Bland de ganska trista borden i den lilla mässhallen var det ett som stack ut. Jag fick syn på en konservburk med ett färgglatt tecknat omslag av en kvinna som kliar sig i skrevet och texten ”Svamp – även jättegott i grytor”. Intill låg en chokladkaka med ett gult omslag ”mörk choklad – så kraftig att den endast kan ätas av män med tyskklingande namn i clubfåtöljer”. Ett stort leende spreds över mina läppar och jag plockade upp ett fanzine som låg intill. Det hette ”Kvällssnasket” och var en hejdlös drift med kvällstidningarna. Detta var mitt första möte med serietecknaren Nanna Johansson – och det var kärlek vid första ögonkastet.

Nanna var inte själv på Textival men väl en representant för förlaget Kolik som gett ut hennes debutalbum ”Fulheten”, vilket även är namnet på hennes hemsida. Albumet blev, förutom senaste numret av Galago, det enda jag köpte på mässan. 100 pix och jag har glädjen att avnjuta denna unga smarta kvinnas iakttagelser. Att rekommendera!

Detta var en chans för lekmannen att få ett vidare begrepp om vad den omtalade Kulturutredningen går ut på. Men blev man så mycket klokare?

I korthet – det stora problemet med Kulturutredningen tycks vara att ingen egentligen vet vad det var som var problemet till att börja med. Vad skulle man utreda?

Man har fått igång en debatt om kulturen och kunnat konstatera att kultursverige skulle må bra av färre institutioner och bredare samarbete mellan olika områden som exempelvis integration, utbildning och näringslivspolitik. Det finns problem inom kulturen med byråkratisering, fragmentarisering, minskad status och brist på pengar vilket skulle kunna lösas med hjälp av s.k. aspektpolitik (samarbete över gränserna), förvaltningsreformer och breddad finansiering.

Men skattekontoret inte har fått något uppdrag att beräkna hur mycket det skulle kosta att genomföra dessa förändringar.

Så kontentan av kulturutredningen är att ingenting kommer i realiteten att förändras – åtminstone inte under denna mandatperioden.

Följande kan man läsa på Adlibris hemsida om serietecknaren Sara Granérs debutalbum ’Det är bara lite aids’:

”Sara Granérs Det är bara lite AIDS fyller ett hålrum i den svenska humorserie-genren. Där Nina Hemmingsson driver med vår försiktighet vevar Granér med rallarnävarna och där Liv Strömquists serier är pedagogiska så är Granérs skämtteckningar som en hel obs-klass. Detta utan att någonsin tappa sin politiska medvetenhet.

I ett av duktighetskomplex infekterat samhälle, där neuros avlöser neuros, är det oerhört befriande att se Sara Granér angripa sin omvärld. Med en illvillig och vräkig humor som aldrig blir plump inspirerar hon oss att bryta med traditionella beteenden. Att ta itu med vår så vidrigt trevliga och mysiga tillvaro med nyöppnade ögon”

Man känner lätt igen hennes mycket karakteristiska enrutingar av djur, oftast i starka färger. Exempelvis är hon upphovsman till omslaget av Galagos senaste nummer (nr 95) – två hånglande björnar.

På Textival pratade Sara om sitt arbetssätt och visade ett par av sina alster och läste texter som exempelvis ”hur man hittar sin CP-punkt” – en ironisk drift av jakten på G-punkten men här i lobotomitappning.

Sara berättade att det viktiga är att något i bilderna är sant, och de behöver inte nödvändigtvis vara roliga (men ofta är det just det som blir komiken i bilderna – kärnan av sanning men sett ur ett absurt perspektiv). En av de första bilderna Sara visade var av en mamma och pappa som betraktar sitt barn som räcker dem en leksak. Pappan säger ”det är något konstigt med honom – det är som om han bara umgås med oss för att vi är hans föräldrar”

Sara brukade ha med sig en anteckningsbok med ambitionen att rita en bild per dag. När hon kom på en idé skissade hon hastigt ned den. Medvetet gjorde hon det snabbt för annars börjar man tänka hur eller om man borde göra annorlunda. Efter hand så plockade hon ut de bilder som var bäst och färglade dem.

Det är mycket lätt att fastna för Sara Granérs brutala humor. En av mina personliga favoritbilder är ett djur som har fullt med varor i famnen och springer förbi kassan. En anställd ropar ”Hallå – du måste betala!” varpå djuret svarar ”Nej, nej, nej. Man ska lyssna på sin kropp och inte göra något som känns fel”

Sara ingår i det feministiska serietecknarkollektivet ”Dotterbolaget” och du kan läsa mer på Galagos hemsida.

Allt kan kläs med text. Boksidor lindade och limmade – möter mig, ploppar upp när jag ser närmre, ropar; lägg märke till mig! Alltifrån piano till hörlurar…

textsidor

Ungefär 40 utställare, 10 seminarier, fem författarbikter samt diverse andra upptåg ingick i dagens Textival.
Inte mindre än sju av seminarierna fick besök av Skriva. Under de närmaste dagarna planerar vi att dela med oss av våra intryck och andras avtryck.

Lite mer om Textival och tankarna bakom kan du läsa i en intervju med Kristina Blom här.

Imorgon slår Textival upp portarna för tredje året i rad. Då kommer Skriva.net att vara där. Det ska minglas, gås på seminarier och inspireras, hoppas vi på.

Textival kommer att gå av stapeln på Tredje Långgatan 13b i Göteborg, mellan klockan 11-18.
I år kostar kalaset 60:- (för hela dagen). Och årets tema är ljud.
Seminarieprogram hittar du här.

Som lite tjuvstart på det hela har det dykt upp ett piano på Järntorget i Göteborg. Ett piano där du kan kolla efter hur ditt favoritord låter… Göteborgs-Posten har redan hunnit uppmärksamma detta.

I och med Textival välkomnar vi också Jennie som ny skribent här på bloggen. En skribent med specialkunskaper inom manusskrivande.
Vi har redan lite planer på vad detta ska kunna resultera i… Det ska bli kul!

”For me, as a writer, the space to be unhurried and not harried is essential. I am happy to go and do my duty in the world, but my real duty is to write books, and that can only happen when certain conditions are met. Peace and quiet used to be easy, now it is an effort of will, and the reason why I never look at my phone or emails until late afternoon. Do it in the morning, and it’s like inviting in a bunch of door-to-door salesmen.”

Det här, kära Skriva.net-läsare, är ett citat ur Jeanette Wintersons senaste blogginlägg. Det finns i sin helhet på www.jeanettewinterson.com, en sida som jag ofta vänder mig till, när jag behöver tröst i livet och skrivandet. Jag skulle kunna prata i evighet om Jeanette Wintersons skrivande (det gör jag också), men inte här och nu. Det enda jag kan säga är att om du inte har upptäckt henne och om du letar efter en bok som talar till alla dina olika jag och åldrar, läs då Lighthousekeeping. Det är en saga om sagor och det poetiska språket är, som alltid hos Winterson, alldeles mästerligt.

Citatet längst upp på sidan, sitter på väggen bredvid min dator, under ett vykort av Peter Doig – magiska målningars guru och min sambos krokiteckning i kol. Göteborg idag är tunga moln och en trevande väntan på sommarens återkomst. Jag erkänner att jag har haft stickad tröja på mig mer än en gång den senaste månaden. Jo, det är helt i sin ordning under festivalnätter men inte mitt på dagen i en lägenhet. Fast å andra sidan. Det är så mycket lättare att skriva när jag inte behöver ha dåligt samvete över att jag är ute i solen.

För dig som simmar genom text istället för i havet, är Goodreads en sida som jag absolut kan rekommendera. Ett litterärt community – du får en egen sida, du kan ladda upp en bild på dig själv, fylla i fyrkantsinfo om var du bor, vad du äter, vem du har sex med etc. Och. Det som är hela poängen: du kan recensera böcker som du har läst och ta del av andras recensioner, diskutera litteratur, hitta nya vänner och känna dig som en fisk i det litterära vattnet. Det fina med den här sidan är att den visar böckerna på bild (på något sätt blir det så mycket verkligare då). Det gäller i och för sig bara böcker som finns på engelska, de andra får en grå ruta istället, men om en läser mycket engelsk litteratur är det guld.

Jag heter Emilie och det här är min första flygning på Skriva.net. Jag tänker lista mina favoritförfattare, för jag är av den starka övertygelsen att sånt spelar roll och säger något om en person. Här är de: Jeanette Winterson , Arundhati Roy, Toni Morrison, Ann Marie Macdonald, Margaret Atwood, Tove Jansson, Marie Lundquist, Kristina Lugn, Tomas Tranströmer med flera med flera med flera. Om du vet någon som du tänker skulle kunna vara med på den listan av favoriter, tipsa mig!

Till sist: om ni befinner er i Göteborg mellan 15-17 augusti, kom och besök Kronhusbodarna och Textivals stora litteraturkalas där. Det blir bokbytarhäng, bokauktion, boklyssning och allt annat som har med böcker att göra. Den 16 juli står jag och mina två medkollegor Jessica Johannesson Gaitán och stolen Fingal i Skrivarkollektivet Alla och Fingal där och håller i en ordworkshop med en stor portion lek och färglycka. vi vill gärna träffa och skapa ord med dig.

Tills dess: Skriv stort!

För er som inte läser kultursidorna i pappers-GP kan jag komma med upplysningen om att det är Textival i Göteborg nu på lördag.

Mindre förlag och kulturtidsskrifter samlas på House of Win-Win (Tredje långgatan 13B) den 29 mars.

Mellan klockan 11 och 18 är besökare välkomna att vandra runt mellan borden och prata med författare och annat folk. Det kommer även att bjudas på uppläsningar och seminarier. 40 utställare är hittills anmälda.

På kvällen erbjuds ett program på Café Publik. Där Textival även kommer att uppmärksamma Earth Hour!

Själv kommer jag att missa hela spektaklet eftersom jag ska resa till andra sidan Sverige. Men om du går dit på lördag så skriv gärna i kommentarsfältet och berätta hur det var!

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha