Podpoesi. Smaka på ordet. Det handlar om nedladdningsbara eller streamade inlästa dikter. Bakom projektet står poeten och essäisten med mera Magnus William-Olsson. Han säger att dikten ligger närmare musiklåten än ljudboken, och ser framför sig att en remixkultur kan växa fram på sajten.

– Folk kommer att göra låtlistor på podpoesisidan, och så kommer vi nog ha en del remixer, om folk gör saker av dikterna som finns där. Man kommer leka med dikterna och använda dem ungefär som man använder låtar, snarare än som ljudböcker. Det tror jag är en stor poäng. Poesin liknar mycket mer musiklåten till sin karaktär. Det gör också att man kan lägga upp liveinspelnignar när man har läst live. Jag kan tänka mig att i framtiden kan det finnas många versioner av en dikt om folk gillar den. Redan nu finns det t ex en underbar inläsning av poeten Niclas Nilsson där han läst in dikterna i skogen, så det finns ett miljöljud, man hör lite fåglar. Det blir skitfint.

Idag finns 16 poeter representerade på podpoesi.nu, men Magnus William-Olsson vill att sajten ska växa.
– Tanken är att all poesi som ges ut i framtiden kommer finnas nedladdningsbar gratis, säger han.
Genom att skänka bort sin inläsning får poeten en större publik för sin poesi, vilket förhoppningsvis leder till fler bokköp. Det är tanken med sajten, och därför är det bara publicerade poeter som välkomnas. Urvalet står en redaktion för.

Har det givit något resultat än så länge för de som är med? Har försäljningen ökat något?
– Det är svårt att säga, men den första testinläsningen var en bok som jag gav ut förra året som hette Ingersonetterna, och den sålde mycket mer än vad mina tidigare böcker har gjort. Det kan vara av andra skäl, att den är lättåtkomlig på nåt sätt, men jag märkte på folk jag mötte att många hade dem på sina telefoner och datorer, och lyssnade på dikterna. Det tror jag gjorde en hel del för att den faktiskt sålde.

I kväll har jag varit på invigning av näthandeln för Bokbazar Poesi, som finns på Stockholms stadsbibliotek på Sveavägen i huvudstaden. För att göra smal lyrik lättillgänglig har biblioteket i samarbete med förlagen startat en bokbazar där man förutom att bläddra i och lyssna på poesi också kan köpa lyrik i en särskild nätbokhandel som man bara når på plats på biblioteket. Det är ett samarbete med boksajten Adlibris.

Jag var på plats för att ta reda på om, och i så fall hur, projektet kan vara till hjälp för egenutgivare och de som publiceras på små förlag. Och förstås för att lyssna på poesiläsningarna av Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed. Det blev också premiärförsöket med att sända live för Skrivas räkning via Bambuser. Så du kan också ta del av hela evenemanget i efterhand.

Anders Brasch på Stadsbiblioteket är en av de som ansvarar för Poesibazaren. Jag frågade honom bland annat om ifall bibliotek verkligen ska syssla med bokförsäljning, om vem som helst får komma dit och läsa poesi, och om det finns möjligheter för egenutgivare att nå en publik via Poesibazaren. Här kan du se vad han svarade, med inspel från  kollegan Alice Thorburn.

– Ambitionerna är högt ställda. Vi ska vara ett av Sveriges poesicentra, säger Anders Brasch och skrattar. I sin hand håller han en välfylld pärm som visar de evenemang som hållits det år som poesibazaren varit igång.
– Det är nu det blir en bazar på riktigt, när man faktiskt kan köpa böckerna, säger han.

Men ska ett bibliotek verkligen syssla med näthandel, och på så vis bli en slags bokhandel?
– Som jag upplever det är det bara vinnare här. Det är inte frågan om någon business, någon ekonomi, någonstans, utan det är för att väcka intresset för den lilla smala litteratur som poesi tillhör.
– Jag uppskattar lite speciellt de mindre kända namnen. De får en möjlighet att komma till tals här.

Poeten Ewa Åkerlind, som närvarade under evenemanget, ställde frågan om det är möjligt att själv ta initiativ till ett poesievenemang på bazaren.
– Det är fullt möjligt. Du kommer med ett upplägg och presenterar dig, så tittar Alice och jag på det, sa Anders Brasch.
Ewa Åkerlind är positivt inställd, och ska försöka få ihop några poeter till ett evenemang i vår.
– Jag tyckte det var väldigt trevligt att man kan ta med sig några andra poeter och få en egen kväll, sätta ett eget tema och försöka fylla rummet med besökare.
– Jag tänker kontakta de andra jag känner på poeter.se, där jag skriver själv.

Eftersom nätbokhandeln som Poesibazaren erbjuder kommer från Adlibris är det också deras urval som gäller. Frågan är om det medför den bredd biblioteket eftersträvar. Alice Thorburn menar att näthandeln ändå täcker in en stor del av poesiutgivningen.

Ni funderar inte på att bredda det till print-on-demand, till exempel?
– Inte i nuläget. Vi har inte möjlighet att kolla kvaliteten på alla print-on-demand-förlag. Vi låter Adlibris göra den kollen i nuläget. Det är också en utrymmesfråga, att vi har plats för de böcker vi vill ha, säger Alice Thorburn.

Finns det någon chans för egenutgivare att komma in här?
– Framförallt har de en möjlighet att komma in och läsa här vid olika tillfällen, och då kan de ha med sig sina böcker. Vi har också några som har varit här som är egenutgivna, och de böckerna har vi i hyllorna. Men finns de inte på Adlibris går de inte att köpa, utan det är bara vid det tillfället då.

Bibliotekets Bokbazar har funnits i Stockholm i två år. Pilotprojektet har kommit till som ett samarbete mellan bibliotek och ett antal förlag.

Bokbazar Poesi huserar på Stadsbiblioteket (Asplundhuset) med inriktning på poesi, och Bokbazar Skön huserar på Medborgarplatsens bibliotek med inriktning på prosa.

Nästa steg är att växa över hela landet, och i en dagsfärsk artikel i DN kan man läsa att Almedalsbiblioteket i Visby kommer öppna en egen Bokbazar poesi inom kort.

Vilken intressant människa! Det är den första tanken som dyker upp i huvudet på Sofie. En sådan utstrålning, han är en människa som bjuder på sin energi. Han är ljuvlig! skriver Anna Lena i sitt block.
Lesego Rampolokeng, är poet, musiker, dramatiker, spokenword-artist, och han glänser. Han är inte det minsta ödmjuk, men charmar alla ändå.

När moderator Gunnar D Hansson frågar om det är sant att Lesego redan vid 14-års ålder bestämde sig för att bli poet blir svaret tvärt nej. ”Poet är ingenting man bestämmer sig för att bli. Poet är något man föds till.” Hela salen brister ut i ett gapskratt när han fortsätter: ”Om man sprättar upp min mor, efter hennes död, kommer man att se att insidan av hennes livmoder är fylld av poesiklotter.”

Familjen förväntade sig att Lesego skulle bli katolsk präst. Det fanns ingen som helst förståelse för att en liten afrikansk pojke intresserade sig för böcker, skrivande och läsande. Hans moster var helt övertygad om att böcker drog till sig kackerlackor och råttor. ”Om du ser en människa som går och plockar upp papper från marken kan du vara säker på att det är en galning.” Traditionen går till och med så långt som att säga att man blir tokig av att läsa för mycket.

Det engelskan språket uppmuntrades i hemmet. Allt som Lesego sa på just engelska möttes av applåder. Något egentligt modersmål kan han inte relatera till. Språket förändras och olika generationer har till och med svårt att förstå varandra. Just nu är poesi väldigt trendigt i Sydafrika. ”Vill du ha kärlek ska du säga att du är poet. Det fungerar till och med bättre än att vara popstjärna.”

Precis som Lesego inte tycker att poet är något man väljer att bli vill han inte vara den som sätter namn på den stil i vilken hans ord kommer ut. ”Är det prosa det heter?” skrattar han. ”Jag bara gav redaktören massor av texter och så satte han ihop dem till den där boken.”

Moderator Gunnar D Hansson refererar flera gånger till Lesego som Sydafrikas förfader av spokenword-genren. Lesego själv möts ofta av fördomen att man inte är en riktig poet när man skriver som han gör. Man sätter ofta etiketter som ”oral-poet”, ”spoken-poet” eller ”dub-poet” på honom. En riktig poet är enligt många någon som T.S. Eliot eller Bates. Lesego tycker att man förminskar poeter genom att sätta dessa prefix på dem.

Moderatorn har tyvärr under hela samtalet svårt relatera till Lesego, han pratar förbi honom och lyssnar inte riktigt på det poeten har att säga. Men Lesego, med sitt självförtroende och sin scenvana, klarar biffen ändå. Hur har valet av moderator gått till, undrar vi?

Trots moderatorns oförmåga att möta poeten blir detta dagens bästa seminarieminne för oss!

/Sofie och Anna Lena

Les Murray

Les Murray är från Australien. Han är poeten som menar att kreativitet och att må dåligt inte hänger ihop, de göder inte varandra, som många kanske har en romantiserad bild av att de ska.

Les Murray har två strategier som han har tacklat sin depression med. Dels att skriva sig ut ur sig själv, in i djur, växter och natur. Dels att göra precis tvärtom; skriva sig in i sig själv och hela sig inifrån, berättar Murrays tyska översättare Margitt Lehbert.

Trots att Les hade levt med svår depression i många år dröjde det innan han insåg att skrivandet kunde fungera terapeutiskt. Det var först när han blev riktigt dålig som han gav det ett försök. Idag säger han att blir man tillräckligt sjuk tar man till vilka medel som helst i ett försök att hitta lindring.

Les Murray läser ur sin bok ”Killing the Black Dog”.

Blir ni intresserade av att se mer (eller bättre) klipp där Les figurerar finns här ett par där han samtalar med Bob Ellis.

Sergej Timofeyev

Sergej Timofeyev

Orbita är namnet på en grupp som består av en konstnär/designer och fem poeter, gruppen bildades i Lettland år 1999. De började blanda musik, poesi och film och försökte ta sig till arenor där poesi inte var så vanligt förekommande. De anser själva att poetiska framträdanden under 90-talet var deprimerande och oftast slutade med mycket alkohol.
Nu har det blivit mer vanligt med film till poesiuppläsningar i Lettland.

Poeterna i Orbita bor och verkar i Lettland men skriver företrädesvis på ryska. Deras böcker är dock flerspråkiga och innehåller dikter på ryska tillsammans med lettiska översättningar. I vissa fall även med engelska översättningar.
Förutom böcker ger gruppen även ut dvd-utgåvor med filmdiktspår. De läser dikterna på ryska, men man kan välja att se dem med lettiska eller engelska undertexter. Dikterna är bildsatta med exempelvis animeringar och super8-filmer, lite som konstvideo. Några av titlarna är (i engelsk översättning): ”The Hair of Literature” och ”When We Run out of Jazz”

På mässan, i Lettlands monter, finns en dator med ett dataspel som Orbita skapat. Det är ett sätt att visa dikter men samtidigt en parodi på 90-tals-shooterspel. Du måste skjuta för att få en rad av dikten.

Moderatorn för seminariet blev vi dock mindre imponerade av. Det kändes som att Bengt Jangfeldt hela tiden ville styra seminariet till att bli en föreläsning i rysk-lettisk historia och klassisk rysk litteratur. När man får tillfället att prata med en nyskapande grupp som Orbita borde man kanske ta chansen att gå på djupet med deras skapande (och inte prata lika mycket om sig själv och sin egen utgivning av Majakovskijböcker i Moskva).

Artur Punte

Artur Punte

/Emilie & Sofie

Linn Hansén”Vi går omkring i Västra Götalands län, vi håller varandras händer som fanor” läser Linn Hansén.

Dikten är publicerad i det senaste numret av Glänta. Hon ger också smakprov av sin bok ”Ta i trä”. Landskapet är Västergötland, Borås finns med, ”nuförtiden” är ett centralt ord. ”Det är ingen som heter Ida längre” – kaxighet blandat med ödmjukt betraktande. Allt får flyta in i vartannat, Linn Hansén har en lugn röst som banar väg för orden och ja, jag blir mycket nyfiken på att läsa mer.

Jörgen Gassilewski är nästa poet att äntra scenen i Rum för poesi. Han visar först upp exempel på hur dikterna i hans ännu inte publicerade bok, är utformade rent grafiskt. Det börjar med små fyrkanter av text och en rad på tyska. Sedan övergår texten i något som Gassilewski kallar för snöande, uppbrutna ord singlar nerför pappersarken. Den avslutande delen är tillbaka i textrutor igen, fast här blandas ord från de tidigare delarna in. Orden knyts ihop och får ny innebörd. ”Jag älskar dig är en vacker och nyttig fras”, inleds en av hans dikter med och sedan följer ett bollande mellan påståendena ”Jag älskar dig” och ”Jag hatar dig”. Det är diktsamlingens stomme. Jörgen

Marie Lundqvists, det svenska språkets bildmotor, är den som får avsluta poesitimmen. Med sig har hon sin nya diktsamling De dödas bok. Rösten är höstljus – varm och smickrande mot allt som kommer i dess väg; stavelser, ord, pauser blir sång när Lundqvist uttalar dem.

”Stillheten är som ett svalt mynt i våra heta händer.”

Marie Lundqvist
Döden har huvudrollen i den här diktsamlingen, liksom i flera av Lundqvists böcker är det en kär vän, en sällsam kraft, en vila och en födelse. Dikterna skildrar ett gräl mellan jaget och döden. Själv tänker jag mig en objuden gäst som man måste ta ställning till – ska den frågas in på kaffe eller ska man stå kvar bakom dörren och stirra på den genom nyckelhålet.

”Nu slåss fåglarna om dina vackra ögon, som vore de äpplen.”

Just nu pågår Kulturnatta i Göteborg. Massor med program för den kulturintresserade och även vi skrivande har fått vår beskärda del av intressanta happenings.

På Stadsbiblioteket har de t.ex. utförsäljning av böcker. I bokhandeln Lohrs Pocket Medmera kan du prova på Författarkortleken, som vi skrivit lite om tidigare.
Emilie Hwang läser på Stadsmuseet. Buratino Teater har rysk afton med bland annat rysk poesi. Berättarnät Väst berättar sagor, skrönor och korta historier utomhus. Vinnarna i Brewhoues låtskrivartävling framträder. Författarcentrum Väst, Västsvenka Författarsällskapet och Göteborgs Skrivarsällskap har program under kvällen. Och så händer mycket, mycket mer…

Det är så mycket som händer att jag inte ens har hunnit gå igenom programmet ordentligt! Kan de inte dela upp sig lite? I sisådär 52 grupper och ta en vecka var…

UPPDATERING:
Var ni på något intressant?

Estradpoeten Emilie Hwang läser en av sina dikter på Biblioteksscenen på mässan:

Efterföljande videointervju med Emilie:

Jag vloggade och skrev om Street Ord & text på min personliga blogg:

7-9 april anordnades Street Ord & text på Streetmarknaden. Det är ett evenemang som kommer återkomma två gånger om året, och arrangörerna hoppas att det ska kunna utveckla sig till Stockholms svar på Göteborgs bokmässa.

Jag lyssnade på många intressanta författare, poeter och musiker. Några av dem finns med i vloggen här ovan (134 MB .wmv-fil, 26:33 lång): Martin Kellerman, Göran Greider, Daniel Boyacioglu och Özgür Kibar.

Lena Sundström var också intressant. Hon har skrivit en bok om politik som faktiskt låter läsvärd. Tyvärr hade jag ont om kontanter så jag kunde inte köpa den till specialpriset 100:-
Solja Krapu hittade livsinsikter i mataffären. Hon var lysande som vanligt. Över lag var det estradpoeterna som gjorde störst intryck. Inte så konstigt kanske – de kan framförandets konst. Men fler författare borde lära sig att läsa på ett sätt så att intresset väcks och hålls vid liv.
Martina Haag var rolig och spontan. Jag har inte läst något av henne. Kanske borde man.
Christina Herrström verkade nervös. Hon hade intressanta saker att säga, men de försvann lite i det vimsiga framförandet. Det blev bättre när hon läste, i och för sig.
Tony Elgenstierna blev snudd på pinsam när han talade om sin jobbiga barndom med en överbeskyddande mamma, men räddade sig i sista stund och gick över till sin uppläsning, och fick i stället publiken att skratta.
Las Palmas var avslappnat coola och sköna. Tyvärr fick jag spränghuvudvärk och satt mest och led, men det var inte deras fel.
Martin Kellerman är bäst när han har tråkigt, berättade han. Likaså uppskattar han polarna mer när de är nydumpade. Tänk att han är inne på tionde Rocky-boken redan.
Özgur Kibar har skrivit en dikt om Katarina Sandström. Fint, på nåt vis.
Daniel Boyacioglu och Göran Greider visade sig vara en lyckad kombination. De förde ett samtal kring litteratur och skrivande med ABF:s Daniel Suhonen. B0yacioglu kommer ut med en ny bok på Wahlström & Widstrand i höst. Den fick vi höra lite smakprov ur.
Jag fick också veta att det går att göra en massa fantastiskt med maskintvättade ylletröjor, såna där som krympt till en tredjedel av sin ursprungliga storlek. Det var några av kvinnorna bakom boken Do Redo som visade upp sina skapelser. Inspirerande!
Iodine Jupiter var en upplevelse. Han ser ut som utstigen ur en skräckfilm, diktar om mänsklighetens mörka sidor, men med finess. Det funkar.
Tyvärr missade jag Inger Edelfeldt. Tråkigt.

Ljudupptagningar från några av talarna finns. Jag lägger inte ut dem här, för jag är osäker på hur det funkar med upphovsrätten. Men om du är extra intresserad av någon författare, hör av dig.

Den 28 november var jag på Stockholms poesifestival, en helkväll i poesins, ordets och musikens tecken. Jag hade tänkt skriva en längre text om festivalen, men tiden rinner ifrån mig. I stället får jag nöja mig med att länka till mitt videoblogginlägg i min personliga blogg, The many faces of L.
Det är en Windows Media-fil som är 14 minuter och 14 sekunder lång, och 71 MB stor.

© 2016 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha