så står vi här i det darrande skenet
medan tiden minskar i omfång
på randen till det oundvikliga
så när du säger spring
springer jag
ser mig inte om
men inget
nej, ingenting
kan sudda bort ljudet
av den skarpa knallen
och soldaternas fötter
tidens omfång räcker inte till
för glömskan

© Annasara Hammar 2000