Jag fick ett samtal med filosofen, författaren, musikern med mera Ladislaus Horatius om hans bloggande på Kalla Linjen, en blogg som skiljer sig från de flesta genom att ha ett mer litterärt anslag. Jag frågade vad som särskiljer bloggtexter från andra texter han skriver.
- I nästan alla sammanhang har jag en utvald kostym på mig, och det vill ju som regel en bokläsare. Boken ska gärna ha en identitet som är någorlunda homogen. Det behövde jag inte alls ha i Kalla Linjen.
- Jag kunde hoppa. I samma stycke kunde jag vara många människor på en gång.
Han nämner 1800-talsförfattare som Amiel och bröderna Goncourt som sina förebilder.
- Dagboksformen är väldigt intressant. Det här lätta, flyktiga skrivandet som man gör snabbt, och som därmed blir bättre än det som man skriver långsamt, på ett sätt. Det blir mindre slips på det, bättre flyt, au naturel…
- Jag behöver en scen. Det har man när man skriver i en tidning, men det här var en annan slags realtidsscen och realtidsskrivande som jag tyckte var sexig.
Se hela intervjun i klippet ovan.

Fotnot: Kalla Linjen innehåller idag enbart texter från juli 2007, de tidigare finns för tillfället inte tillgängliga på webben.