aidan chambers

Aidan Chambers har ett arbetsbord och ett databord i varsin ände av rummet han arbetar i. Det är för att han ska röra på sig, det är viktigt säger hans doktor. Han kan bara jobba koncentrerat i 50 minuter. Sedan går han över till datorn och kollar sin mail. Om han inte har fått någon blir han upprörd, det är därför han har funderat på att skriva till spammare och be om fler mail så han ska ha något att läsa, så att han inte känner sig ensam.

Kvällen innan seminariet slog Aidan vad om att det skulle komma max 25 personer och lyssna till just honom berätta om sig själv och sitt författarskap, vem skulle vara intresserad av det? Han förlorade vadet. Det är många som har samlats för att lyssna på engelsmannen och han tackar ödmjukt för vår uppmärksamhet.

Chambers har använt alla de format han känner till i sitt skrivande. Han fick problem under arbetet med den senaste boken eftersom han hade slut på nya sätt att skriva på. Projektet (även liknad vid en rejäl tegelsten) som han höll på med, krävde olika format för de sex olika böckerna. Chambers menar att det inte spelar någon roll om en författare är duktig på handling eller inte, det som gör boken är hur den är skriven, innehållet är mindre viktigt. Vad har boken för röst? Vem är rösten riktad till? Det är två frågor som är av stor vikt för Chambers.

Formatet för den sista boken hittade Chambers när han slog på tv:n sent en natt och fastnade i filmen ”Pillowbook”. Filmen är baserad på en japansk bästsäljare som är skriven på ett sätt som betecknas som ”women writing”. Ingen handling, enbart en samling av olika stycken – det är formen. En bok som Chambers varmt kan rekommendera som exempel är The Book of Disquiet (som du kan läsa delar av här).

Och eftersom populistiska böcker alltid slutar lyckligt medan seriösa böcker slutar olyckligt var Chambers tvungen att avsluta sin bok med döden.

”The books we like the most are the ones our bests friends tells us to read.” Det är ofta där du hittar din Epiphany-bok, boken som du känner handlar om dig själv, där du hittar dig själv, där du lär dig om dig själv och som blir av stor betydelse för just dig. För Chambers egen del var det Sons and lovers av D. H. Lawrence.

Idag är det svårt för unga människor att hitta sin Epiphany-bok, menar Chambers. Att resurserna minskar i skolor och bibliotek och att utbudet krymper. Att lärare bestämmer en bok som alla ska läsa oavsett var någonstans barnet befinner sig eller vilken typ av person man är. Han saknar tiden då bibliotekarier matchade barn med bok och innehåll. Istället får engelska barn läsa böcker med utdrag från olika böcker. Vilket gör att hela resan genom en berättelse går förlorad. Vilka ovana läsare tror man ska bli intresserade av läsning genom en sådan struktur? Här kan vi lätt dra paralleller till Martin Widmarks samtal om förförståelse som vi skrev om igår.
”The key to make children read is to read out loud to them and talk about books and reading with them. Don’t make icecream.” Gör inte läsandet alldeles för lätt, lite motstånd och nya idéer måste finnas. Äter du bara glass blir du fort trött på det.

aidan chambers

”What is life going to be like when you live to be a hundred? We haven’t written it yet. That is what I’m going to do now.”

/Emilie & Sofie

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha