Vilken intressant människa! Det är den första tanken som dyker upp i huvudet på Sofie. En sådan utstrålning, han är en människa som bjuder på sin energi. Han är ljuvlig! skriver Anna Lena i sitt block.
Lesego Rampolokeng, är poet, musiker, dramatiker, spokenword-artist, och han glänser. Han är inte det minsta ödmjuk, men charmar alla ändå.

När moderator Gunnar D Hansson frågar om det är sant att Lesego redan vid 14-års ålder bestämde sig för att bli poet blir svaret tvärt nej. ”Poet är ingenting man bestämmer sig för att bli. Poet är något man föds till.” Hela salen brister ut i ett gapskratt när han fortsätter: ”Om man sprättar upp min mor, efter hennes död, kommer man att se att insidan av hennes livmoder är fylld av poesiklotter.”

Familjen förväntade sig att Lesego skulle bli katolsk präst. Det fanns ingen som helst förståelse för att en liten afrikansk pojke intresserade sig för böcker, skrivande och läsande. Hans moster var helt övertygad om att böcker drog till sig kackerlackor och råttor. ”Om du ser en människa som går och plockar upp papper från marken kan du vara säker på att det är en galning.” Traditionen går till och med så långt som att säga att man blir tokig av att läsa för mycket.

Det engelskan språket uppmuntrades i hemmet. Allt som Lesego sa på just engelska möttes av applåder. Något egentligt modersmål kan han inte relatera till. Språket förändras och olika generationer har till och med svårt att förstå varandra. Just nu är poesi väldigt trendigt i Sydafrika. ”Vill du ha kärlek ska du säga att du är poet. Det fungerar till och med bättre än att vara popstjärna.”

Precis som Lesego inte tycker att poet är något man väljer att bli vill han inte vara den som sätter namn på den stil i vilken hans ord kommer ut. ”Är det prosa det heter?” skrattar han. ”Jag bara gav redaktören massor av texter och så satte han ihop dem till den där boken.”

Moderator Gunnar D Hansson refererar flera gånger till Lesego som Sydafrikas förfader av spokenword-genren. Lesego själv möts ofta av fördomen att man inte är en riktig poet när man skriver som han gör. Man sätter ofta etiketter som ”oral-poet”, ”spoken-poet” eller ”dub-poet” på honom. En riktig poet är enligt många någon som T.S. Eliot eller Bates. Lesego tycker att man förminskar poeter genom att sätta dessa prefix på dem.

Moderatorn har tyvärr under hela samtalet svårt relatera till Lesego, han pratar förbi honom och lyssnar inte riktigt på det poeten har att säga. Men Lesego, med sitt självförtroende och sin scenvana, klarar biffen ändå. Hur har valet av moderator gått till, undrar vi?

Trots moderatorns oförmåga att möta poeten blir detta dagens bästa seminarieminne för oss!

/Sofie och Anna Lena

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha