Att resa är en stor inspirationskälla för mitt skrivande. Det har jag tagit fasta på och tänker ägna de närmsta veckorna åt just resande - och skrivande. Efter att ha läst en kurs i kreativt skrivande på engelska de senaste fyra åren har mitt skrivande på svenska kommit av sig. Tanken är att den här resan ska få fart på det igen.
Till sällskap har jag “The right to write” av Julia Cameron. Jag valde mellan den och “Make your words work” av Gary Provost, en mer handfast skrivarhandbok. Att båda är på engelska är förstås en följd av kursen jag gått, men övningarna borde gå att översätta.
Julia Cameron är kanske inte fullt så känd i Sverige som i stora delar av övriga världen. I USA, till exempel, har hennes bok “the Writer’s way” givit upphov till en hel rörelse. Det finns studiegrupper kring boken i de flesta amerikanska städer.
Boken finns översatt till svenska, och heter då “Öka din kreativitet”. Jag har arbetat med den engelska versionen, och uppskattade den mycket. De två hörnstenarna är:

Med dessa till hjälp arbetar du sedan dig igenom boken kapitel för kapitel. Till varje kapitel hör ett antal övningar, och du ska arbeta med varje kapitel under en veckas tid. Många av övningarna syftar till att stänga av eller lura din inre censor. Det är ofta du själv som står i vägen för din kreativitet, i bland genom att du lyssnat för mycket på omgivningen när den inte varit stöttande, ibland för att du själv skapat dig en negativ bild av ditt skapande.

I engelskkursen var det några som inte kunde med “The artist’s way”. Det grundade sig främst på att Cameron nämner Gud. Jag, som inte heller är religiös, tyckte inte det var ett hinder. Cameron skriver också att när hon pratar om Gud behöver det inte vara den kristna guden, utan vad som helst som fungerar för dig. Jag valde att se gudsväsendet som min egen skapande kraft, och då fungerade boken för mig.

Nu ska jag alltså resa till Prag, och det ska bli spännande att se om “The right to write” är lika inspirerande som “The artist’s way”. Även den finns översatt, och heter då “Lusten att skriva”. Så här skriver Cameron om boken, i svensk översättning:

“Vad den här boken kan åstadkomma, om jag varit skicklig nog, är att tala till dig om skrivande för skrivandets egen skull, för den rena, oförfalskade glädjen i att skriva ned ord på en sida. Med andra ord, är detta mer en “varför-bok” än en “hur-man-gör-bok”.
Varför ska vi skriva?
Vi ska skriva för att det är människans natur att skriva. Genom att skriva gör vi anspråk på vår värld. Det gör den direkt och specifikt till vår egen värld. Vi ska skriva eftersom människor är andliga varelser och skrivande är en kraftfull form av bön och meditation, som förbinder oss såväl med våra egna insikter som med en högre och djupare nivå av inre vägledning.”

Det känns som att jag valt en sympatisk medresenär. Jag återkommer - förhoppningsvis - med rapporter under resans gång.