Ã… ena sidan de tydliga klichéerna, t ex ”Ã¥t som en häst”, ”kvittrade som en lärka”, ”han liknade ett Ã¥skmoln” osv.

Men hur är det med andra uttryck? Jag föreställer mig att kliché är något subjektivt, dvs en van läsare kanske tycker att Camilla Läckbergs, Liza Marklunds och/eller Dan Browns böcker är späckade av klichéer och lägger ifrån sig böckerna, medan andra läser med stor behållning.

Intressant också att följa debatten om Kastners debutroman �Oneirine� (se t ex Sydsvenskan, GP, DN osv), som bland annat lär behandla svårigheten att vara orginell.

Det finns även litteraturteori som menar att all litteratur är en slags dialog med tidigare alster, dvs att litteraturen indirekt redan finns i det vi läser och skriver. Kanske är vi fast i språkets struktur?

Nåväl.

Utan att krångla till det. Klart att alla självklara stereotyper och klichéer ska strykas!