Ann Ljungberg.Skriva.net har idag nöjet att få ställa några frågor till Ann Ljungberg, författarcoach med många strängar på sin lyra. Ann är en av personerna bakom Skrivarkalendern, och är också nybliven förläggare på ALF förlag. Nyligen kom första titeln ut, Claes Grills ”Jag dog i Barcelona”. Som jag tidigare berättat bor Ann på en segelbåt i Medelhavet, och anordnar inspirerande skrivarkurser på olika platser varje år.

Att driva förlag på distans mot den svenska marknaden fordrar en hel del kreativitet. Det är inte minst den här idén ett exempel på: Ann är på bloggturné, och Skriva.net är den femte anhalten. Tidigare bloggar som intervjuat henne är Författarcoachen, Rambes äventyr, Skrivstudion och Min plats bland orden.

Lotta: Hej och välkommen Ann! Berätta lite om vad en bloggturné är, varför du gör den och hur du tycker det har fungerat hittills.

Ann: Tack, roligt att vara här! Johanna Wistrand, vars blogg Författarcoachen var första stoppet på turnén, gav mig idén för några veckor sedan efter att ha läst om hur kreativitetscoachen Eric Maisel gjorde när han lanserade sin senaste bok. Det lät riktigt kul!
Eftersom jag bor på en segelbåt, just nu i Spanien, har jag svårt att träffa dem som skulle kunna vara intresserad av våra böcker och tjänster IRL så detta kändes som ett perfekt sätt att turnera på. Den här veckan har jag mestadels varit till sjöss och det glädjer mig att det fungerar ändå! Jag bloggar själv och följer många bloggar men detta gör bloggeriet en dimension rikare. Kanske får både mina värdar och jag helt nya läsare på det här sättet? Jag har märkt en ökad trafik på blogg och hemsida, det ska bli intressant att höra statistiken från värdarna också.

Lotta: Den första Skrivarkalendern blev mycket lyckad, tycker jag, och jag gillar att ni satsade på en kompletterande sajt med mycket interaktivitet.
Att driva community på nätet är långt ifrån lätt, och jag tycker mig ha märkt att aktiviteten har gått ner något. Hur tycker du att sajten har fungerat? Vad har du dragit för lärdomar om att driva skrivarcommunity på nätet?

Ann: Min kollega Anna-Carin Collin får svara på den frågan – hon drar det tyngsta lasset kring sajten.

Anna-Carin: Min erfarenhet som webbproducent är att aktiviteter på nätet går upp och ner, inte minst beroende på årstid. Nyhetens behag gör att det kan vara mycket trafik på en nystartad sajt, sedan gäller det förstås att få besökarna att komma tillbaka. Vi har haft en del tekniska problem med inloggningen, som har varit utanför vår kontroll. Vi hoppas att det inte har fått besökare att tröttna.
Vi vill ju gärna att medlemmarna känner att de kan ta egna initiativ genom vårt forum, att starta skrivargrupper, utmana andra i olika skrivövningar, bjuda in till skrivarträffar IRL. Några har upptäckt den här möjligheten och det är kul att veta att vi har bidragit till att skrivintresserade har fått kontakt.
Lärdomar… Det tar naturligtvis mycket mer tid att driva ett webbforum än man kan tro. Det var vi medvetna om från början. Både Ann och jag har jobbat mycket med nätet innan vi lärde känna varandra. Om vi hade de ekonomiska förutsättningarna skulle vi lägga ut uppdraget att driva sajten på en webbadministratör/redaktör, samtidigt är det ju så förbannat roligt att hålla i det själv. För somliga är det belöning nog att ha roligt, alltså har vi inte tjänat några pengar på webbverksamheten. Vi har en uttalad målgrupp som borde vara intressant för vissa annonsörer. Vi får titta på det inför nästa år.

Lotta: Tack Anna-Carin, det var intressant att höra dina tankar kring sajten.
Tillbaka till dig, Ann. Vad har vi att se fram emot i Skrivarkalendern 2008?

Ann: Vi följer samma koncept, med författarintervjuer, skrivövningar, kalenderuppslag, artiklar om skrivande och plats att skriva själv men innehållet är förstås nytt och formgivningen annorlunda. Intervjuade författare är bland andra Karin Alvtegen, Jonas Gardell, Christine Falkenland, Per Hagman och Lars Rambe (som jag hälsade på hos under turnén häromdagen). Och ett gäng till – en varje månad. Vi har också några gästskribenter, bland andra folklivsforskaren Bengt af Klintberg.

Lotta: Berätta lite om ALF förlags första utgivning. Vem är Claes Grill och hur kom du i kontakt med honom?

Ann: Claes anlitade mig i vintras för att få ett lektörsomdöme om sitt manus. Det var en så rolig, spännande och välskriven historia att jag stundom glömde bort att jag jobbade. Som ny förläggare är jag kanske lite våghalsig som ger ut en 75-årig debutant men jag tycker Claes är en riktig förebild. Det är aldrig för sent att bli författare! Hans livserfarenhet och stora intresse för matlagning är förresten synbart i boken. Claes är pensionerad företagsledare och ledamot i Gastronomiska Akademien.

Lotta: Vad är framtidsplanerna för förlaget? Tar du emot manus?

Ann: Den allra närmaste planen är ett vi gör en e-kokbok som följeslagare till ”Jag dog i Barcelona” av Claes Grill – där alla rätter som nämns i romanen beskrivs mer utförligt! Än så länge jobbar jag uteslutande med författare som jag redan har kontakt med som lektör eller författarcoach, där förläggeriet kommer som en naturlig del i utvecklingen, men det kan komma att ändra sig framöver.

Lotta: Tack Ann, och lycka till!

Här hittar du de efterföljande bloggarna i Ann Ljungbergs bloggturné.

Det har varit en lång resa, arbetet med den diktantologi som kommer att se ljuset nu i höst. Jag vet inte ens hur många år sedan det är Sofie och jag påbörjade arbetet. Det har blivit avbrutet gång på gång av omständigheter som vi inte kunnat rå över – datorkraschar, programstrul, avståndet oss emellan som gjorde att vi inte kunde ses så ofta, tidsbrist, med mera med mera. Därför känns det extra speciellt att nu hålla provtrycket från Books-on-demand i sin hand, och veta med säkerhet att det blir en bok.

Ingur heter antologin, och består av fyra huvudsektioner med dikter och ett antal gästpoeters dikter däremellan. De fyra sektionerna är dikter av Ingur (samskrivan dikter mellan mig och Sofie Jansson), Sofies dikter, mina dikter och AnnaSara Hammars dikter.
Genom hela boken finns konstnären Maria Westerbergs fantastiska skulpturer med i form av fotografier som Sofie har tagit och bearbetat.

Vi har förstås lärt oss mycket på den här resan. Om layout, print-on-demand, tryckerier, skapa pdf:er, ISBN, förlag… men också om Ingur, ett väsen som vi skapat, eller som lånat sin röst till vårt skrivande.

När boken är utgiven kommer jag att lägga ut en länk här för de som vill beställa den.

Författaren Göran Sonnevi får Nordiska Rådets litteraturpris 2006. Priset är på 350 000 danska kronor och delas ut i Köpenhamn i höst.
Sonnevi får priset för diktsamlingen ”Oceanen”.
Så här lyder motiveringen:

”Oceanen er et hav av ord man kan senke seg ned i og la seg bli omsluttet av. Den spenner over et liv og en poesi som ennå er levende, som ikke er avsluttet og som er søkende. Med en intens nødvendighet skriver Sonnevi poesi som er i stadig dialog med så vel de politiske og sosiale hendelsene som de personlige spørsmålene om skyld og ansvar.”

Eböcker blir det allt mer populärt att läsa. Nu i januari passerade eboksdistributören eLib kvartsmiljonsgränsen över antal nedladdningar sedan starten 2000. Under 2005 laddade svenskarna ner nära 94 000 eböcker.

Den senaste utvecklingen gör det möjligt att läsa eböcker i mobilen och handdatorn. De går att låna på bibliotek eller köpa på 12 internetboklådor.

Här är de mest lästa eböckerna 2005, enligt eLib.

Skönlitteratur
1. Det som aldrig sker – Anne Holt, Piratförlaget
2. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson, Piratförlaget
3. Tjuvarnas marknad – Jan Guillou, Piratförlaget
4. Kennedys hjärna – Henning Mankell, Leopard förlag
5. Mias hemlighet – Maria Eriksson, Ordupplaget
6. Kvarleva – Per Källén, Stockholm publishing
7. Ondskan – Jan Guillou, Piratförlaget
8. Dödens pendel – Jonas Moström, Bokförlaget Natur och Kultur
9. Ursäkta! Dråpliga undanflykter från verkliga livet – Mats Holm, Bokförlaget Känguru
10. Vägen till Jerusalem – Jan Guillou, Piratförlaget

Facklitteratur
1. Sudoku – lilla boken med sifferpussel – Pete Sinden, Bokförlaget Känguru
2. Vem är det som bestämmer i ditt liv? – Åsa Nilsonne, Bokförlaget Natur och Kultur
3. Viktminskning utan träning – Fredrik Paulún, Fitnessförlaget
4. Svenska mord – Jan-Öjvind Swahn, Ordalaget
5. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra – Liza Marklund & Lotta Snickare, Piratförlaget
6. Bla, bla: 600 otroligt onödiga fakta – Adam Gustafsson m fl, Nicotext
7. Vetenskap eller villfarelse – Jesper Jerkert & Sven Ove Hansson (red), Leopard förlag
8. Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Anna Kåver, Bokförlaget Natur och Kultur
9. PHP 5-programmering – Ulrika Eriksson, Pagina
10. Svenska Skrivregler – Svenska Språknämnden, Liber

Barn- & ungdomsböcker
1. Niklas och Figuren – Bengt Anderberg, Modernista
2. Sagan om Rand I: Landet nära tidens rand – Cecilia Wennerström, Wela Förlag
3. Sandor slash Ida – Sara Kadefors, Bonnier Carlsen
4. Myran Per flyttar – Tina Blomander, Specialpedagogiska institutet
5. Barnen ifrån Frostmofjället – Laura Fitinghoff, eLib
6. Sex med mera – Sandra Dahlén, Tiden
7. Sagan om Rand II: Lyktbärarnas återkomst – Cecilia Wennerström, Wela Förlag
8. Outhärdligt – Hans-Eric Hellberg, Lind & Co Förlag
9. Mulle Meck berättar om bilar – George Johansson & Jens Ahlbom, Bokförlaget Natur och Kultur
10. Terra Hexa – A.R. Yngve, Wela Förlag

Serums poesicup påstås vara Sveriges största poesitävling. Sedan en tid har Serum infört en avgift för den som vill vara med och tävla. Nytt inför den kommande åttonde omgången är att pengarna som kommer in ska gå till att sammanställa en ebok med bidragen.
Boken kommer sedan att finnas för utlåning på bibliotekens hemsidor, enligt serum.se.

Poeterna tävlar mot varandra i mindre matcher, där vinnarna går vidare och möter andra vinnare. I varje ny omgång bidrar de tävlande poeterna med en ny dikt. Till slut koras cupvinnaren. Det är besökarna på Serums sajt som utser vinnaren.
Det kostar 50 kronor att vara med och tävla.

Tidskriften TidI dagarna har en ny kulturtidskrift sett dagens ljus. TID heter tidskriften, som finns både i tryckt form och på nätet.

Vi vill ge dig tips och idéer om litteratur, musik, teater och naturligtvis film, står det på sajten. Just nu söker de efter bidrag (dikter) på temat Mitt Sverige.

Bakom tidskriften står Deomedia, ett företag som ägs av redaktören Dan Olsson, som även är ansvarig utgivare. Redaktör är också Mats Petersson. Via Helle Kleins blogg får jag reda på att det främst är tjejer som studerar eller studerat media vid Södertörns högskola som skriver i TID. Vi får se om den växer sig större än så. Skriva.net önskar dem lycka till.

Så här skriver redaktionen om första numret:

I första numret av Tidskriften Tid kan du bland annat läsa om vÃ¥rt behov av hämnd och hur det gestaltas i litteratur och film. Vi har ocksÃ¥ grävt oss ned bland kaffebönorna och berättar nästan allt du behöver veta om det svarta guldet. Och vi lÃ¥ter de riktiga fotbollssupportrarna och â€?vanligt folkâ€? komma till tals om fotboll och huliganism. Bland mycket annat.

Nadja vann skrev årets novell!

Ballograf och Expressen bjöd in till en tävling där temat var ”Osynlig”. Jag skickade in mitt bidrag men vann inte, det gjorde istället Nadja Odobasic som fick äran, 15000 kronor och – om jag inte har fel för mig – ett fint set med pennor frÃ¥n Ballograf. Du kan läsa Nadjas novell här och min nedanför.

Hur vÃ¥gar jag lägga ut det jag har skrivit, kanske nÃ¥gon undrar. Ja, den frÃ¥gan ställer jag mig själv ocksÃ¥. Men hur det nu än är ställt med kvalitén pÃ¥ mitt skrivande sÃ¥ är det min novell och nÃ¥got som jag tycker var bra. Men skam den som ger sig, det finns knappast nÃ¥got som inte kan bli bättre – mitt skrivande sÃ¥väl som en nobellpristagares.

Osynlig.

Första gången Åsa upptäckte att hon kunde göra sig osynlig, var på faderns begravning. Hon var till utseendet en genomskinlig flicka med vattniga ögon, matt rågblont hår, kortväxt och innan hon skulle säga något kippade hon efter luft en lång stund innan hon kom till skott. Därför tröttnade folk med att vänta på det första ordet och vände henne ryggen eller började prata med någon annan. För var gång det hände blev hon allt tystare och mer genomskinlig. Därför var det som hände kanske inte så märkligt.

Det var en sensommardag i augusti med en hetta så klibbig att de flesta längtade efter höstens svalka. Mörka åskmoln seglade fram på låg höjd Den svarta klänningen fastnade mot hennes klibbiga hud och när gästerna började bli högljudda av för mycket konjak och modern, med svettpärlor vid tinningarna och mörka skuggor under armarna, gick omkring med kaffekanna och kakfat, försvann Åsa till övervåningen.

Hon öppnade dörren in till sin fars arbetsrum och stängde den försiktigt efter sig. Ljudet från gästerna hörde som ett svagt mummel, som en bön. Det var svalt och skuggigt, rummet låg mot norr och kastanjen utanför silade det ljus som ville ta sig in. Möblerna var mörka – det stora skrivbordet som en oceanångare och bokhyllorna likt Mount Everest. Hon satte sig i den stora läderfåtöljen vid fönstret. Där hade hon funnit sin far sovande många gånger när modern hade bett henne gå och hämta honom för att maten var klar. Hon tog fart med fötterna, drog upp dem och kände sig förvånad över att den fortfarande kunde snurra. Världen fortsatte trots att fadern var död. Fåtöljen stannade vänd mot dörren, som i samma stund öppnades av modern med prästen tätt bakom sig.

Åsa kände sig som en inkräktare och hoppades att ingen av de tvÃ¥ skulle upptäcka henne. Till sin förvÃ¥ning sÃ¥g hon att modern skrattade, tog nÃ¥gra snabba kliv in i rummet och vände sig sedan mot prästen. Han var en lÃ¥ng och kraftig man, med en rödlätt potatisnäsa, väldiga grÃ¥a polisonger och det tunna hÃ¥ret kammat över flinten i ett försök att dölja den. Det vackraste pÃ¥ prästen var hans händer med lÃ¥nga fingrar och välvÃ¥rdade naglar. Hon sÃ¥g hur han log, morrade som en ilsken gÃ¥rdshund för att sedan ta modern om livet och sätta henne pÃ¥ skrivbordskanten. Åsa försökte smälta in i fÃ¥töljen och dess skuggor. Prästen kastade sig handlöst över modern och hon sÃ¥g hur han stack in tungan i hennes mun samtidigt som han trevade under kjolen. Modern blottade halsen och Åsa uppfattade ett gurglande läte som kom ur hennes strupe. â€?Åh, Greta – här kommer den store pÃ¥lenâ€?, sa prästen. Han reste sig upp, famlade med byxorna och greppade en stor och rödlila tingest som studsade fram, för att Ã¥terigen kastade sig över modern. Under den stund det varade hörde Åsa hur prästen flÃ¥sade, hon sÃ¥g moderns bröst flyta ut efter att prästen knäppt upp blusen innan de bÃ¥da till slut föll ihop som tvÃ¥ ballonger tappade pÃ¥ luft.

Det var i sitt grubblande över fadern, som hon förstod att hon faktiskt hade varit osynlig i hans arbetsrum och att hon kunde bli det igen. Det slutliga beviset var när grabbgänget, med Torgny i spetsen, kom gående längs med korridoren. I normala fall skulle de aldrig passera henne utan glåpord och en smocka. Hon satt uppflugen i fönsterkarmen och stirrade blint neråt skolgården, väl medveten om att rastvakten skulle komma vilken stund som helst, gänget passerade och hon visste med säkerhet.

Åsa hade alltid varit ett barn med livlig fantasi. â€?Du hittar pÃ¥â€?, sa modern till henne varje gÃ¥ng hon berättade om saker som hänt. Därför var det inte svÃ¥rt för henne att komma pÃ¥ hur hon skulle utnyttja sin nya förmÃ¥ga.

Fortfarande inte helt säker pÃ¥ att det fungerade gjorde hon nÃ¥gra försök. Genom att sluta ögonen och andas djupt lyckades hon gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng göra om det hela. â€?Åsa, var tar du vägen, sluta genast med de dumheternaâ€?, sa modern när Åsa försvann frÃ¥n köket flera kvällar pÃ¥ rad. Säker pÃ¥ sin sak gjorde hon det hon alltid drömt om. Hämnades.

Först fällde hon krokben på Torgny, mycket skickligt kan tänkas men eftersom hon var osynlig vållade det henne inga större problem. Torgny for upp, röd i ansiktet av nesan att ha blivit fälld, och gav sig på – förstås – den svagaste i gruppen som var Ricky. Det hela räckte för att grabbgänget, som alla på skolan mer eller mindre fruktat, skulle splittras i två läger och där de, istället för att ge sig på andra, muckade inbördes gräl.

Nummer två på listan var lärarinnan. Hon var en medelålders kvinna och orättvis i sin behandling av eleverna. Sluga Ulla hade bra tumme med henne efter mycket smickrande och lisande. En dag när Ulla återigen hade sockrat fröken Karlberg drog Åsa ner kjolen, som hade resår i linningen, på lärarinnan så att hela klassen fick se de laxrosa underbyxorna och de svarta strumpebanden. Eftersom Ulla var den enda som fanns i fröken Karlbergs närhet fick hon gå till rektorn – fast då var fröken Karlberg ute ur klassrummet och hon skulle inte återkomma under terminen.

Sedan hade Åsa hämnats sin far genom att öppna dörren in till pastorsexpeditionen när modern och prästen idkade umgänge. Hans församlingsassistent och hela kyrkorådet, som skulle ha möte, fick se hur prästen sprang omkring med den rödlila pålen i handen, gnäggade som en häst och livligt jagande den skrattande modern. Pålen slaknade när prästen blev varse om att dörren stod på vid gavel och att de fanns åskådare.

När Åsa kom hem den kvällen, satt modern i köket och grät. Det knep i hjärtat och hon skämdes över hur hemsk hon blivit. Helst skulle hon vilja försvinna i tomma intet istället för att se sin mor i ögonen. Hallspegeln visade hur hon, som visserligen varit genomskinlig tidigare, även hade börjat tunnas ut i kanterna. Snart försvinner jag helt och hållet, tänkte hon. Ingen kommer att sakna mig och mor har ju prästen, de skulle säkert flytta för ingen ville ju ha en församlingspräst som gnäggade högt på så allvarliga ställen som pastorsexpeditionen. Vem vet vad som skulle ske härnäst? Kanske i sakristian grymtande som en gris?

När hon tog ett steg mot köket ångrade hon sig. Återvände till spegeln och tänkte – det kan vara rätt spännande, undra om det fungerar? Hon förde ena benet in i spegeln och det gick alldeles utmärkt. Hon drog tillbaka det och funderade en stund. Sedan provade hon med vänster arm. Långsamt förde hon den igenom, det var som att bryta en vattenyta, förutom att spegeln inte krusades. Så tog hon mod till sig, något annat val hade hon inte.

â€?Åsa har varit osynlig pÃ¥ sista tidenâ€?, sa modern till prästen när de sent samma kväll hade bestämt sig för att rymma fältet.

Det har blivit dags att ta nästa steg i Skrivas historia. Sajten omvandlas härmed till en blogg, som kommer att avhandla skrivande och allt som skrivande människor kan tänkas intressera sig av.
Här kommer du att kunna hitta sajttips, tips om skrivartävlingar och antologier som söker efter texter, men även en del skrivövningar samt funderingar kring vårt eget skrivande. Vilket det blir mest av kommer att visa sig – än så länge är den här bloggen en testverksamhet.

Mejlinglistorna Skriva, Prosa och Ord finns kvar. Här går man med i dem:
http://groups.yahoo.com/group/skriva
http://groups.yahoo.com/group/prosa
http://groups.yahoo.com/group/ord

© 2016 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha