Ann Ljungberg har dragit igång en skrivadventskalender! Där kommer hon med tips och utmaningar, varje dag fram till jul. Du kan också skicka in dina resultat av de dagliga utmaningarna och vara med och tävla om skrivrelaterade priser.
Idag tipsar Ann om 10-listor. Ett tips som jag själv gärna skriver under på, listor kan vara din räddare i nöden för större projekt, eller grejen som får dig att komma igång när du inte vet var du ska börja eller inte vet vad du vill skriva om.

Sofie Jansson håller i skrivarworkshop på bokmässan

Skriva.net:s Sofie Jansson höll i två skrivarworkshops på bokmässan i Göteborg. Ett tiotal personer trotsade de hinder som oväsendet och trängseln på mässan innebar och samlades kring Sofie i Skrivarakademins monter. Under 30 minuter fick de flödesskriva, använda sina sinnen, skriva en dikt utifrån sinnesintryck och skriva en sexordsmemoar.
– Det var skönt att få en andningspaus på mässan, sa en av deltagarna.

Jag vet av egen erfarenhet att Sofie är en mycket inspirerande och kreativ kursledare, så har du möjlighet tycker jag du ska ta chansen att gå en av hennes kurser! Det planeras en distanskurs för ungdomar också, fick jag veta, så du behöver inte bo i Göteborg.

Katarina Kuick och Ylva Karlsson, författarna bakom boken Skriv om och om igen

Katarina Kuick, en av författarna bakom boken Skriv om och om igenYlva Karlsson och Katarina Kuick har lång erfarenhet av att leda skrivarläger och olika övrningar i kreativt skrivande. Ylva började åka på skrivarläger i 13-årsåldern, och när hon blev äldre började hon jobba där istället.
– Jag kunde inte släppa det, berättar hon på ett av bokmässans seminarier.
Precis som jag kom Katarina Kuick inte i kontakt med skrivarläger när hon var yngre. Hon säger att de inte fanns, men åtminstone var de kanske inte lika vanligt förekommande, och som ung måste man ju veta vad man ska leta efter.
Tillsammans har de skrivit boken Skriv om och om igen, en samling handfasta kreativa skrivövningar.
Idén till boken kom då ungdomar beklagade sig över att lägret var slut och att det skulle dröja till nästa sommar innan de fick skriva igen. De hade inte skrivrutinen på egen hand utan behövde övningar för att komma igång.
Därför anpassade Ylva och Katarina sina vanliga gruppövningar.
- Vi fick tänka hur övningarna skulle kunna funka för en ensam unge som sitter och skriver. Där gruppen spånar fram ett antal olika idéer som ska utgöra förutsättningen för en berättelse fick ensamövningen gå ut på att använda tärningen för att välja mellan givna idéer, för att få in slumpfaktorn, berättar Katarina.

Ylva Karlsson, en av författarna bakom boken Skriv om och om igenDärför blir det lite märkligt när de nu verkar vända sig i första hand till lärare som ska använda boken i klassrummet.
- Ska boken användas i grupp får man tänka tvärt om och omvandla ensamövningarna tillbaka till gruppövningar, säger Ylva.
Hon betonar vikten av konstruktiv kritik och respons. Många ungdomar är tveksamma till att läsa upp sina texter i början, men när de väl gör det och får höra vad som är bra växer de i sitt skrivande.
- Gå in i dig själv och visa att du inte är en objektiv bedömare. Uttryck dig som att ”För mig blev den här raden väldigt berörande i den här texten”.
Ett sätt att ge positiv respons är att plocka ut guldkorn. ”Titta hur Lotten har använt dialog här. Så här kan man börja, vad spännande det blev.”
- Plocka fram goda exempel i klassen och läs upp dem. Det visar att läraren har läst noga och hittat bra saker – det finns det alltid. Och så får eleverna ta del av varandras texter.
Efter ett tag kan eleverna hitta guldkorn i varandras texter. Då de behöva lite hjälp på vägen. Här är en lista över saker att titta efter.

DSC_2719

De bjuder på några skrivövningar från scen. Ylva tar fram en grön tygkasse.
- I den här kassen ligger något som en gång räddade livet på en person, säger hon, och tar upp en senapsflaska och räcker till Katarina.
- Vad var det som hände?
Med den typen av ingångar väcks fantasin och kreativiteten till liv.
De jobbar med att stimulera olika sinnen, till exempel att be eleverna blunda och sedan kasta ut kanel i klassrummet. När de öppnar ögonen ska de börja skriva.

För en stund blir Ylva allvarlig. I ett klassrum finns olika förutsättningar och erfarenheter, och det är viktigt för läraren att vara medveten om det.
- Vissa övningar når privata rum i folk. Det måste man vara lite rädd om, att man berör folk mycket mer än man normalt gör i en skola. Plötsligt kan det sitta en unge i klassrummet och gråta.
Det finns övningar som borde vara förbjudna, säger hon. Tänk er någon som flytt från en krigshärd som liten och ställs inför uppgiften ”berätta om det allvarligaste ögonblicket i ditt liv”.
Det får mig att tänka på Anne-Marie Körling och hennes kamp för barns rätt att slippa lämna ut sitt privatliv. Hon skulle till exempel aldrig be sina elever skriva om sitt sommarlov.

Varken Ylva eller Katarina planerar sitt skrivande. De börjar med en idé och skriver på. Därför innehåller boken inte planeringsstrukturer. De menar att när ovana skrivare får en idé vill de bara sätta igång att skriva, och för mycket planering, som att skriva synopsis eller mejsla ut karaktären på förhand, blir en hämning av den ursprungliga skrivlusten.

Författarcoachen Ann Ljungbergs senaste projekt är en blogg med skrivövningar varje dag. Det lovar gott och är en bra uppföljning av den uppskattade Skrivarkalendern som nu tyvärr är nerlagd. På SkrivPuff, som bloggen heter, kan du dessutom delta i tävlingar varje månad.

Så här står det på SkrivPuff, där de två första övningarna dessutom redan är publicerade.

Vad kan du vänta dig här på SkrivPuff?

Varje vardag får du en skrivövning som tar ca 5-15 minuter att göra.

På lördagar och helgdagar får du en skrivarutmaning som kan ta lite längre tid.

En gång i månaden blir det en skrivartävling med fina priser.

Skrivövningarna kommer från författarcoachen Ann Ljungberg. Ofta egenutvecklade, men du får också tips om övningar i inspirerande böcker om skrivande. Skrivarpedagoger och författare bjuds in för att berätta om sina bästa skrivövningar.

Martin Widmark

Martin Widmark berättade om sina egna erfarenheter och åsikter om det här med att skriva lättläst och engagerande för barn. Förutom böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå, har Martin skrivit en hel del böcker i samarbete med Liber. Martin skriver boken, själva historien och Liber lägger till läslära.

Det måste finnas en bra historia i grunden, något som är spännande, sedan får läslära och pedagogik komma i andra hand. Det måste ju finnas något som får läsaren att vilja fortsätta, vilja veta vad som ska hända…
Martin Widmark menar att deckare är utomordentligt bra exempel på böcker som stimulerar barn till att läsa. Inte bara för att de är spännande utan för att barnen får chans att interagera med texten, böckerna ger dem en utmaning och håller hjärnan aktiv.

Det är viktigt att språket inte lägger krokben för läsandet. Språket får inte bli tråkigt. Strunta inte i svåra ord, utan sätt in dem i kontexten istället. Tänk ‘guida fram till en förståelse’.

Förförståelse är något som Martin pratar om, det kan bli extra tydligt hos barn, men även vi vuxna påverkas av det. Vem har inte märkt att det tar lite extra lång tid att komma in i en bok skriven av en författare vi inte tidigare läst? Det tar ett tag att koda av en ny författarröst.
Vidare, och ganska mycket med tankarna på det här med förförståelse, tycker inte Martin att det är lärarens uppgift att välja litteraturen i skolan, det är bibliotekariens uppgift.

Martin avslutar med att ge föräldrar och lärare ett tips på hur man kan skriva med barn och förbättra barns skrivande: Låt först barnen planera sina egna berättelser, samtala med dem i grupper där läraren leder och ställer frågor som barnen svarar på. Låt dem sedan göra själva skrivandet två och två.

Personligen kommer jag att tänka på den gamla godnattsagetekniken, den där man hela tiden ställer frågor till barnet om berättelsen (Det var en gång ett djur, vad var det för djur? – Åsna! – Det var en gång en åsna, som hette? – Axel! …osv) och sedan kan man tacka för den fina sagan man har fått och titta på barnets först förvånade och sedan förnöjda min…

/Sofie och Emilie

Här kommer ett tips till er som behöver något att stilla ordhungern med innan bokmässan. Det är en skrivövning som har följt med mig sedan mitt första år på Fridhem. All heder åt Ann Olsson, skrivarlinjens eldsjäl och raka ryggrad, som gav oss den.

För er som inte har så mycket skrivtid om dagarna är det här en perfekt ordlek att hålla igång under en dag (till morgongröten, under ensamma kafferaster på jobbet, i väntan på bussen etc.) eller en hel vecka, beroende på hur länge ni vill hålla i samma tråd.

Börja med att hitta en sak som ni vill skriva om. Ju alldagligare desto bättre och den ska vara konkret, alltså hellre ”säng” än ”sömn”, hellre ”arm” än ”famn”.

Fortsätt sedan med att lista 13 sätt att betrakta den här saken. Hur ni gör är upp till er själva. En punkt kanske bara blir några ord medan en annan växer och blommar ut i en hel dikt. Försök skriva alla 13, även om det kan kännas segt med de sista raderna.

Och sen – ja, ni får gärna skicka in dem hit!

Övningen är baserad på Wallace Stevens dikt ”13 sätt att betrakta en koltrast”.

Ibland är det de enkla skrivövningarna som är de knepiga. Här är en kort övning i att använda alla sinnen när du skriver, inte bara synintryck. Den är hämtad från Margaret Wilkinson, som tog med den i en artikel hon skrev för MsLexia i juli 2001. Jag har lagt till lite till uppgiften.

Uppgiften lyder: Beskriv ett objekt som du tycker är vackert utan att använda synen. Låt dina övriga sinnen tala. Försök att fylla en halv A4.

Passar på att önska en glad midsommar!

Här kommer en skrivövning vi fick göra på CWA. Övningen kommer från Steven Hartman vid institutionen för humaniora vid Växjö universitet, och jag har översatt den från engelska.

Skriv en novell/berättelse på upp till 1500 ord.
Platsen: En shoppinggalleria.
Tiden: Igår.
Följande saker ska finnas med i din berättelse:
a) en tappad nyckel
b) att falla
c) ett barn
d) en polis
De ska vara viktiga för berättelsen, inte bara ditstoppade för att du måste. Men de behöver inte vara bärande element. Barnet behöver till exempel inte vara huvudperson.
I övrigt inga restriktioner. Låt fantasin flyga!

Posta gärna din berättelse som en kommentar till det här inlägget om du vill.

Häromdagen var jag på en skrivarkurs med Johannes Anyuru. Uppdraget var att ta med sig fem ord, vilket visade sig vara väldigt svårt. Jag hade naturligtvis tänkt ta med mig ord jag tycker om men det visade sig ganska snart att de flesta orden är rätt så ordinära när de står för sig själva. Det bästa jag kunde uppbåda var ”mellankrigstid”, någon annan kom med ”djuphavsrymd.” Ord som på något sätt spänner och sjunger, lite av sig själva, ungefär som spåren låter när tåget närmar sig. Kanske för att de utgör bilder i sig själva? Hur som helst verkar det som om man, ju mer man tänker på enstaka ord, kan urskilja det otroliga universum som ligger bakom dem. Varje ord är nyckeln till en hel värld. Jag skulle därför vilja föreslå en skrivövning eller skrivteknik som helt enkelt handlar om att utforska orden.

Börja med ett ord:

Mellankrigstid

fortsätt sedan med ord som för din inre syn står i direkt kontakt med det första

mellankrigstid radioskugga

och så med ord som kommer sedan, inte lika nära, men som är fortsättningar

mellankrigstid radioskugga duvslag

osv. tills du har en hel symfoni av ord, olika stämmor som, bilder och sånger som kompleterar varandra och kanske talar i munnen på varandra. Förmodligen leder orden åt olika håll och kanske kan de kombineras så att resultatet blir rörligt, nästan levande?

Hur behandlar man egentligen orden? Respektlöst, försiktigt tassande eller direkt attack? Och hur pressar man ur orden fram musik?

///Karolina

Skrivarresan till Krumlov blev mycket lyckad. Det var en fantastisk miljö vi hamnade i på den tjeckiska landsbyggden, där vi bodde i ett stort stenhus som härstammade från 1500-talet. Våra värdar, Åsa som också är med i kursen samt hennes sambo Laszlo, ordnade allt till det bästa för oss. Laszlo skötte matlagningen så att vi kunde ägna oss fullt ut åt skrivandet och den kreativa processen. De två kattungarna Esther och Sofi underhöll oss, och på morgonen kunde vi hänföras av den täta dimman som låg över skog och ängar. Vi hjälpte våra värdar att plocka kastanjer på gården, också det ett ämne att skriva om.
Efter tre dygn på landet flyttade vi in till Cesky Krumlov, en liten medeltida stad som var otroligt charmig. Där bodde vi på vandrarhem och satt och skrev på caféer. Också det en väldigt fin upplevelse, även om vi blev överraskade av att det var snöstorm första dagen.

Varje dag åt vi frukost, och skrev sedan mellan 10 och 12, åt lunch, och samlades åter klockan 14 för textsamtal och diskussioner kring skrivandet fram till klockan 18.
Jag tycker att det var bra att vi gjorde upp ett schema, och tror att det var viktigt att hålla den strukturen något så när, även om vi ibland töjde på tiderna. Att ha en fast tid för skrivandet är det viktigaste.
Samtalen och läsningarna på eftermiddagen var givande, särskilt eftersom vi var en förhållandevis liten grupp – nio när vi började, och efter tre dagar började några droppa av. Sista dagen jag var med var vi sex.

Tre intensiva dagar på landet var rätt mycket att smälta, och när vi väl flyttat in till Krumlov kände nog många att vi behövde en liten paus. Då fick vi en guidad rundtur av Åsa, som förstås också visste vilka som var de bästa och mysigaste restaurangerna. En kortare skrivstund på en av dem, följd av mjöd för att tina upp oss, och sedan allsång tillsammans med ett gäng ryssar, var höjdpunkten den dagen.
Sista dagen i Krumlov hade vi en mycket givande skrivstund på ett café. Övningen var enkel – ”börja där du är”, det vill säga beskriv platsen du befinner dig på och låt tankarna vandra därifrån.
Sedan hade vi eftermiddagen för oss själva, och jag utnyttjade den till att vandra runt på egen hand och smälta alla intryck, fotografera fantastiska änglar utanför ett litet kapell och gå på ett tehus och värma mig. Där kom förstås anteckningsboken fram och det blev några sentimentala rader om hur fantastisk resan varit.

Eftersom kursen var på engelska publicerar jag inte något av vad jag skrev här, men lite anteckningar/utkast finns i min personliga blogg.

Fotoalbum från resan

© 2016 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha