#1 – Vill du skriva en glödande dikt som publiceras på tändsticksaskar? Ta i så fall en titt på Solstickans tävling.

#2 – Barncancerfonden ordnar en skrivtävling med deadline 1 augusti. 7000-1000 tecken. Ung som gammal får vara med.
Såhär skriver de: ”Tillsammans med vår nya ambassadör Camilla Läckberg anordnar vi en skrivtävling där vi söker berättelser ur verkliga livet på temat barncancer. Du behöver inte själv ha varit sjuk, utan kan lika gärna vara en farmor, granne, kompis eller kanske syskon till någon som drabbats. Det viktiga är att du har något att berätta.”
Mer om tävlingen och hur du skickar in bidrag hittar du här.

Mörkersdottir förlag har just nu en pågående novelltävling, där det handlar om att skriva en novell utifrån temat DEMONER (att tolkas fritt). Novellen får vara av valfri längd, priset är fem valfria böcker ur förlagets utgivning, och deadline är 15 maj.

Låter det som något för dig? Bekanta dig mer med tävlingen och läs om hur du deltar här.

Ann Ljungberg har dragit igång en skrivadventskalender! Där kommer hon med tips och utmaningar, varje dag fram till jul. Du kan också skicka in dina resultat av de dagliga utmaningarna och vara med och tävla om skrivrelaterade priser.
Idag tipsar Ann om 10-listor. Ett tips som jag själv gärna skriver under på, listor kan vara din räddare i nöden för större projekt, eller grejen som får dig att komma igång när du inte vet var du ska börja eller inte vet vad du vill skriva om.

Podpoesi. Smaka på ordet. Det handlar om nedladdningsbara eller streamade inlästa dikter. Bakom projektet står poeten och essäisten med mera Magnus William-Olsson. Han säger att dikten ligger närmare musiklåten än ljudboken, och ser framför sig att en remixkultur kan växa fram på sajten.

– Folk kommer att göra låtlistor på podpoesisidan, och så kommer vi nog ha en del remixer, om folk gör saker av dikterna som finns där. Man kommer leka med dikterna och använda dem ungefär som man använder låtar, snarare än som ljudböcker. Det tror jag är en stor poäng. Poesin liknar mycket mer musiklåten till sin karaktär. Det gör också att man kan lägga upp liveinspelnignar när man har läst live. Jag kan tänka mig att i framtiden kan det finnas många versioner av en dikt om folk gillar den. Redan nu finns det t ex en underbar inläsning av poeten Niclas Nilsson där han läst in dikterna i skogen, så det finns ett miljöljud, man hör lite fåglar. Det blir skitfint.

Idag finns 16 poeter representerade på podpoesi.nu, men Magnus William-Olsson vill att sajten ska växa.
– Tanken är att all poesi som ges ut i framtiden kommer finnas nedladdningsbar gratis, säger han.
Genom att skänka bort sin inläsning får poeten en större publik för sin poesi, vilket förhoppningsvis leder till fler bokköp. Det är tanken med sajten, och därför är det bara publicerade poeter som välkomnas. Urvalet står en redaktion för.

Har det givit något resultat än så länge för de som är med? Har försäljningen ökat något?
– Det är svårt att säga, men den första testinläsningen var en bok som jag gav ut förra året som hette Ingersonetterna, och den sålde mycket mer än vad mina tidigare böcker har gjort. Det kan vara av andra skäl, att den är lättåtkomlig på nåt sätt, men jag märkte på folk jag mötte att många hade dem på sina telefoner och datorer, och lyssnade på dikterna. Det tror jag gjorde en hel del för att den faktiskt sålde.

I kväll har jag varit på invigning av näthandeln för Bokbazar Poesi, som finns på Stockholms stadsbibliotek på Sveavägen i huvudstaden. För att göra smal lyrik lättillgänglig har biblioteket i samarbete med förlagen startat en bokbazar där man förutom att bläddra i och lyssna på poesi också kan köpa lyrik i en särskild nätbokhandel som man bara når på plats på biblioteket. Det är ett samarbete med boksajten Adlibris.

Jag var på plats för att ta reda på om, och i så fall hur, projektet kan vara till hjälp för egenutgivare och de som publiceras på små förlag. Och förstås för att lyssna på poesiläsningarna av Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed. Det blev också premiärförsöket med att sända live för Skrivas räkning via Bambuser. Så du kan också ta del av hela evenemanget i efterhand.

Anders Brasch på Stadsbiblioteket är en av de som ansvarar för Poesibazaren. Jag frågade honom bland annat om ifall bibliotek verkligen ska syssla med bokförsäljning, om vem som helst får komma dit och läsa poesi, och om det finns möjligheter för egenutgivare att nå en publik via Poesibazaren. Här kan du se vad han svarade, med inspel från  kollegan Alice Thorburn.

– Ambitionerna är högt ställda. Vi ska vara ett av Sveriges poesicentra, säger Anders Brasch och skrattar. I sin hand håller han en välfylld pärm som visar de evenemang som hållits det år som poesibazaren varit igång.
– Det är nu det blir en bazar på riktigt, när man faktiskt kan köpa böckerna, säger han.

Men ska ett bibliotek verkligen syssla med näthandel, och på så vis bli en slags bokhandel?
– Som jag upplever det är det bara vinnare här. Det är inte frågan om någon business, någon ekonomi, någonstans, utan det är för att väcka intresset för den lilla smala litteratur som poesi tillhör.
– Jag uppskattar lite speciellt de mindre kända namnen. De får en möjlighet att komma till tals här.

Poeten Ewa Åkerlind, som närvarade under evenemanget, ställde frågan om det är möjligt att själv ta initiativ till ett poesievenemang på bazaren.
– Det är fullt möjligt. Du kommer med ett upplägg och presenterar dig, så tittar Alice och jag på det, sa Anders Brasch.
Ewa Åkerlind är positivt inställd, och ska försöka få ihop några poeter till ett evenemang i vår.
– Jag tyckte det var väldigt trevligt att man kan ta med sig några andra poeter och få en egen kväll, sätta ett eget tema och försöka fylla rummet med besökare.
– Jag tänker kontakta de andra jag känner på poeter.se, där jag skriver själv.

Eftersom nätbokhandeln som Poesibazaren erbjuder kommer från Adlibris är det också deras urval som gäller. Frågan är om det medför den bredd biblioteket eftersträvar. Alice Thorburn menar att näthandeln ändå täcker in en stor del av poesiutgivningen.

Ni funderar inte på att bredda det till print-on-demand, till exempel?
– Inte i nuläget. Vi har inte möjlighet att kolla kvaliteten på alla print-on-demand-förlag. Vi låter Adlibris göra den kollen i nuläget. Det är också en utrymmesfråga, att vi har plats för de böcker vi vill ha, säger Alice Thorburn.

Finns det någon chans för egenutgivare att komma in här?
– Framförallt har de en möjlighet att komma in och läsa här vid olika tillfällen, och då kan de ha med sig sina böcker. Vi har också några som har varit här som är egenutgivna, och de böckerna har vi i hyllorna. Men finns de inte på Adlibris går de inte att köpa, utan det är bara vid det tillfället då.

Bibliotekets Bokbazar har funnits i Stockholm i två år. Pilotprojektet har kommit till som ett samarbete mellan bibliotek och ett antal förlag.

Bokbazar Poesi huserar på Stadsbiblioteket (Asplundhuset) med inriktning på poesi, och Bokbazar Skön huserar på Medborgarplatsens bibliotek med inriktning på prosa.

Nästa steg är att växa över hela landet, och i en dagsfärsk artikel i DN kan man läsa att Almedalsbiblioteket i Visby kommer öppna en egen Bokbazar poesi inom kort.

Författarcoachen Ann Ljungberg utlovar en skrivadventskalender med tävlingar med fina priser i december. Något att se fram emot i höstmörkret.

Magnus Montelius debuterar i år med  den politiska thrillern Mannen från Albanien, som kommer ut 7 november. Boken beskrivs som ”en roman om några livsöden under det kalla kriget och om politiska strömningar och händelser i Sverige under 60- och 70-talen. Om de som trodde på en ny världsordning och om männen som övervakade dem. Och om de som bytte sida allteftersom vindarna vände.”
Han medverkar även i den nyutkomna krimantologin Mord på önskelistan.

Utöver skrivandet arbetar han som miljökonsult, och har genomfört många uppdrag på Balkan och i de forna sovjetrepublikerna, vilket förstås varit en tillgång när han skrev debutromanen.

Skriva träffade honom på bokmässan och han delade med sig av två bra tips till de som skriver i samma genre.

I morgon, den 25 oktober, kommer det första numret av en ny tidning om skrivande ut. Den heter Skriva, precis som den här sajten, men har trots namnlikheten inget med oss att göra. Däremot blev vi förstås nyfikna på initiativet och vad vi har att vänta oss av den nya tidningen.

Jag har fått tag på ett förhandsexemplar av tidskriften. Den är på 76 sidor och beskriver sig själv som ett livsstilsmagasin för den skrivande människan. Det lovar gott.

Jag bestämde mig för att ta reda på mer, och ringde upp Martin Karlsson, en av tidningens två chefredaktörer. Han berättar om ett våghalsigt projekt som han och Skrivas andre chefredaktör Per Adolfsson finansierat helt på egen hand, om nyfikenheten på skrivandet och hur idén till en ny tidning kläcktes.

Martin Karlsson. Foto: Johanna Hedborg

Namn: Martin Karlsson
Ålder: 30 år
Bor: Tollered, utanför Göteborg
Aktuell: Som en av två chefredaktörer för nystartade tidningen Skriva.
Intressen: Hinner just nu inte med så mycket mer än tidningsmakandet, men film och litteratur hör till intressena.
Mitt skrivtips: Att inte lyssna för mycket på andra. Det är viktigt att inte utmåla tips som att det bara finns en sanning om hur man ska skriva. Det gäller att hitta en metod som passar en själv.
Här skriver jag bäst: Var som helst bara jag får ha hörlurar på som skärmar av. Musiken kan vara lite vad som helst, men inte texter på svenska, de tränger på för mycket.
Udda pryl: Janne Josefssons kaffesked, den har jag inramad hemma. Jag intervjuade honom och då passade jag på att ta den efteråt.

Hur känns det nu när du fått hålla det första numret i din hand?
– Det känns jättebra. Vi har gjort det här lite grand vid sidan om andra arbeten. Det var svårt att ha fokus på det, och då blir man lite snurrig och stressig mot slutet, men det var väldigt skönt när vi fick den från tryckeriet och såg att den blev som vi hade hoppats på. Vi är mycket nöjda.

Kan du nämna någonting om innehållet? Vad har vi att se fram emot?
– Vi har tänkt att tidningen ska ha en ryggrad som består av författarporträtt, där fokus ligger mycket på skrivprocessen, där författarna helt enkelt kan dela med sig av sina erfarenheter och råd till läsarna. I första numret har vi Torbjörn Flygt och Susanna Alakoski. Båda hade ganska mycket spännande att säga om sitt skrivande.
– En annan del av ryggraden är skrivarguider. Särskilt gör Sören Bondeson en väldigt bra guide som vi har kallat ”Sju steg för att lyckas med din roman”. Han är rutinerad och undervisar i litterär gestaltning, och blev också nominerad till Augustpriset nu, så det var ju roligt. Det känns som en väldigt god grund i tidningen.

Hur har ni tänkt kring målgruppen? Vilka ni vänder er till?
– Skrivintresset är så stort nu, det är hela anledningen till att vi startade den här tidningen. Det kom en undersökning förra året som visar att var tredje svensk drömmer om att skriva en bok. Det är det vi har tagit fasta på.
- Vi tror att vi kan ha en väldigt bred målgrupp, helt enkelt alla människor som är intresserade av att skriva, och speciellt skrivande i bokform är vårt fokus. Sen tror vi kanske att tidningen kommer att gå bättre bland kvinnor än bland män, och vi tror att det framförallt är i åldersgruppen 30-45 som tidningen verkligen kommer att fungera bra. Men mer än ålder och kön handlar det om skrivintresse.

Och då handlar det om både skönlitterärt och facktexter? Oavsett vad man skriver ska man kunna hitta något i tidningen, eller?
– Ja, det är vår plan, att ha de två huvudspåren. Båda de intressena kommer att täckas upp ganska väl i tidningen.

Vänder ni er både till nybörjade och till de som har hållit på ett tag, och kanske redan är publicerade?
– Absolut. Det är en balans vi får försöka hitta, att ha det på en nivå som gör att vem som helst kan få behållning av det, men utan att göra det till något tramsigt eller ointressant för de som redan har tänkt mycket kring skrivande, och som du säger kanske redan har blivit utgivna.
– Jag tror ju att var man än befinner sig i sin ”karriär” som författare, så kan man alltid lära sig av andra. Det är alltid intressant att höra hur kollegor har skrivit, eller det kanske dyker upp någonting i nån guide som man inte alls har tänkt på, som kan underlätta i ens egen skrivprocess eller ge nya ingångar.

Hur fick ni idén? Du sa att behovet var stort och undersökningen visar att det är så många som faktiskt skriver, men ni jobbade ju på Faktum innan. Hur gick det till när ni bestämde er för att ta det här steget, att starta en ny tidning?
– Vi jobbade på Faktum båda två då, och jag jobbar fortfarande på Faktum. Det var min kollega Per Adolfsson som började prata om det här någon dag, ”jag läste den här undersökningen att så här många skriver, och tänk, det finns ju ingen tidning för dem…”. Så började vi prata om det och tyckte det var rätt märkligt. Det finns ju hur många tidningar som helst om trädgårdsarbete, scrapbooking eller inredning eller vad det kan vara, men ingen om skrivande. Där började vår mentala process. Sen är både jag och Per skrivande människor, och när författardrömmar som så många journalister, med en halvfärdig roman i byrålådan. Så författarskapet och skrivande, det är frågor som engagerar oss. Vi kände att fan, vad roligt det hade varit att göra en sån tidning! Vi började spåna och kände att det finns hur många ingångar som helst.
- Vi grunnade på ganska långsamt under våren, vi pratade om det lite då och då, och sen före semestern så bestämde vi oss för att vi provar. Vi satsar på det här, så får vi se vart det bär. Och det har ju gått fantastiskt bra än så länge.

Det saknades en sån här tidning på den svenska marknaden, sa du. Har ni tittat någonting på utländska förebilder?
– Ja, vi har kollat en del på Writers’ Digest, som är kvalitetsmässigt inspirerande, men för tråkig. Den riktar sig till folk som har ett uttalat skrivarintresse, men vi vill ju att vem som helst ska ha nytta av Skriva. Den typiska läsaren är någon som står mitt i karriären och känner att ”ska jag fortsätta att vara sjuksköterska i hela livet?”. Vi vill pusha folk att komma igång med skrivandet.

Vad har du själv skrivit för något utöver journalistiken?
– Det har blivit en del halvfärdiga bokidéer som jag inte nått i mål med. Per och jag utger oss inte för att vara experter. Vi är rutinerade journalister, och använder vår nyfikenhet på skrivandet i det här arbetet. Det är bra att vi båda vill ta del av tipsen för att komma igång, och de kommer att vara en inspirationskälla även för mig.

Har ni någon redaktion eller använder ni er i första hand av frilansmaterial?
– Det här är ju något vi har kastat oss ut i. Vi har inget stort förlag eller riskkapital bakom, utan vi har satsat egna pengar och vi förlitar oss på vår egen förmåga att göra magasin. Sedan har vi kunnat använda oss av ett brett nätverk. Vi har 23 medarbetare i det första numret, och de har mer eller mindre ställt upp på att jobba gratis till första numret. Förhoppningsvis upplevs det inte så.

Hur har det gått med prenumerationerna, motsvarar det förväntningarna?
– Det har gått väldigt bra. Prenumerationserbjudandet har legat ute i en månad, och vi närmar oss 1 000 prenumeranter. Sedan kommer tidningen att säljas av ca 1 000 återförsäljare.
– Om antalet prenumeranter fortsätter att växa i liknande takt, så att vi når några tusen, och försäljningen i handeln går bra, så är vår ambition att ha en frilansbudget från nummer 2, och vi hoppas få ekonomisk hållbarhet under våren så att vi kan ha en redaktion. Sen är det ju viktigt att annonsförsäljningen går bra också.

Hur ska ni sprida kunskapen om att tidningen finns? Ni har varit rätt aktiva i sociala medier än så länge, är det huvudstrategin?
– Ja, det får man säga. Vi har ingen marknadsföringsbudget. Men så fort vi får lite tid över ska vi initiera mer samarbeten med andra aktörer, som bloggar och sajter. Det finns så mycket bra, trevliga och engagerade människor i den här världen, och vi vill gärna vara en del av den. Det ska vara en tidning för hela Skrivarsverige.

Jonna Berggren med IsportenJonna Berggren har skrivit böckerna om Isporten, en fantasyserie för människor i låg- och mellanstadieåldern. Här kommer hon med ett tips till dig som skriver för barn och unga. Men detta tips skulle vi vilja hävda är ett tips som passar alla som vill skriva, oavsett ålder eller målgrupp!

I Jonnas blogg kan du läsa mer om hennes böcker (till och med läsa utdrag ur dem), och om hennes skrivande.

Under ett seminarium på Bokmässan delade Camilla Läckberg och Amanda Hellberg med sig av sina erfarenheter, och kom med råd till alla de som sitter hemma och drömmer om att någon gång ge ut en bok. Moderator för seminariet var Maria Neij. Här får ni ta del, av inte allt men en hel del, av det som sades!


Camilla: – För mig började det med en skrivarkurs för Peter Gissy, i att skriva krim. Sen, när jag hade ett manus, så skickade jag till tre förlag samtidigt. För mig hade det varit lika konstigt som att bara söka jobb på ett företag i taget om jag inte hade gjort så, men jag var tydlig i mitt följebrev med att jag skickade till flera.

Amanda: – Jag var kontorsråtta i England. Jag fick chansen att skriva D-uppsats i Sussex, jag skulle bli gymnasielärare i engelska, men jag kände; jag stannar kvar i England och skiter i det där. Jag träffade många kreativa typer och kände att wow, här var det högt i tak. Många frilansade och jag såg att det gick att tjäna pengar på det. Det går inte att utbilda sig till författare, men det är nog därför man pluggar litteraturvetenskap. Men illustratör, det kan man faktiskt utbilda sig till. Jag gick en sån kurs på lördagar, så jag kunde ha mitt kontorsjobb samtidigt. Jag blev lite chef och kunde gå ned till 80%, så jag kunde fixa illustratörstjosan samtidigt. Sen fick jag kontrakt på två böcker, och då kunde jag inte jobba på kontorsjobbet längre, så då fick jag satsa på det här. 50% illustratör och barnboksförfattare, och 50% vuxenförfattare, det är vad jag är nu. För som nystartad egenföretagare, när engelska förlagen var på semester, var det svårt att få ihop tillräckligt med jobb, och då fick jag en idé till en roman, det var sommaren 2006.

Camilla: – Min historia är nog rätt unik, jag skickade manusen på en onsdag, jag var höggravid och less på allt, på söndagen ringer ett förlag (jag hade skickat till ett litet, ett mellan och ett stort förlag) och de sade att vi har läst det och vill ge ut den! På tisdag kom kontraktet, och på fredagen kom Wille! Jag var nära på att säga: Men jag har inte tid nu, ni får återkomma om tre månader! För det var det jag varit inställd på.

Amanda: – Jag fick ganska snabbt en personlig refusering på flera sidor, som sade ungefär: Det funkar inte riktigt, men det finns något här, du är välkommen tillbaka när du mognat till lite mer. Och det kändes inte som en besvikelse utan som ett wow, och jag började titta på min text på ett annat sätt. Jag skrev om på ett par – tre månader och såg mig om efter andra förlag. Jag letade efter något som gav ut mer åt det håll som jag skrev, och hittade ett litet mindre förlag, ett som kändes som min sorts människor. Det tog två dar så sade de att de ville ge ut.

Här flikar Maria in att det kanske inte alltid går så snabbt att få sitt manus antaget på förlag, att för Camilla och Amanda har det kanske gått till på ett exceptionellt sätt.

Amanda: – Ja, många säger att det tar så lång tid innan de får svar, och då ringer de till mig, och då säger jag att det kan vara ganska bra att det tar tid, för då kan det ha tagits upp i en kommitté.

Camilla: – Jag ångrar inget jag gjorde, men jag är väldigt glad över vissa beslut, ett av dem var att jag trivdes bra på det lilla förlaget, men visste att det skulle bli svårt att nå upp till större nivåer på upplagor på ett litet förlag. Då hörde jag om det här med agenter! Jag tänkte: jag börjar från toppen, vem har Liza Marklund? Och så mailade jag honom. Han kallade mig till ett möte och sade att han ville representera mig, och då tog han manuset till bok två och gick till Forum. Det är ett beslut jag är väldigt glad över.

Amanda: – För mig är det en väldigt liknande historia. Jag kände att jag inte kunde hålla på med det här på deltid. Jag blev faktiskt väldigt inspirerad av Camilla, och jag tog också kontakt med Bengt. Han tyckte att jag skulle skriva chick lit! Jag sade tack men det är inte min grej. Men jag skickade faktiskt ett par kapitel till honom av min debutgrej, och han svarade: Du är opublicerad och jag jobbar inte med det, och det här är bara ett par kapitel, jag vill se vad du går för, du får skicka mer.

Tips!

– Det absolut bästa rådet jag fått var (och det säger förlagen med): breda marginaler! Så att det blir väldigt korta rader, och 1,5 punkters radavstånd. Vi snackar jävligt korta rader, typ 10-11 ord per rad, annars får förläggaren migrän av att läsa. Så ser det ut som en satt bok också.

    ~ Amanda Hellberg

Camilla Läckberg  Foto: Sofie SigrinnCamilla minns sin första proffsfeedback, det var på bok nummer två (Predikanten): – Jag var lite kaxig då efter min första bok, så kommer jag upp på förlaget och ser en manusbunt, och jag ser på översta pappret en massa röda markeringar och jag tänkte: Jag får nog ställa in allt för resten av dagen. Det var lite som en chock.
– Ibland blir det rätt mycket diskussioner med förlaget angående manuset, och det allra mesta är jag med på på en gång. Men ibland är det saker som jag verkligen vill ska vara med, så några gånger har jag stått på mig för att jag tycker det är viktigt för boken eller karaktären, fortsätter Camilla.

Amanda: – Jag ändrade strukturen helt och hållet på min bok. Jag hade vartannat kapitel i olika tider, redaktören sade åt mig att dela upp det i två halvor, så det blev så. Jag hade aldrig kommit på det själv! Kritikerna älskade det, men inte alla läsarna. Om det skulle bli flm/drama av det skulle man få återgå till ursprungsidén. Men man måste ta till sig av den kritik man får av förlaget, för de vet vad de gör. Jag skyr klyschor som pesten, så det får jag ta bort om förlaget hittar. Men ibland måste man få ha mer platta partier för annars blir det svårläst om allt ska vara originellt beskrivet.

Camilla: – Så har man darlings man använder hela tiden som man inte märker förrän man sitter där med korrekturet, så tack gode gud för att man får hjälp med att rensa ogräsen!

Amanda: – Jag är så inne i mitt att jag kan få rådet att jag måste göra saker tydligare. Sånt som jag inte märker för att jag kan min historia så bra, som ”det här kapitlet vet jag inte riktigt var vi är, är vi kvar på sjukhuset eller har vi åkt hem till henne?” och då kan jag få sätta ut några markörer som att hon gick förbi spegeln i hallen.

Camilla: – Korrekturläsning är en förbannelse som vilar över en författare, det är förfärligt att sitta och peta och peta, men det är en otroligt viktig del av arbetet, som är väldigt oglamoröst.

Amanda: – ”Man får inte tro att skrivardrömmen är en väg in i showbis utan att man behöver se snygg ut i honpants”, som den engelske författaren Peter James har sagt. Det här, som bokmässan, är guldkanten.

Camilla:- Jag pluggade i Göteborg, på Handelshögskolan, och gick till bokmässan varje år och tittade på de som var som rockstjärnor för mig. För mig blev sidbytet väldigt påtagligt.

Camilla Läckberg och Amanda Hellberg  Foto: Sofie Sigrinn

Amanda: – Jag har varit kulturtant sen 11-årsåldern! (Publiken skrattar.) Jag har varit på bokmässan fyra-fem gånger innan jag blev författare. Att se mina förebilder var en stor grej, det är såhär, wow! Nu är det första året som författare för mig.

– Kritiken från förlaget är ju konstruktiv, men den kan ju komma från andra håll med: läsare, kritiker, hur känner ni för kritik i tidning till exempel? flikar Maria in.

Camilla: – Jag fick fina recsenconer på mina första böcker, men sen när jag började sälja mer så sa min förläggare att jag skulle vara förberedd på mer dåliga recensioner och det stämde verkligen! Men jag känner att allt jag får av mina läsare, det får verkligen räcka. Varför ska jag bry mig om rescensioner då? När de ibland inte ens är skrivna av någon som gillar deckare?

Amanda: – Det kommer lite såhär: det blir lite debutant-boksläppsdepression, man kollar och kollar efter recensioner, men det kommer inget. Så kollar man varje dag, så på åttonde dagen kommer det, och så är den jättehemsk! Men då är det värsta gjort. Men även där, det finns en positiv sida, en god vilja i seriösa recensioner. För mig droppade det in upp till ett halvår efter utgivningen värsta hyllningar i stora tidningar. Om alla recensenter tycker samma sak, då kan jag ta åt mig lite grand. Är det lite delat tänker jag att det är bortom min kontroll, då är det en smaksak. Men ibland känns det som att recensenten inte läst boken…

Seminariet börjar närma sig slutet. Samtalet har flutit på väldigt bra, och Maria passar på att skicka med åhörarna ett tips:
– Det går att ladda ned Camillas deckarskola från hennes sajt, och Amanda bloggar frikostigt om tips och råd!
Camilla: – Det är lite den här pay forward-tanken, jag har ett deckarstipendium också, man vill ha med fler när det är roligt!
Amanda: – Alla mina bloggläsare har blivit antagna, alla fem! Det finns vissa insidertips som jag känner att hade jag känt till det här så hade jag nog debuterat vid 30 istället för 34. Men skriv klart! Alla kan skriva tre bra kapitel, men tänk på dramaturgin.

© 2016 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha