Christina Jutterström och Clarence Crafoord samtalar om skrivandet av sina memoarer. Och om vad man inte skriver i sina memoarer. Samtalet leds av Björn Linell.

De får bland annat prata om hur de har förhållit sig till sanningen. Clarence säger att han varit så sann som han har vågat och att alla har sin egen bild av vad som skett.

Både Christina och Clarence berättar att de skrivit ur minnet. Christina hade en vision om att skriva dagbok men det blev aldrig så: ”När mina företrädare skrev dagbok hängde jag tvätt.”

De ger oss inget recept på hur man skriver en memoar. Men båda talar om att boken skriver sig själv. En impuls leder till en annan. ”Hjärnan plockar fram minnen på natten”, säger Christina och berättar vidare om att hon skriver för att kunna ge sin version av olika händelser. Att gamla sår är läkta men att ärr kommer fram när man plockar fram minnena.

”Det finns något av en folkbildare i oss”, säger Christina. För henne har det aldrig handlat om att göra karriär, drivkraften har istället legat i att vara med och bygga samhället.

Skrivandet av böckerna satte igång processer hos båda. Skrivandet fortsätter som tankar. Efter boken.

Clarence Crafoord, Christina Jutterström, Björn Linell

Vi hade gärna hört mer om den spännande frågan Vad skriver man inte i sina memoarer? och även om hur själva skrivandet gått till. Samtalet började väldigt lovande, men förvandlades tyvärr till egocentrerad klagan. Vi hade gärna sett bättre frågor från moderatorn.

/Sofie och Anna Lena

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha