När man skriver gäller det först att komma på så mycket som möjligt till sin berättelse, sedan gäller det att ta bort överflödet, skala av det som är onödigt eller bara upprepar sig.

Sedan så verkar vi skrivande människor lite av naturen vara indelade i två grupper; de som hela tiden vill lägga till saker till texten, och de som hela tiden vill ta bort något. Eller är det så att dessa indelningar inte stämmer utan det är själva texten (och kanske också författaren) som är i olika stadier av skapandet? Vad tror du?

Rent personligen tycker jag att författaren av boken “Lille prinsen” sätter huvudet på spiken med detta citat:

“Perfection is finally attained, not when there is no longer anything to add, but when there is no longer anything to take away.”

— Antoine de Saint Exupéry

Är det för att min skrivarpersonlighet är att ta bort onödiga saker ur texter som jag instämmer så helhjärtat med citatet, eller är det helt enkelt definitionen av ett bra skrivande? Vad tycker du? Håller du med Antoine eller har du någon annan idé?

Om du inte redan har läst Lille prinsen kan jag rekommendera den! Läs ett utdrag ur inledningen av boken här.