan för att kontrollera kvaliteten. Jag sprider ut brödsmulorna i hela skogen, det tar mig halva dan. Och fågeljävlarna blir packade, men blir de bedövade? NÄÄÄÄ!!! De blir glada som nybakade studenter och far ikring i skogen med ett jävla hallå. Luften är full av fyllkajor som yr omkring med samma grace som en ungersk kulstöterska, tre bofinkar är invecklade i ett fylleslagsmål på mitt fönsterbräde och på altanen är det stor baluns med skator sparvar lövsångare blåmesar skator talgoxar ekorrar nötväckor hackspettar skator duvor fiskmåsar i en enda stor orgie. Jag försökte fånga in en hackspett och blev anfallen av hans kollega i hackspettsbranschen som höll på att hacka hål i huvet på mig. Jag kunde svurit på att jag såg en stork dansa samba på min uppfart, men det kan ha varit inbillning. Jag måste göra något åt det här. Bättre en fågel i handen än tio i skogen... vad göra?

24 TIMMAR SENARE

Fy faaan. Jag skall aldrig någonsin röra en droppe sprit igen. Baksmällan kan jag hantera, men minnesluckorna... jag minns inte. Jag fattar ingenting. I vanliga fall går det att lista ut i efterhand hur jag resonerade på fyllan; om det står en obekant cykel på uppfarten, om det ligger en obekant person i sängen, om jag vaknar i ett rum med galler för fönstret... men det här är fullständigt obegripligt. Varför i hela fridens namn ligger det 20 halvtinade Kronkycklingar i mitt kök?