”Längtan ut ur trånga rum” var titeln på seminariet som den indiska författaren Ambai var inbjuden till. Titeln syftade till tråden i Ambais författarskap: att skildra livet och de situationer som människor är låsta i. Moderator var Lars Hermansson. Birgitta Wallin, som har översatt Ambais bok Flod till svenska, deltog också.

Ambai föddes 1944 i Tamil Nadu och språket hon skriver på är tamil. Som hon själv uttrycker det ”I can count and curse only in Tamil”. Numera bor hon i Mumbai, där det talas marathi, men hon tycker inte att det är ett hinder att skriva på ett språk som hon inte omges av dagligen. I Indien, som har 14 officiella språk, flyter de olika orden ihop med varandra, folk är vana vid att det talas olika dialekter och språk.

Privat heter Ambai C.S. Lakshmi. Hon tog sitt författarnamn då hon började skriva vid 16 års ålder, en tid när det var på modet för författare att använda pseudonym. Namnet Ambai valde hon av flera anledningar. I Maharabharata, den indiska nationaleposet, som rymmer hundratals karaktärer, berättas det om Ambai som ber om att få återfödas till man, för att hämnas de oförätter som hon blivit utsatt för som kvinna. Det är ett namn som går bortom kön och detta tilltalar författaren.

Namnet hör också till huvudpersonen i en roman som C.S. Lakshmi läste när hon började skriva – en kvinna som blev utkastad av sin man för att, som han uttryckte det, hon inte var hans intellektuella jämlike. Kvinnan började skriva under manligt pseudonym och fick flera böcker publicerade som uppskattades av allmänheten och av hennes man. När han bad henne flytta hem igen (eftersom hon nu bevisat att de var jämlikar) avstod hon och sa att hon inte behövde honom eftersom hon hade hittat sig själv.

Boken och karaktären gjorde ett stort intryck på C.S. Lakshmi. Överhuvudtaget märks det direkt att det är rättvisa hon brinner för, det är ett ämne som hon hela tiden återkommer till när hon pratar. Hon berättar om hur irriterad hon blir över att bli kallad för ”kvinnoförfattare” eller ”kvinnoskildrare” bara för att hon är kvinna och författare (”I write about LIFE!”) eller för att hon oftast skriver om kvinnor. Hon menar att en man som skriver om män uppfattas som en universell författare, en person som skildrar livet i allmänhet, medan en kvinna som skriver om kvinnor genast sorteras in i ett specifikt fack för just kvinnor.

På frågan varför hon har valt att skriva på tamil, säger Ambai att det är det enda språket som hon kan skriva kreativt. Att skriva facklitteratur på engelska går bra men när det gäller att skapa behöver hon en annan närhet till språket. Hon lyfter också fram att det är svårt att känna igen sina texter när de har översatts till ett annat språk – i det tamilska språket används ljud för att illustrera en bild, ljudet av en viss rörelse vävs in i ordet, t. ex. bruset från ett vattenfall eller en grodas kväkande. Översättaren Birgitta Wallin håller med och säger att hon avundas det tamilska språket för sin melodiska ljudkvalitet och att hon valde att behålla just de illustrerande orden i den svenska översättningen.

En annan viktig ingrediens i Ambais böcker är maten. För att skildra maten så sanningsenligt som möjligt, tog Birgitta Wallin hjälp av sina kontakter i Chennai och lät dem visa henne olika indiska kryddor och grönsaker som används mycket. Ambai säger ”Det vi i vår familj inte har kunnat uttrycka med ord, det har vi istället visat genom mat” och därför är maten central i hennes berättande. Maten blir också en viktig fråga i köket, kvinnans domän, där det utkämpas strider mellan de olika karaktärerna – vem som bestämmer vilken mat som ska lagas, vem som ska laga den och, vem som får äta vad. Köket blir en plats där makt krävs och förloras, där kvinnor hävdar sitt utrymme men som också är det rum där de är förvisade, långt från den offentliga arenan.

På Ambais arbetsplats på ljud- och bildcentret Sparrow jobbar de just med att samla in kvinnors erfarenheter och livsöden för att de inte ska gå förlorade. ”Those things which are normally considered as soft facts, I turn into hard facts”, säger Ambai.

ambai

© 2016 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha