Hur jag skriver
Isabel Allende startar alltid men en ny bok i samma mÃ¥nad och dag som de tidigare. Hon har lite hokus-pokus för sig och allt det där delar hon med sig i boken “Paula”. Stephen King är ingen författare som jag läser, det räckte med “Pesten” för min del, men i “En hantverkares memoarer. Att skriva” berättar han i den första delen om sig själv som författare, med missbruk och dÃ¥ligt självförtroende, och i den andra om hantverket. Han bjuder pÃ¥ goda rÃ¥d och - inte förvÃ¥nande - är hans bästa, precis som mÃ¥nga andra författares, att ha självdiciplin.
I boken “Hur jag blev författare” har Norstedts förlag bett nÃ¥gra av sina författare att skriva hur det var frÃ¥n början, vad det var som fick dem att ge sig in i yrket. Det är en ungdomsbok men jag har läst den med stor behÃ¥llning flera gÃ¥nger trots att jag är allt annat än ungdom. Faktum är att det känns som om författarna bjuder pÃ¥ sig själv betydligt mer än om de hade riktat in sig pÃ¥ en vuxen läsarskara. En del berättar att deras trassliga bakgrund var upphovet, nÃ¥gon hade föräldrar som skrev ofta, en del hade inget med sig hemifrÃ¥n förutom köttbullar och en trygg barndom.
En annan intressant bok är “Författarmiljöer” av Ulla Montan (foto) och Ludvig Rasmusson (text). Där besöker Montan och Rasmusson författare i Stockholm, de fotograferar dem i deras miljöer och författarna berättar om när och hur de skriver. Det är en fin presentbok - till sig själv eller goda vänner.
I intervjuer och böcker har jag läst om hur olika författare går till väga, när de skriver och var de skriver. Själv sitter jag framför mitt skrivbord i vardagsrummet. Bakom mig, som en u-form, har jag bokhyllor där den till höger innehåller de böcker jag behöver mest (jag har svårt för att stava rätt) som SAOL, Svenska skrivregler, Svenska synonymordboken och många andra.
Jag tror det var när jag läste Isabel Allendes bok “Paula” som jag bestämde mig för att ta till magi. Därför tog jag bussen till Kristianstad och gick till “Böcker och Ting”, en affär som säljer mineraler, drömfÃ¥ngare, böcker och annat som tillhör “New age”. Där träffade jag en kvinna som illustrerade böcker men just den dagen arbetade extra i affären. Av henne köpte jag en liten kristallkula (se den vita pilen pÃ¥ bilden överst), som jag sätter fram när jag ska pÃ¥börja nÃ¥got nytt. Inte för att skriva här eller pÃ¥ Fallfrukt eller i min privata dagbok - nej, det är när jag bestämt mig för att skriva en novell, saga eller kÃ¥seri som jag plockar fram den.
Har det gjort någon nytta? Det är jag övertygad om, mitt skrivande har fått en inriktning som jag inte hade tidigare. Om det är min kristallkula, en tillfällighet eller min egen beslutsamhet låter jag andra bestämma. Själv fortsätter jag med min kula som jag fyllt med magi och formler!
Hur ser din arbetsplats ut och har du några ritualer innan du påbörjar något nytt?
Loading ...