Jag tror man kan lära sig av det. För jag tror det är just där skon klämmer för många – när skrivandet och vardagen behöver blandas, då tar vardagen över och skrivandet sinar. Skrivandet går bra på semestern, går fint på kurser och i skrivarcirklar – men sen då?


Jag tänker dela med mig av de författarbloggar jag hittat (dela gärna med dig du med om du har några tips!), men i små portioner, och jag börjar med de två jag hittat den här veckan:

Kajsa Ingemarsson (har bl.a. skrivit böckerna Små citroner gula och Drömliv) – Alla dessa sidor – bloggen är en blandning av vardagsliv och tankar om skrivande, samt även en del svar på frågor Kajsa får från sina läsare.

Jenny Forsberg (har skrivit boken Tydliga texter) – Jennys författarblogg – Jenny skriver om kreativitet och skrivande, tipsar om böcker och artiklar.

Klippet kommer från TED.com, där kan du hitta många intressanta klipp, alla med Creative Commons-licens.

Ditt bidrag ska vara Liv i Sverige tillhanda 15 juni.
bokpriser och publicering i Liv i Sverige utlovas till vinnarna.

För mer info om tävlingen, titta här.

Utveckla en pjäsidé tillsammans med åtta andra, skriv manuset och det kan hända att just den pjäs du arbetat med sätts upp på Norbottensteatern.

Har du någonsin testat att skriva i grupp?
Gillar du att skriva dialog?

Detta kan vara chansen både att testa något nytt och att göra något som du tycker är kul!

Öppet manus är ett lekfullt experiment för människor som tycker om att berätta och att utveckla idéer tillsammans med andra i en social, kreativ anda. Skrivprocessen i Öppet manus pågår 7 juni – 8 augusti 2010. Vi samskriver teatermanus. Alla får vara med. Presentera din egen pjäsidé eller gå med i en befintlig grupp. När en grupp fått nio skribenter sluts den och manusförfattandet kan starta.

Mer information hittar du här.

Tävlingen är indelad i två grupper, en för unga och en för inte fullt så unga (gränsen går vid 16 år).

Förstapriset är en skrivkurs i antingen Stockholm eller Göteborg, övriga priser är Saga-kortlekar.

Mer information om tävlingen hittar du här.

Själv har jag bekanta både bland de som är med och de som inte är det. De som inte är det har oftast tagit ett aktivt ställningstagande att inte vara det.

Sara Stridsberg, Torgny Lindgren, Daniel Sjölin, Lennart Hagerfors, Jayne Anne Philips och undertecknads gamla kurskamrat Ida Linde är personer vi får möta i kvällens inslag.

Mer om programmet kan du läsa här. Och missar du det när det sänds ikväll klockan 20, så ges det hela tre övriga tillfällen i SVT-kanalerna de kommande dagarna, och du kan även se programmet direkt i SVT play under ganska lång tid framöver.

Sedan finns mycket annat som kan vara av intresse på den bloggsajten. Coelho är en författare som gillar att dela med sig.

Det mest intressanta var just kriminalhistorien Skönhetsmord. Ljuden och musiken gav den känslan av radioteater men det var suggestivt och medryckande. Däremot blev uppläsningen av Afrika, vars text samtidigt spelades upp baklänges, mest en kakafoni av ljud som i mitt tycke blev irriterande och störande. Men det var å andra sidan kanske meningen med det.

Mikael Strömberg pratade om ljud, om hur städer kan ha sina egna soundtracks (det hade en gång varit hans arbetsuppgift på Aftonbladet att recensera städer som om de vore skivor). Han pratade också om de ljud som är på väg att försvinna som ”kom och ät” när en förälder ropar till barnen som är ute och leker. Andra utrotningshotade ljud är mattpiskning och den trasiga uppkopplingstonen till modemet. I mitt stilla sinne tänkte jag att visst kan man sörja över vissa ords bortgång men å andra sidan finns det ljud man aldrig vill höra igen ”arbeit macht frei” till exempel.

Joakim Pirinen är ett stort fan av anagram och läste upp flera texter ihopsatta med just dessa. Han har också komponerat en text som endast bestod av kända människors namn men avstavade mitt i för att ge nya betydelser.

Ett intressant seminarium och en påminnelse om att den text vi läser har uppstått från ljuden vi hör.

Nanna var inte själv på Textival men väl en representant för förlaget Kolik som gett ut hennes debutalbum ”Fulheten”, vilket även är namnet på hennes hemsida. Albumet blev, förutom senaste numret av Galago, det enda jag köpte på mässan. 100 pix och jag har glädjen att avnjuta denna unga smarta kvinnas iakttagelser. Att rekommendera!

I korthet – det stora problemet med Kulturutredningen tycks vara att ingen egentligen vet vad det var som var problemet till att börja med. Vad skulle man utreda?

Man har fått igång en debatt om kulturen och kunnat konstatera att kultursverige skulle må bra av färre institutioner och bredare samarbete mellan olika områden som exempelvis integration, utbildning och näringslivspolitik. Det finns problem inom kulturen med byråkratisering, fragmentarisering, minskad status och brist på pengar vilket skulle kunna lösas med hjälp av s.k. aspektpolitik (samarbete över gränserna), förvaltningsreformer och breddad finansiering.

Men skattekontoret inte har fått något uppdrag att beräkna hur mycket det skulle kosta att genomföra dessa förändringar.

Så kontentan av kulturutredningen är att ingenting kommer i realiteten att förändras – åtminstone inte under denna mandatperioden.

”Sara Granérs Det är bara lite AIDS fyller ett hålrum i den svenska humorserie-genren. Där Nina Hemmingsson driver med vår försiktighet vevar Granér med rallarnävarna och där Liv Strömquists serier är pedagogiska så är Granérs skämtteckningar som en hel obs-klass. Detta utan att någonsin tappa sin politiska medvetenhet.

I ett av duktighetskomplex infekterat samhälle, där neuros avlöser neuros, är det oerhört befriande att se Sara Granér angripa sin omvärld. Med en illvillig och vräkig humor som aldrig blir plump inspirerar hon oss att bryta med traditionella beteenden. Att ta itu med vår så vidrigt trevliga och mysiga tillvaro med nyöppnade ögon”

Man känner lätt igen hennes mycket karakteristiska enrutingar av djur, oftast i starka färger. Exempelvis är hon upphovsman till omslaget av Galagos senaste nummer (nr 95) – två hånglande björnar.

På Textival pratade Sara om sitt arbetssätt och visade ett par av sina alster och läste texter som exempelvis ”hur man hittar sin CP-punkt” – en ironisk drift av jakten på G-punkten men här i lobotomitappning.

Sara berättade att det viktiga är att något i bilderna är sant, och de behöver inte nödvändigtvis vara roliga (men ofta är det just det som blir komiken i bilderna – kärnan av sanning men sett ur ett absurt perspektiv). En av de första bilderna Sara visade var av en mamma och pappa som betraktar sitt barn som räcker dem en leksak. Pappan säger ”det är något konstigt med honom – det är som om han bara umgås med oss för att vi är hans föräldrar”

Sara brukade ha med sig en anteckningsbok med ambitionen att rita en bild per dag. När hon kom på en idé skissade hon hastigt ned den. Medvetet gjorde hon det snabbt för annars börjar man tänka hur eller om man borde göra annorlunda. Efter hand så plockade hon ut de bilder som var bäst och färglade dem.

Det är mycket lätt att fastna för Sara Granérs brutala humor. En av mina personliga favoritbilder är ett djur som har fullt med varor i famnen och springer förbi kassan. En anställd ropar ”Hallå – du måste betala!” varpå djuret svarar ”Nej, nej, nej. Man ska lyssna på sin kropp och inte göra något som känns fel”

Sara ingår i det feministiska serietecknarkollektivet ”Dotterbolaget” och du kan läsa mer på Galagos hemsida.

Workshopen riktar sig både till de som är ute efter skrivövningar och de som mest bara vill ha någonstans att skriva. Textsamtal lär det även bjudas på.

Ungefär 40 utställare, 10 seminarier, fem författarbikter samt diverse andra upptåg ingick i dagens Textival.
Inte mindre än sju av seminarierna fick besök av Skriva. Under de närmaste dagarna planerar vi att dela med oss av våra intryck och andras avtryck.

Lite mer om Textival och tankarna bakom kan du läsa i en intervju med Kristina Blom här.

Textival kommer att gå av stapeln på Tredje Långgatan 13b i Göteborg, mellan klockan 11-18.
I år kostar kalaset 60:- (för hela dagen). Och årets tema är ljud.
Seminarieprogram hittar du här.

Som lite tjuvstart på det hela har det dykt upp ett piano på Järntorget i Göteborg. Ett piano där du kan kolla efter hur ditt favoritord låter… Göteborgs-Posten har redan hunnit uppmärksamma detta.

I och med Textival välkomnar vi också Jennie som ny skribent här på bloggen. En skribent med specialkunskaper inom manusskrivande.
Vi har redan lite planer på vad detta ska kunna resultera i… Det ska bli kul!

Tävlingen pågår fram till den 22 mars och är för dig som ännu inte hunnit fylla 26 år. Ämnet är helt upp till dig och din text kan vara hur kort eller lång som helst. Men tänk på att det är ett bidrag per person som gäller – vi tar alltså inte emot diktsamlingar eller på annat sätt ihophörande dikter!

Bidraget får inte tidigare varit publicerat och du som skickar in måste även vara medlem av P3 Stars community.

Det vinnande bidraget läses sedan upp i P3 Star Söndag den 5 april, samt i Kulturradion i P1.

Något för dig? För att läsa mer om hur du anmäler dig klicka här.

I juryn sitter Anna Hallberg, Viktor Johansson, Anna Jörgensdotter och Daniel Boyacioglu.

Det skadar inte heller att rota runt lite i Diktdoktorns arkiv och se vilka tips och råd andra poeter har fått – det går att lära sig en hel del där.

Så här står det på SkrivPuff, där de två första övningarna dessutom redan är publicerade.

Vad kan du vänta dig här på SkrivPuff?

Varje vardag får du en skrivövning som tar ca 5-15 minuter att göra.

På lördagar och helgdagar får du en skrivarutmaning som kan ta lite längre tid.

En gång i månaden blir det en skrivartävling med fina priser.

Skrivövningarna kommer från författarcoachen Ann Ljungberg. Ofta egenutvecklade, men du får också tips om övningar i inspirerande böcker om skrivande. Skrivarpedagoger och författare bjuds in för att berätta om sina bästa skrivövningar.