Den litterära (eller om du så vill, den akademiskt kulturella) världen verkar fortfarande vara kvar i att arbeta för att trycka ned kvinnan, och att lyfta upp mannen som förmer, som mer värdefull, som den alla ska mätas efter. Fortfarande idag 2011. Eller är det bara ett utslag av manliga moderatorers grodor?

Björn Linnell inleder ett seminarium genom att ställa följande fråga till Åsa Moberg:
– Skrev du på ett annat sätt, hade du en föreställning om att du skulle skriva annorlunda, än dina manliga kollegor?
Sedan går han raskt över till det som seminariet ska handla om, som är något helt annat (Vad är en genre? Och att lära ut det här med genrer i skolan). Och jag undrar fortfarande, såhär dagen efter, vad hade den frågan med seminariet att göra, överhuvudtaget?

Och så idag, i ett annat seminarium, när tre personer grottar ner sig i det köttigt intelektuella, totalt försvinner in i hyllningar av det repetativa, och i Tomas Berners storhet, så till den grad att moderatorn säger:
– Han hann ju aldrig få Nobelpriset. Det finns de som säger att Elfriede Jelinek fick det istället, för att hon är en tydlig efterföljare till Berner.
Då griper han in, Torbjörn Flygt:
– Jag tycker det är lite att förminska Jelinek och jag tror inte att man skulle ha sagt så ifall Jelinek vore en man.

Sen sägs det inte mer om det.
Men det kanske borde?
Det händer ju fortfarande, detta jämförande mellan könen, om personen som presterat något är en kvinna.

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha