Följande kan man läsa på Adlibris hemsida om serietecknaren Sara Granérs debutalbum ’Det är bara lite aids’:

”Sara Granérs Det är bara lite AIDS fyller ett hålrum i den svenska humorserie-genren. Där Nina Hemmingsson driver med vår försiktighet vevar Granér med rallarnävarna och där Liv Strömquists serier är pedagogiska så är Granérs skämtteckningar som en hel obs-klass. Detta utan att någonsin tappa sin politiska medvetenhet.

I ett av duktighetskomplex infekterat samhälle, där neuros avlöser neuros, är det oerhört befriande att se Sara Granér angripa sin omvärld. Med en illvillig och vräkig humor som aldrig blir plump inspirerar hon oss att bryta med traditionella beteenden. Att ta itu med vår så vidrigt trevliga och mysiga tillvaro med nyöppnade ögon”

Man känner lätt igen hennes mycket karakteristiska enrutingar av djur, oftast i starka färger. Exempelvis är hon upphovsman till omslaget av Galagos senaste nummer (nr 95) – två hånglande björnar.

På Textival pratade Sara om sitt arbetssätt och visade ett par av sina alster och läste texter som exempelvis ”hur man hittar sin CP-punkt” – en ironisk drift av jakten på G-punkten men här i lobotomitappning.

Sara berättade att det viktiga är att något i bilderna är sant, och de behöver inte nödvändigtvis vara roliga (men ofta är det just det som blir komiken i bilderna – kärnan av sanning men sett ur ett absurt perspektiv). En av de första bilderna Sara visade var av en mamma och pappa som betraktar sitt barn som räcker dem en leksak. Pappan säger ”det är något konstigt med honom – det är som om han bara umgås med oss för att vi är hans föräldrar”

Sara brukade ha med sig en anteckningsbok med ambitionen att rita en bild per dag. När hon kom på en idé skissade hon hastigt ned den. Medvetet gjorde hon det snabbt för annars börjar man tänka hur eller om man borde göra annorlunda. Efter hand så plockade hon ut de bilder som var bäst och färglade dem.

Det är mycket lätt att fastna för Sara Granérs brutala humor. En av mina personliga favoritbilder är ett djur som har fullt med varor i famnen och springer förbi kassan. En anställd ropar ”Hallå – du måste betala!” varpå djuret svarar ”Nej, nej, nej. Man ska lyssna på sin kropp och inte göra något som känns fel”

Sara ingår i det feministiska serietecknarkollektivet ”Dotterbolaget” och du kan läsa mer på Galagos hemsida.

© 2013 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha