Sara Stridsberg, Torgny Lindgren, Daniel Sjölin, Lennart Hagerfors, Jayne Anne Philips och undertecknads gamla kurskamrat Ida Linde är personer vi får möta i kvällens inslag.

Mer om programmet kan du läsa här. Och missar du det när det sänds ikväll klockan 20, så ges det hela tre övriga tillfällen i SVT-kanalerna de kommande dagarna, och du kan även se programmet direkt i SVT play under ganska lång tid framöver.

Så här står det på SkrivPuff, där de två första övningarna dessutom redan är publicerade.

Vad kan du vänta dig här på SkrivPuff?

Varje vardag får du en skrivövning som tar ca 5-15 minuter att göra.

På lördagar och helgdagar får du en skrivarutmaning som kan ta lite längre tid.

En gång i månaden blir det en skrivartävling med fina priser.

Skrivövningarna kommer från författarcoachen Ann Ljungberg. Ofta egenutvecklade, men du får också tips om övningar i inspirerande böcker om skrivande. Skrivarpedagoger och författare bjuds in för att berätta om sina bästa skrivövningar.

Vi på Skriva.net är glada att få vara en del av Johanna Wistrands bloggturné. Hon har skrivit Skriv boken!, en e-bok som fungerar som en fyra veckors handledning i att komma till skott med sitt skrivande och sin bokidé, med skrivövningar varje vardag och ett program som får dig att jobba med att ta ditt skrivande och dina drömmar på allvar.

Jag får intrycket av att Johanna är något av en svensk Julia Cameron men utan den religiösa undertonen som genomsyrar Camerons böcker (även om de fungerar utmärkt att läsas även av en ateist som jag). Det är alltså ett bra betyg från mig som uppskattar Camerons böcker.
Det handlar mycket om att komma över hinder och rädslor, och framförallt att skriva – att verkligen göra det, inte bara läsa om skrivande eller planera sitt skrivande genom att inreda en fin skrivhörna eller köpa bra anteckningsböcker.

Varför, tror du, är det så tabubelagt för många att ägna sig åt det egna skrivandet?
– Är det det för många tror du? Hoppas inte… Jag utgår ju bara från mig själv. Jag inbillar mig att det är mer tabu för kvinnor än för män att ägna sig åt något inåtvänt, dvs åt skapande, på det viset, där det inte finns direkt omsorg om andra. Sen kanske många av de som trängtar efter att skriva samtidigt känner att de kan såra andra genom det de skriver, och att det hindrar dem.
- Jag har fått ta del av en hel del oro när det gäller just detta: vad ska andra säga, tänk om någon känner sig utpekad?

Själv har ändå Johanna Wistrand vuxit upp i en miljö som tar skrivandet på allvar, och som något naturligt, i akademikerstaden Uppsala.
- Mormor var författarinna, pappa jobbade i bokhandel och är poet, mamma undervisade i svenska och skrev läroböcker, min ena syster har bokhandel, skriver romaner och översätter från franska, berättade hon för Kjartan, tidigare i bokturnén.
Ändå var det lite motigt när hon skulle skriva boken.
- Jo, jag körde fast på så vis att jag drog ut på det hela, jag fegade i början, boken var ju ett helt år försenad. När jag väl satte igång med att arbeta på den, då hade jag stöd av skrivretreaten och fick jag fick mycket skrivet under fem dagar och på Skrivrum, på måndagarna där jag satt med andra och skrev på boken.
Du återkommer flera gånger i boken till att du ville använda dina egna råd när du skrev den. Att släppa rädslorna, att få vara ”good enough”, till exempel.
- Usch, var jag så tjatig ang detta med egna råd… man är lite blind för sin egen text, till nästa bok får jag allt hyra in en redaktör! Å andra sidan ingår det i detta att vara just ”good enough” – att inte presentera något som är perfekt. Att genom det inspirera läsaren till att själv våga skriva en bok. Det var i alla fall så jag tänkte när jag såg bristerna i boken. Och håll med om att det är pedagogiskt :-)
- Jag spelade också mycket operamusik medan jag skrev, det gav mig energi och mod! För mig handlar det verkligen om mod att skriva, jag vet inte varför det är just så för mig.

Hur föddes idén till boken, att det skulle vara just fyra veckor?
- Det var tre år sedan idén föddes när jag klurade på en kurs med just det namnet, men så fick det bli titeln på en bok istället. Just fyra veckor tyckte jag kändes behändigt, jag ville inte att e-boken skulle bli för lång (eller för tjock, sedan när det blir pappersbok). En e-bok ska inte vara för lång tycker jag, utan man ska få känslan av tillgänglighet, enkelhet och till viss del snabbhet när det gäller just det formatet.
Vem riktar sig boken till? Kan alla bli författare?
- Den riktar sig till folk som är som jag, lite ängsliga och rädda för att skriva fast med en stark längtan. Alla kan bli författare till sina egna böcker, men inte alla kan bli författare utgivna på etablerade förlag, givetvis. Alla har något att berätta och alla har rätt att ta till hjälp om de känner att de inte räcker till helt och hållet som författare, t ex en medförfattare.
Johanna Wistrand är författarcoach och har det egna bokförlaget Multimanus. Hennes coachingprogram har två inriktningar – skönlitteratur och fakta/självhjälpsböcker/handböcker.
Du har kurser som är kopplade till boken. Men den är tänkt att kunna fungera separat också antar jag? Varför ska man gå kurs?
- Gissa om jag var nöjd när jag kom på att skapa grupper kring min bok. Dels får jag vara delaktig i hur den fungerar, dels får jag själv, indirekt, stöttning till att skriva. Varje vecka under telefonmötena uttalar vi ett mål för kommande vecka, inför nästa telefonmöte. T ex att skriva varje dag på bussen på väg till jobbet.
- Jag skrev boken mycket för min egen skull och jag har de här grupperna lite grann för min egen skull också.

- På den här kursen som heter ”Skriv varje dag i en månad” som jag tänker ha igång löpande, ingår min vägledning under telefonmötena, samt individuell coaching efter kursens slut, från mig. Här får deltagarna också chansen att bilda en egen grupp efter kursens slut: de kan fortsätta mötas i grupp över telefonen och de har ett forum att kommunicera på (en blogg som bara de har tillgång till).
- Det räcker inte alltid med att läsa en stöttande bok, man kan behöva människor omkring sig som stöttar också, och det får man här.
Vilken egenskap är viktigast för den som skriver, fantasi eller envishet/uthållighet?
- Absolut båda egenskaperna. Måste jag välja så får det bli envishet/uthållighet. Men utan fantasi kan det ju bli rätt trist läsning…

Du skriver i boken om att skapa en pavlovsk hund, något som triggar lusten och impulsen att skriva. Vilken är din pavlovska hund?
- Just nu är det en vit soffa som jag köpte nyligen av en god vän. En vit soffa invid bokhyllan, varifrån jag ser ut över hela rummet och ingången. Så fort jag ser soffan vill jag sätta mig där och skriva. Jag trivs egentligen inte att sitta vid bord och skriva. Det får i så fall vara när man skriver i grupp. Det ska helst vara i soffa eller i en säng.
Alla dessa anteckningsböcker som du rekommenderar att man ska ha liggande i olika rum, i handväskan och så vidare, det låter som ett gott råd. Men hur håller du reda på materialet som samlas i dem, om det hör till ett och samma skrivprojekt? Har du någon rutin att t ex skriva in det på datorn med jämna mellanrum?
- Jo, jag brukar skriva in allt i datorn under fantasilösa, oinspirerade dagar då jag ändå vill skriva på något vis. Då blir det så att säga renskrivning.
- Sen tillåter jag mig att riva ut ur atneckningsböckerna och föra samman i mappar eller pärmar. Eller tejpa in från ”fel” anteckningsbok in i ”rätt” anteckningsbok.

”Man skriver på det sätt man skriver och det är lika bra att bejaka det,” skriver du. Men kan man inte utveckla/förändra sin författarröst, utan att för den sakens skull bli någon annan? Vad har du för tankar kring det?
- Jo så är det. Man utvecklas ju (förhoppningsvis) som människa och då förändras ju rösten. Man bejakar den röst man har just nu. Det är ju helt naturligt. Det skulle nog skorra falskt om man försökte använda samma ton och stil hela tiden fastän man kände att man hade förändrats.
- Jag såg på TV igår om den här irländska kvinnliga författaren som vunnit ett litterärt pris nyligen. Hon sa att hon skrev kubistiskt i början (hon jämförde med Picassos stilar: den otillgängliga kubism och den mer tillgängliga, naturliga blå perioden) men att hon höll på att utvecklas till att skriva mer naturalistiskt, rentav klichéartat, om jag förstod det rätt.

