Hans händer är finlemmade och vackra. De är alldeles för feminina för en karl. När hans fingertoppar rör vid mig börjar min hud att vibrera och minnen som förlängesedan glömts bort vaknar till liv.

Hans ögon är bleka och sitter för tätt. Hans blick är skarp och genomträngande. När han ser på mig så flämtar jag till och blir alldeles mållös över att han ser på mig med respekt och självklarhet.

Hans kropp är för lång och benen för smala. Hans mage tränger upp ur jeansen och avslöjar några kilon för mycket. På ryggen har han tre leverfläckar irad som jag river med naglarna när han vill bli kliad på ryggen. När han trycker sig emot mig ger min kropp gensvar trots att jag inte vill avslöja min lust.

Han arbetar på sjön, är aldrig hemma. Veckorna går utan att vi ses och han kan bara hålla kontakten per telefon. När han ringer kan jag inte hålla emot glädjen som sitter i i flera dagar efteråt.

Han är ingen särskild, inte alls speciell. En ganska vanlig kille med ett förflutet jag inte vill ha och en dotter på köpet. Han är den livskamrat jag letat efter, den älskare jag längtat efter och det fynd jag länge eftersökt, men trodde att ödet missunnade mig.