När Lotta skrev om övningen i gÃ¥r kändes det intressant. Kanske lite märkligt men de där enkla övningarna brukar i regel leda till oanade “aha” - om ingen annat sÃ¥ längre fram. Därför tog jag första bästa objekt, min gröna lÃ¥da som stÃ¥r pÃ¥ skrivbordet, och började beskriva den. Med reslutatet av den första beskrivningen i min hand upptäckte jag att det flödade ut lite frÃ¥n själva centrum.

Det är en grön låda. En låda som militären har haft övningsgranater i. Mamma hade börjat slipa på den, för att få bort målarfärgen, när jag sa �stopp och belägg�. Nu står den på mitt skrivbord och ovanpå ett par trätofflor och en guldfärgad skål med ett värmeljus.

Lådan är sliten, i storleken �nästan två paket socker bredvid varandra� med ett handtag av bomull. Det ser ut som om det vore flätat, snarlikt sadelgjord, och ändarna har fästs med metallbrickor. Låset är också i stål, det påminner mig om gamla sortens drickaflaskor.

Innehållet består av gamla fotografi – den sorten som är hårda som kartong. Där finns brev som kommit från Amerika. Assaria, Kansas. De flesta av breven därifrån är poststämplade på 70-talet. Ett kuvert har rekommenderats, det är från Stjernstöms boutredningsbyrå i Svängsta och innehåller en bouppteckning efter min morfar.

Ett brev gör mig extra ont att läsa. Det står �till Vivan� på utsidan. Inuti ligger två handskrivna lappar och det är Tommys mor som skrivit dem. Han var ett �sommarbarn� från Göteborg som vistades hos Vivan och Erik under några somrar. Jag tror det var någon gång på sextiotalet som han var där. �Sommarbarn.� Det fanns säkert de som tyckte det var underbart att komma bort, äta upp sig med riktig fet mjölk och få delta i jordbruket – men för mig gör det ont i hjärtat.

Nu kom jag bort från uppgiften.

Lådan är grön och användes av försvarsmakten till att förvara elva stycken övningsgranater.