Har du funderat på en fortsättning, en del 2?
- Jag har fått förfrågan från mina kursdeltagare som följer boken att skriva en bok där de har stöttning varje dag i ett helt år och inte bara i fyra veckor.
- Jag kanske skriver en sådan bok nästa höst. Men just nu vill jag bara skriva eget, skönlitterärt.

Boken Skriv boken! finns att låna på elib och kan köpas på Multimanus.

Missa inte heller Johanna Wistrands blogg.

Vagt relaterade inlägg på Skriva.net:
Att driva svenskt förlag från Medelhavet – intervju med Ann Ljungberg
Filling the well
Artist dates – att hämta inspiration
Vad Louisiana lärde mig om skrivande
Jag reser till Prag med Julia Cameron

Vi är i kulturhuset Tolvmansgatan. Utanför är det grått och sommarvarmt, inne i kaféet är stämningen tät. Trettio skrivglada ungdomar sitter på stolar, på kuddar, i varandras knän och lyssnar. Katarina von Bredow har i sin tur tagit plats på scenen med alla sina böcker uppradade bredvid sig. Varje bokomslag har en egen anekdot – en försäljningsavdelning som förälskade sig i det rosa på Hur kär får man bli? (Rabén & Sjögren, 2004) och konstnären som helt utan att läsa manuset till Som jag vill vara (Rabén & Sjögren, 2007) lyckades pricka huvudpersonen som von Bredow hade i tankarna perfekt.

Sedan debuten Syskonkärlek (Norstedts förlag, 1991) har Katarina von Bredow publicerat ytterligare nio böcker. Hennes mål är att bli klar med en bok om året för att få det att gå runt ekonomiskt. Ibland måste deadline skjutas upp från 12 månader till 15, men hittills har ingen bok behövt ta längre tid än så på sig.

Med tio böcker i bagaget har Katarina von Bredow haft tid att definiera sitt skrivande för sig själv. Hon har arbetat fram rutiner som hon följer så gott det går; att först samla in stoff så att hon har hela historien klar för sig, sedan skriva en grundlig sammanfattning som hon kan skicka till förlaget. När det är gjort, är det dags att ta itu med det stora skrivandet, som allra oftast sker helt i historieenlig ordning; från början till slut. I avstampet för en ny historia är det viktigt att ha skrivro. Katarina berättar också att hon aldrig skriver på mer än en historia åt gången. Ju längre hon kommer i berättelsen, desto mer uppslukad blir hon av den och mot slutet av en skrivperiod kan hon sitta och skriva halva nätterna för att bli klar med en bok. Annars skriver hon i regel från klockan åtta till halv två om dagarna.

För en person som Katarina von Bredow, som har åtskilliga rosade böcker och litterära pris att stödja sin författartitel på, kan det tyckas självklart att yrkesvalet var gjort från början, men enligt von Bredow var det aldrig meningen att hon skulle bli författare. Det var snarare så att hon bara fortsatte skriva när alla andra runt omkring henne slutade. ”Varför skriver du?” – den vanligaste frågan av dem alla, får många olika svar. von Bredow säger att hon nog började skriva precis som många barn gör, av lusten att berätta historier och framför allt chansen att kunna skriva precis vad som helst utan att ha kravet på sig att det hon skrev skulle vara sant. Med tiden kom det att bli tvärtom, det var möjligheten att faktiskt kunna skriva sanningen som var en befrielse. Genom sitt skrivande fick hon berätta om och utforska ämnen som på något sätt berört henne och som hon kanske inte ville eller kunde prata med andra människor om. Slutligen var det von Bredows dåvarande man som uppmuntrade henne att skicka in manuset till Syskonkärlek, en bok som von Bredow börjat med redan när hon gick i nian och vars karaktärer hon inte riktigt kunnat släppa. Det tog fem och en halv månad innan Norstedts förlag hörde av sig och sa att de ville publicera boken. Då hade Syskonkärlek skickats fram och tillbaka mellan barn- och ungdomsavdelningen och vuxenavdelningen för att den var svår att bestämma mottagarålder på. Till slut blev det en ungdomsbok och sedan dess är det den målgruppen (med undantag för två barnböcker) som Katarina von Bredow har riktat in sig på.

Att lyssna på Katarina von Bredow är att bli påmind om hur roligt det är att skriva. Frågorna från litteraturlägrets deltagare är många och Katarina tar sig tid att svara utförligt och titta den som frågar i ögonen. När vi efter två timmar applåderar för besöket, samlas en rad ungdomar för att få sina böcker signerade och många positiva kommentarer hörs om att de har blivit inspirerade till att skriva mer.

/ text: Emilie, foto: Sofie

Via Paperback Writer hittar jag Wordle, en liten javaapplikation som gör snygga ordmoln utifrån text som du matar den med. Jag klistrade in fyra dikter, och här ovan ser du resultatet. Man kan själv styra färgskala och typsnitt.
Det fungerar med svenska texter också, förutom att Wordle inte kan plocka bort de vanligaste orden där. Eftersom teckenstorleken bestäms utifrån hur vanliga orden är i en text domineras de svenska ordmolnen av en massa ”och”, ”som” och ”det”. Det går ju förstås att rensa sin text från dem manuellt om man vill.

Bokhandelskedjan Waterstones har en specialsajt för att fira läsandets år, och går ut stort med att de bland annat publicerar en helt ny text om Harry Potter, skriven av JK Rowling. Eller rättare sagt, en förhistoria till Harry Potter-böckerna. På What’s Your Story kan du läsa det A4-långa handskrivna avsnittet om en polisjakt på två ungdomar på en motorcykel…

What’s Your Story är en inbjudan till dig att dela med dig av kortnoveller, eller kort-noveller kanske, noveller skrivna på ca A5-stora kort, ”story cards” som de kallar dem. Den som skrivit novellen får själv designa sitt kort. När jag skriver detta har det redan publicerats 2664 kort, och att läsa igenom några av dem är trevlig avkoppling, och en del av berättelserna är riktigt inspirerande. Jag tycker alltid det är intressant att se hur mycket som faktiskt kan rymmas i det korta formatet.

Skriver du på engelska ibland? Varför i så fall inte ladda upp en egen berättelse? Då deltar du dessutom i sajtens tävling och kan vinna en skrivkurs från Avron om du är över 18 år, eller presentkort på 500 pund hos Waterstone’s om du är yngre. Begränsningen är 600 tecken om du väljer att använda sajtens verktyg för att skapa ditt kort. Annars kan du också scanna in ett eget utifrån en mall du laddar ner på sajten.

Förutom allmänhetens berättelser har Waterstone’s bett ett antal etablerade författare att publicera story cards, och det är här JK Rowling kommer in. Hennes Potter-berättelse är ett av tretton författarkort. Bland övriga deltagare märks Neil Gaiman, Margaret Atwood, Irwine Welsh, Doris Lessing och Nick Hornby.

Under lunchrasten hörde vi ett samtal om priset på hälleflundra samt följande dialog:

Två gamla bekanta träffas:
Hon: Ja, och samma fru?
Han: Ja.
Hon: Samma barn?
Han: …

Fridhem välkomnade mig åter med sedvanlig blandad molnighet. Men vad gör det i en sådan härlig miljö. Kreativiteten sitter i väggarna här, och det var med stor förväntan jag begav mig till introduktionsmötet i måndags morse. Det är tio kurser på plats här på Fridhem den här veckan, och en i Prag. Pragkursen är samma skrivarkurs som jag anmälde mig till för två år sedan, men som då blev inställd för första gången på grund av för få anmälningar.
I år går jag novellskrivarkursen för Jan Sigurd. Han är, som många säkert känner till, en etablerad författare, och har hållit i ett otal kurser här på Fridhem och på andra skolor. Under terminerna undervisar han på Lunds universitet.

Han har talat mycket om skrivande och textuppbyggnad, mindre om vad som gör novellformen speciell. Men det kommer nog.
Förmiddagspassen är teoripass då han gått igenom begrepp och grepp som anslag, framåtrörelse, tidspress, fara/hot, motstånd, fallhöjd, vanitas och punktum.
Det finns två sorters noveller, berättade han. Den första exemplifieras av Tjechov, och kan sägas utgöra ”en skiva liv”, det vill säga ett utsnitt ur ett händelseförlopp. Den andra, med Maupassant som företrädare, är ”den komponerade novellen”.
- Det är ett psykologiskt förlopp ur vilket man kan extrahera en filosofisk konklusion, sa Jan Sigurd.

Vi har också gått igenom skrivandets tre faser, och vikten av att inte censurera sig själv i den första skrivfasen. Detta är förstås inga nyheter för mig, men nog så viktigt att få bli påmind när man knappt skrivit några kreativa texter på ett år.

På eftermiddagarna har vi textgenomgångar. Hittills har vi fått två uppgifter:
1. Skriv en monolog i jag-form utifrån en person som är så långt ifrån dig själv som möjligt. Ca 1 sida med 1,5 i radavstånd.
2. Beskriv ett minne av när världen krängde till. Jag-form, ca 1,5 sidor.

Det är den andra av dessa texter jag kämpar med nu, och jag är långt ifrån nöjd. Efter att ha gått mängder av skrivarkurser de senaste åren, där man ständigt får skriva om viktiga minnen, känns det som att förrådet är uttömt. Åtminstone att jag har skrivit om de saker jag vill skriva om. Så jag fick gräva djupt innan jag hittade ett minne som kunde passa. Det lär vara rätt långt ifrån de övrigas minnesbilder.

Fler foton från Fridhem

Ord- och språkböcker
Adlibris har billigast ordböcker. Bonniers svenska ordbok för 99:-, Norstedts svenska ordbok, också 99:-, Bonniers synonymordbok för 89:- samt Norstedts svensk/engelska och engelsk/svenska ordbok i två band för 129:-
Tycker du om att skriva på vers kanske Bonniers rimlexikon kan vara något? Det kostar 79:-
På Bokus hittar jag Eva Halldingers svenska version av Lynne Truss roliga grammatikbok. Komma rätt, komma fel och komma till punkt kostar 59:-
Jag hittar också Stora fula ordboken, ”En resa jorden runt i språkförbistringens tecken. Nu utökad till 10 000 olämpliga och förargelseväckande ord i full frihet.” för 60 kronor.
Om du är intresserad av språkhistoria finns I döda språks sällskap till reapriset 79:-

Om att skriva
Där hittar jag också Nya Författarskolan av Göran Hägg för bara 49 kronor – det låter som ett bra fynd. En annan klassiker är Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva, som är nedsatt till 39:-
Stephen Kings populära bok om skrivandet kostar bara 29:- på Bokus. Att skriva heter den.
Adlibris har Joyce Carol Oates essäsamling om skrivande till reapris. 39 kronor kostar En författares övertygelse : liv, hantverk, konst.

Blandat
En annan bok jag blev nyfiken på är lilla ”En briljant bokidé” av Mumme Mushalla. Så här beskrivs den:

Det finns gott om böcker om hur man går vidare med en bokidé, men inga specifikt för den som söker en – förrän nu. För detta är en stor inspirationsbok i litet format som tipsar om hur man finner just en briljant bokidé – som inte är av det skönlitterära slaget eller kräver mångårig expertis.

Med en kollektion av hundra enkla idéer, som alla blivit utgivna i bokform, visar författaren att ingenting är omöjligt och uppmanar läsaren att bege sig in i sitt eget idélaboratorium. Förutom en stor dos inspiration och praktiska råd om hur man närmar sig förlagen, ingjuter bokens positiva och underhållande texter hopp och livslust.

Det handlar alltså inte om skönlitteratur, vilket får mig att tveka. Men priset på 24 kronor är tillräckligt lågt för att jag ska chansa och beställa.
En bok om slang, typ låter också som en kul bok att bläddra i, eller varför inte fördjupa sig i om man vill att en karaktär ska snacka ”korrekt” slang. 69:- kostar den.

Skriva på engelska
För den som ibland skriver på engelska finns Sagt och gjort: engelska idiom och citat av Jan och Rikard Svartvik. Den kostar 88:-
Är du dessutom inne på sångtexter kanske The Art of Writing Love Songs kan vara något. Det står inte så mycket om den på AdLibris, men här finns mer info om boken. Den kostar 49:-

Inspiration
Här är dessutom några poesiböcker som jag tycker är inspirerande.
Halleluja liksom av Bob Hansson. 39:-
Omega av Johannes Anyuru. 39:-
Produktiva Daniel Boyacioglu har också med en samling i årets rea. De brukar vara läsvärda, särskilt om man hört Daniel på scen några gånger och kan höra hans röst när man läser. Gråter aldrig samma tårar två gånger heter boken som kostar 39:-
En diktsamling jag inte läst men vill läsa är Inger Edelfeldts Efter angelus: dikter. Den kostar också 39:- på rean.

Övrigt jag shoppar på årets rea
Paul Austers Den röda anteckningsboken för 49:-
Eva Dahlgrens Hur närmar man sig ett träd? för 49:-
Författare räknar inte röster, fem intervjusamtal med Arundhati Roy, om hennes aktivism och kvinnornas ställning i Indien, genomförda av David Barsamian. 42:-

Adlibris har även en avdelning med billiga pocketböcker.

Har du fler reatips för skrivsugna – antingen om skrivande eller böcker som är så bra att de inspirerar ditt skrivande? Skriv en kommentar och tipsa!
Följ också diskussionen om årets rea på Aftonbladet Forum.

Missa inte att svara på bokrea-frågan till höger!

Börja med ett ord:

Mellankrigstid

fortsätt sedan med ord som för din inre syn står i direkt kontakt med det första

mellankrigstid radioskugga

och så med ord som kommer sedan, inte lika nära, men som är fortsättningar

mellankrigstid radioskugga duvslag

osv. tills du har en hel symfoni av ord, olika stämmor som, bilder och sånger som kompleterar varandra och kanske talar i munnen på varandra. Förmodligen leder orden åt olika håll och kanske kan de kombineras så att resultatet blir rörligt, nästan levande?

Hur behandlar man egentligen orden? Respektlöst, försiktigt tassande eller direkt attack? Och hur pressar man ur orden fram musik?

///Karolina

Välkommen till en inspirerande kväll!

Den 5 december kl 19.30 arrangerar Skrivarkalendern & Orden Runt en SKRIVARKVÄLL på Sundbybergs Folkhögskola med skrivövningar, uppläsningar, julklappsrim, boksigneringar, skrivartips mm.

Bland medverkande författare/journalister/skribenter märks Åsa Nilsonne (författare av deckare och mer), Ylva Wallin (författare av ungdomsböcker), Monica Rolfner (lektör, manusförfattare m m), Kjell Dahlin (resereporter och retoriker), Pia Lundgren (featurereporter på Tara), Anna-Carin Collin & Ann Ljungberg (som bl a skrivit Skrivarkalendern 2007), Roger Forslund (en av grundarna till noveller.nu), Sten O Andersson (nätkrönikör), Åke Sandahl (skolans rektor) m fl. Gratis inträde.

Begränsat antal platser, föranmälan till 5dec@ordenrunt.se

Sundbybergs Folkskola ligger på Kasernvägen 1, en minut från tunnelbanestationen i Rissne, 14 minuter från T-centralen.

På Fridhem gjorde vi två övningar där vi utgick från Memorybrickor, men det går såklart att variera övningarna och hitta på egna.
Den första övningen: Dra en memorybricka. Skriv en text/dikt som börjar ”Jag är ingen…” och sedan objektet på brickan du dragit.
Den andra övningen: Dra två memorybrickor. Titta på dem. Nu ska du skriva en text där du på något vis förvandlar det du ser på den första brickan till det du ser på den andra.

Tyvärr är många av de Memoryspel som finns att få tag på i leksakshandeln i dag temastyrda, ofta med de senaste Disney-figurerna eller något liknande. Jag fick tag på ett Naturmemory på Tradera, som jag tänkte använda för att experimentera med haikus.
Men allra helst skulle jag vilja ha ett med blandade symboler. Så om du har ett gammalt Memory med bilder/symboler av skiftande slag, vårda det väl. Eller skänk det till mig om du inte vill ha det!

Det är viktigt att fylla på den inre källan, det är ju den du ska använda när du sedan ska skriva, menar hon. Sedan kanske inte skrivandet har ett dugg med det du upplevde på din artist date att göra, men indirekt underlättar den när du sitter där med pennan i hand.

Jag tycker det är underbart med ett begrepp som låter mig schemalägga och prioritera roliga saker. Artist dates hjälper mig om inte annat att motivera inför min omgivning varför jag bara måste dra iväg på det ena eller det andra när de tycker jag ska umgås, städa, dricka öl eller annat.

Den här veckan är en enda lång artist date för mig. Jag ska på Pridefestivalen och lyssna på en massa spelningar och förhoppningsvis träffa en massa härliga människor.

Eftersom de flesta som skriver gör det på fritiden, som en hobby, kanske vi helst inte vill fokusera på arbetet när vi skriver, funderar Shanna Germain i artikeln. Men hon fortsätter med att lista ett antal fördelar med att faktiskt skriva om sitt arbete, hur vardagligt och tråkigt det än kan kännas.
En fördel är helt klart att det är ett område du kan väl. Germain hävdar också att folk är intresserade av hur andras arbeten ser ut och fungerar.

Det är en intressant tanke. Själv är jag webbredaktör på landets största webbtidning, och det är klart att det finns en hel del stoff i mitt arbete som skulle kunna platsa som litteratur, oavsett om det handlar om poesi eller prosa. Men för mig har det varit viktigt att skilja hobbyskrivandet från arbetet, just för att de på ett sätt är närbesläktade. Jag vill inte att mitt skrivande på fritiden ska ha tonen som finns i en kvällstidning.

Germains artikel sådde ett frö hos mig. Kanske kan jag inspireras av materialet utan att för den sakens skull använda språket. Jag tror jag ska börja föra en jobbdagbok över sådant material.

Har du skrivit om ditt arbete, eller hittat inspiration på jobbet? Skriv en kommentar och berätta.

”Att skriva är som att andas”, skriver Cameron. Det är en rätt vi har från födseln, och hon kan inte separera skrivandet från resten av livet. Skrivandet är för henne själva livet, ett sätt att leva. ”Skrivande ger livet passion och tydlighet.”

Det var mitt första besök på Louisiana, och intrycket är att inomhusdelen är mycket större och utomhusdelen mycket mindre än jag föreställt mig. Jag hade tänkt mig en stor park, som en botanisk trädgård, med mängder av skulpturer. Fotona jag sett ger det intrycket.
Även om parken är vacker, med många spännande miljöer och vyer, är det i stället inomhusrummen med dess utställningar som imponerar. Särskilt den tillfälliga utställningen av amerikanen Michael Bevilaqua. Det är popart från sent 90-tal och tidigt 2000-tal – i klara färger och med inslag av cd-omslag från artister som Gorillaz och Ramones. Detta är nutid, verklighet, och det är också där jag måste börja mitt skrivande på den här resan. ”Börja där du är”, manar Cameron.

Det mest intressanta skrivandet behandlar enligt min mening samtiden, och förmår sätta den i sitt sammanhang. En av mina favoritförfattare, Douglas Coupland, är en mästare på det.
Samtidens konsekvens, i form av framtidsvisioner, är också något som intresserar mig.

Normalt sett har jag svårt för konstfilm. Mycket av det jag sett i den vägen är så abstrakt att det inte säger mig något. Men en film fastnade jag för på Louisiana: ”Der Lauf der Dinge”, av Peter Fischl och David Weiss.
Den som spelat det gamla dataspelet ”The incredible machine” eller sett reklamfilmen för Honda Accord vet vad det handlar om. Filmen består av en lång rad serieeffekter. Ett däck kommer farande, stöter till en cylinder som sätts i rullning och i sin tur välter en burk målarfärg som långsamt flyter ut i ett tråg där den kommer i kontakt med en vätska som reagerar med färgen och fattar eld. Flammorna sprider sig snabbt i tråget, och en stubintråd som ligger mot dess kant avfyrar en raket som träffar en boll som studsar mot ett däck som… ja, vidare och vidare. Filmen var säkert en halvtimme lång, och även om det förekom klipp i den så var de inte många.
Föremål återkom, hade nya funktioner, miljöerna ändrades och elementen utnyttjades till max, och allt skedde med milimeterprecision. Det skulle krävas så lite för att en enda miss skulle bryta förloppet.

Så skriver man en roman, tänkte jag. Något måste hela tiden driva den framåt. Tempot bör växla, miljöerna likaså. Trådar vävs ihop, karaktärer kommer, går, och några återkommer.
När rutan blev svart och sluttexterna började rulla hördes ljudet av fortsatta kedjereaktioner i bakgrunden. En god bok lever också vidare även efter att den lästs ut.