Temat för i år är Brasilien och fjorton brasilianska författare gästar mässan. Ett visst fokus kommer också att vara på  ”Röster från Katalonien” som ägnas sju seminarier.

Har ni någon brasiliansk författare ni kan rekommendera? Skriv en rad och berätta!

Själv vill jag varmt rekommendera Rum för poesi, en oas i vimlet, som ingår i entrébiljetten och där du kan få lyssna till dagsaktuell poesi från en rad olika länder.

Om du vill komma i stämning och/eller är nyfiken på vad vi skrivit om under tidigare Bok & Bibilotekmässor så hittar du inte mindre än 73 artiklar här.

Vi ses i vimlet!

Imorgon (2/10) kl. 12.00 är det invigning av det nya Litteraturhuset i Göteborg. Litteraturhuset är tänkt att vara en mötesplats för människor med litteraturintresse. Där kommer att ges skrivarcirklar, författarsamtal. Det kommer att bjudas in till debatt och diskussion. Det kommer även att finnas ett showroom för böcker och litterära tidskrifter. Fokus är dock tänkt att vara just på möten, och lokalen är belägen i Lagerhuset vid Järntorget (Heurlins Plats 1).

Förutom ett antal författarsamtal anordnas i oktober även Skrivstuga för kvinnor med WikipediaSlut på mansdominansen. Lär dig skriva, redigera och förbättra Wikipedias artiklar.” Drop-in, ingen föranmälan. Onsdag 9 oktober kl 18.00.

Litteraturhuset har en något informationsfattig ”hemsida” hos Göteborgs stad. De går även att hitta på Facebook där det verkar vara lättare att hitta information om kommande evenemang. Deras Facebook-profil är dessutom publik, så du behöver inte själv ha ett fb-konto för att komma åt informationen.

Vi kanske ses där i höst?

Just i skrivande stund pågår ett NuCafé, arrangerat av Teater Nu, som själva skriver ”Här har du som skriver en möjlighet att höra hur dina texter låter när de läses av någon annan, få respons om du så vill och diskutera dina texter med andra textintresserade.” Det är såklart för sent att skicka in några texter till det här caféet, men håll utkik efter fler tillfällen i framtiden!

Om ett par veckor är det dags för Göteborgs poesifestival.

Sen är det inte heller långt kvar till Bokmässan. Men innan den drar igång kan det vara bra att ha skickat iväg sitt bidrag till Umeå novellpris 2014.

Längre fram i höst kan hugade novellskribenter skicka in bidrag till Steampunkantologin.

Själv kommer jag (Sofie) att dyka ned extra mycket i texter det närmaste halvåret, genom kursen Att möta det nya – om samtidslitteratur och textsamtal.

Det kommer att bli en spännande höst!

Michelle Paver - Foto: Sofie Jansson – Att göra research är mycket roligare än att skriva själva boken! utbrister Michelle Paver glatt och fortsätter: Boken är klottriga anteckningar i en enda röra, och du måste på något sätt få allt det du researchat och alla dina tankar i någon form av ordning. Själv skriver jag allt för hand, och sedan knappar jag in det på en uråldrig gammal dator, sparar det på floppy-disk och lämnar över till min förläggare.

Michelle Paver har sålt 2,5 miljoner böcker, hon är översatt till 35 språk. Och hon är berömd för sin research.

– Jag vill att läsarna ska känna att de är med om äventyret, och därför känner jag behovet av att själv uppleva det som karaktärerna är med om. Researchen är otroligt viktig för att ge berättelsen liv och jag lägger in detaljer av det som jag själv var med om. Ibland kan även research ge mig nya idéer.

– Jag har utsatt mitt liv för fara på grund av research, men det var inte meningen. En gång, på Grönlands sydkust, det var sommar och efter att jag hade kollat guide-boken – inga polarbjörnar i området – så jag tog en lång promenad. Så såg jag en vit prick en bit bort, en polarbjörn som sedan reste sig på bakbenen. Jag har aldrig varit så rädd, för dem är vi ett byte. Men jag tänkte rationellt: vinden blåser mot mitt ansikte, och jag tänkte, det räddar mig, och jag vände och gick långsamt därifrån, Jag ville inte springa av rädsla för att björnen då skulle upptäcka mig. När jag var tillbaka i säkerhet igen var jag mycket arg på guide-boken, men när jag tittade närmare i den såg jag att det stod ”virtually no polar bears”. Så det är viktigt med detaljer.

Michelle Pavers tycker också att göra research är en bra förevändning från att få en skön paus från förläggarna.

Men det är bara ungefär en procent av all research som tillslut hamnar på någon av sidorna i själva boken.
– För jag vill att läsaren ska tänka själv, och inte blir alldeles överlastad av detaljer, så jag kan inte ha med allting. Men ofta ger researchen idéer till hur mina karaktärer tänker. Och jag vill inte undervisa läsaren. Ofta när jag skrivit färdigt en bok tänker jag: Ja, jag fick med precis de detaljer jag ville ha med! Men ibland, när jag läser mina research-anteckningar så hittar jag saker som får mig att tänka: Oooooh, det här hade varit så bra att ha med! Men då får det kanske bli i en annan historia. Det tar ungefär ett år för mig att skriva en barn/ungdoms-bok, just för att jag gör så mycket research, avslöjar Michelle.

Michelle Pavers vill inte kalla sina böcker för fantasy. Hon försöker alltid ge rationella förklaringar till de upplevelser karaktärerna har som är av mer andlig/magisk natur. Som t ex uttorkning, rökförgiftning, något de ätit. Det finns inget hon skriver om som är helt otänkbart.

gammalt yxhuvud - Foto: Sofie Jansson
Michelle Paver visar upp ett 6000 år gammalt yxhuvud från Sahara.

 – Jag tror inte på andar och sådana saker, jag är ateist. Men jag tror på hjärnans föreställningsförmåga. På den tiden jag skriver om, fanns det mycket färre människor, och de levde mycket närmare naturen.

– Jag kallar mina böcker för äventyrsböcker. Jag vet att det är lite långsökt att kalla dem för reality, men det är historisk reality. Inget av det som händer i dem är helt fysiskt omöjligt att det skulle kunna ske. Inget i dem skulle inte ha kunnat hänt. Det skulle vara så mycket lättare att stoppa in lite flygande hästar och hitta på saker, men jag skulle inte tro på dem då, jag skulle inte kunna skriva det. Jag skriver från karaktärens point of view. Fantasy eller reality kan det upplevas som utifrån var du befinner dig när du betraktar berättelsen.

– I barnböcker är karaktärerna den absolut viktigaste ingrediensen, sedan handlingen, och sen bilderna, detaljerna och miljön, tycker Michelle Paver.

Erlend Loe och Mikael Niemi.
Erlend Loe och Mikael Niemi.

Arto Paasilinna och den finska humorn stod i fokus på ett av bokmässans seminarier på fredagen. Norrmannen Erlend Loe och svenske Mikael Niemi berättade om sina möten med Paasilinna, sin relation till finsk humor och hur de inspirerats. Samtalet leddes av kulturjournalisten Sanna Posti Sjöman.

För Skrivas läsare kanske det mest intressanta var när samtalet kom in på hur bokidéer föds. Sanna Posti Sjöman återberättade hur Arto Paasilinna beskrivit det då hon intervjuat honom i hans hem för några år sedan. Han bad henne att blicka ut över sjön utanför, och tänka sig hur en elefant plötsligt reser sig ur vattnet och börjar stiga upp ur sjön. Så börjar det, hade han sagt, och berättandet tar vid när elefanten stigit ur vattnet.
– Vi har en stark självcensur, sa Mikael Niemi. Det gäller att inte trycka tillbaka elefanten när den dyker upp i vår fantasi.
Att komma förbi vad jag skulle kalla den inre kritikern är en stor del av arbetet, enligt Niemi.
– Man kan ju redigera bort det i efterhand om man gör bort sig eller blir för privat. Det gäller att vara förlåtande mot sig själv, och inse att jag är som jag är.
Det är något Mikael Niemi tycker blivit lättare med åren.

Även Erlend Loe pratade om hur hans berättelser kommer till. Det är en process som löper över 2-3 år, sa han.
– Jag har lärt mig att plocka upp allt som kommer i min väg. Jag noterar mycket, tar vara på urklipp, skapar en samling.
Ur detta till synes spretiga stoff kan sedan historierna växa fram.
– Det är sällan jag börjar med en hel idé, även om det händer i undantagsfall.
Processen pågår istället i bakhuvudet och byggs sakta på medan han arbetar med annat.
– När den väl är färdig tar det ganska kort tid att skriva, för jag har redan jobbat med materialet, sa han.

Panelen försökte sig på att definiera den finska humorn. Ett viktigt inslag är att ha ett pokerface i skrivandet, att inte röja roligheterna i förhand.
– Paasilinnas sätt att arbeta med understatement handlar mycket om språket han använder. Han dämpar det humoristiska, och då blir effekten större, säger Erlend Loe.
– Det ligger en farlighet i den humorn. När man nästan inte vet om avsändaren är på det klara med om det den sa är roligt.
Mikael Niemi berömmer i sin tur Erlend Loe för hans pokerface. Norrmannen förklarar att det inte handlar om en teknik, utan snarare något som stammar ur en naturlig blygsamhet. Men även att han märkt att det fungerar väl.
– Jag har lagt märke tillatt roliga personer är på det sättet. Särskilt med finnar. De är extra mystiska och ofta väldigt dystra. Och så plötsligt kande säga fantastiska saker, sa Erlend Loe.

”Ibland känns det som att jag stänger hjärnan, och öppnar öronen och så lyssnar jag till det som kommer ur munnen och blir förvånad, och så tänker jag på det i flera år sen.”

Vi är här.
Vi lyssnar, iakttar, surplar i oss.
Sedan ska vi bearbeta, tankefixa, redigera.
Efter det kommer avtryck av intryck.
Vi ses.

I kväll har jag varit på invigning av näthandeln för Bokbazar Poesi, som finns på Stockholms stadsbibliotek på Sveavägen i huvudstaden. För att göra smal lyrik lättillgänglig har biblioteket i samarbete med förlagen startat en bokbazar där man förutom att bläddra i och lyssna på poesi också kan köpa lyrik i en särskild nätbokhandel som man bara når på plats på biblioteket. Det är ett samarbete med boksajten Adlibris.

Jag var på plats för att ta reda på om, och i så fall hur, projektet kan vara till hjälp för egenutgivare och de som publiceras på små förlag. Och förstås för att lyssna på poesiläsningarna av Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed. Det blev också premiärförsöket med att sända live för Skrivas räkning via Bambuser. Så du kan också ta del av hela evenemanget i efterhand.

Anders Brasch på Stadsbiblioteket är en av de som ansvarar för Poesibazaren. Jag frågade honom bland annat om ifall bibliotek verkligen ska syssla med bokförsäljning, om vem som helst får komma dit och läsa poesi, och om det finns möjligheter för egenutgivare att nå en publik via Poesibazaren. Här kan du se vad han svarade, med inspel från  kollegan Alice Thorburn.

– Ambitionerna är högt ställda. Vi ska vara ett av Sveriges poesicentra, säger Anders Brasch och skrattar. I sin hand håller han en välfylld pärm som visar de evenemang som hållits det år som poesibazaren varit igång.
– Det är nu det blir en bazar på riktigt, när man faktiskt kan köpa böckerna, säger han.

Men ska ett bibliotek verkligen syssla med näthandel, och på så vis bli en slags bokhandel?
– Som jag upplever det är det bara vinnare här. Det är inte frågan om någon business, någon ekonomi, någonstans, utan det är för att väcka intresset för den lilla smala litteratur som poesi tillhör.
– Jag uppskattar lite speciellt de mindre kända namnen. De får en möjlighet att komma till tals här.

Poeten Ewa Åkerlind, som närvarade under evenemanget, ställde frågan om det är möjligt att själv ta initiativ till ett poesievenemang på bazaren.
– Det är fullt möjligt. Du kommer med ett upplägg och presenterar dig, så tittar Alice och jag på det, sa Anders Brasch.
Ewa Åkerlind är positivt inställd, och ska försöka få ihop några poeter till ett evenemang i vår.
– Jag tyckte det var väldigt trevligt att man kan ta med sig några andra poeter och få en egen kväll, sätta ett eget tema och försöka fylla rummet med besökare.
– Jag tänker kontakta de andra jag känner på poeter.se, där jag skriver själv.

Eftersom nätbokhandeln som Poesibazaren erbjuder kommer från Adlibris är det också deras urval som gäller. Frågan är om det medför den bredd biblioteket eftersträvar. Alice Thorburn menar att näthandeln ändå täcker in en stor del av poesiutgivningen.

Ni funderar inte på att bredda det till print-on-demand, till exempel?
– Inte i nuläget. Vi har inte möjlighet att kolla kvaliteten på alla print-on-demand-förlag. Vi låter Adlibris göra den kollen i nuläget. Det är också en utrymmesfråga, att vi har plats för de böcker vi vill ha, säger Alice Thorburn.

Finns det någon chans för egenutgivare att komma in här?
– Framförallt har de en möjlighet att komma in och läsa här vid olika tillfällen, och då kan de ha med sig sina böcker. Vi har också några som har varit här som är egenutgivna, och de böckerna har vi i hyllorna. Men finns de inte på Adlibris går de inte att köpa, utan det är bara vid det tillfället då.

Bibliotekets Bokbazar har funnits i Stockholm i två år. Pilotprojektet har kommit till som ett samarbete mellan bibliotek och ett antal förlag.

Bokbazar Poesi huserar på Stadsbiblioteket (Asplundhuset) med inriktning på poesi, och Bokbazar Skön huserar på Medborgarplatsens bibliotek med inriktning på prosa.

Nästa steg är att växa över hela landet, och i en dagsfärsk artikel i DN kan man läsa att Almedalsbiblioteket i Visby kommer öppna en egen Bokbazar poesi inom kort.

Magnus Montelius debuterar i år med  den politiska thrillern Mannen från Albanien, som kommer ut 7 november. Boken beskrivs som ”en roman om några livsöden under det kalla kriget och om politiska strömningar och händelser i Sverige under 60- och 70-talen. Om de som trodde på en ny världsordning och om männen som övervakade dem. Och om de som bytte sida allteftersom vindarna vände.”
Han medverkar även i den nyutkomna krimantologin Mord på önskelistan.

Utöver skrivandet arbetar han som miljökonsult, och har genomfört många uppdrag på Balkan och i de forna sovjetrepublikerna, vilket förstås varit en tillgång när han skrev debutromanen.

Skriva träffade honom på bokmässan och han delade med sig av två bra tips till de som skriver i samma genre.

Jonna Berggren med IsportenJonna Berggren har skrivit böckerna om Isporten, en fantasyserie för människor i låg- och mellanstadieåldern. Här kommer hon med ett tips till dig som skriver för barn och unga. Men detta tips skulle vi vilja hävda är ett tips som passar alla som vill skriva, oavsett ålder eller målgrupp!

I Jonnas blogg kan du läsa mer om hennes böcker (till och med läsa utdrag ur dem), och om hennes skrivande.

© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha