Katarina Kuick och Ylva Karlsson, författarna bakom boken Skriv om och om igen

Katarina Kuick, en av författarna bakom boken Skriv om och om igenYlva Karlsson och Katarina Kuick har lång erfarenhet av att leda skrivarläger och olika övrningar i kreativt skrivande. Ylva började åka på skrivarläger i 13-årsåldern, och när hon blev äldre började hon jobba där istället.
– Jag kunde inte släppa det, berättar hon på ett av bokmässans seminarier.
Precis som jag kom Katarina Kuick inte i kontakt med skrivarläger när hon var yngre. Hon säger att de inte fanns, men åtminstone var de kanske inte lika vanligt förekommande, och som ung måste man ju veta vad man ska leta efter.
Tillsammans har de skrivit boken Skriv om och om igen, en samling handfasta kreativa skrivövningar.
Idén till boken kom då ungdomar beklagade sig över att lägret var slut och att det skulle dröja till nästa sommar innan de fick skriva igen. De hade inte skrivrutinen på egen hand utan behövde övningar för att komma igång.
Därför anpassade Ylva och Katarina sina vanliga gruppövningar.
- Vi fick tänka hur övningarna skulle kunna funka för en ensam unge som sitter och skriver. Där gruppen spånar fram ett antal olika idéer som ska utgöra förutsättningen för en berättelse fick ensamövningen gå ut på att använda tärningen för att välja mellan givna idéer, för att få in slumpfaktorn, berättar Katarina.

Ylva Karlsson, en av författarna bakom boken Skriv om och om igenDärför blir det lite märkligt när de nu verkar vända sig i första hand till lärare som ska använda boken i klassrummet.
- Ska boken användas i grupp får man tänka tvärt om och omvandla ensamövningarna tillbaka till gruppövningar, säger Ylva.
Hon betonar vikten av konstruktiv kritik och respons. Många ungdomar är tveksamma till att läsa upp sina texter i början, men när de väl gör det och får höra vad som är bra växer de i sitt skrivande.
- Gå in i dig själv och visa att du inte är en objektiv bedömare. Uttryck dig som att ”För mig blev den här raden väldigt berörande i den här texten”.
Ett sätt att ge positiv respons är att plocka ut guldkorn. ”Titta hur Lotten har använt dialog här. Så här kan man börja, vad spännande det blev.”
- Plocka fram goda exempel i klassen och läs upp dem. Det visar att läraren har läst noga och hittat bra saker – det finns det alltid. Och så får eleverna ta del av varandras texter.
Efter ett tag kan eleverna hitta guldkorn i varandras texter. Då de behöva lite hjälp på vägen. Här är en lista över saker att titta efter.

DSC_2719

De bjuder på några skrivövningar från scen. Ylva tar fram en grön tygkasse.
- I den här kassen ligger något som en gång räddade livet på en person, säger hon, och tar upp en senapsflaska och räcker till Katarina.
- Vad var det som hände?
Med den typen av ingångar väcks fantasin och kreativiteten till liv.
De jobbar med att stimulera olika sinnen, till exempel att be eleverna blunda och sedan kasta ut kanel i klassrummet. När de öppnar ögonen ska de börja skriva.

För en stund blir Ylva allvarlig. I ett klassrum finns olika förutsättningar och erfarenheter, och det är viktigt för läraren att vara medveten om det.
- Vissa övningar når privata rum i folk. Det måste man vara lite rädd om, att man berör folk mycket mer än man normalt gör i en skola. Plötsligt kan det sitta en unge i klassrummet och gråta.
Det finns övningar som borde vara förbjudna, säger hon. Tänk er någon som flytt från en krigshärd som liten och ställs inför uppgiften ”berätta om det allvarligaste ögonblicket i ditt liv”.
Det får mig att tänka på Anne-Marie Körling och hennes kamp för barns rätt att slippa lämna ut sitt privatliv. Hon skulle till exempel aldrig be sina elever skriva om sitt sommarlov.

Varken Ylva eller Katarina planerar sitt skrivande. De börjar med en idé och skriver på. Därför innehåller boken inte planeringsstrukturer. De menar att när ovana skrivare får en idé vill de bara sätta igång att skriva, och för mycket planering, som att skriva synopsis eller mejsla ut karaktären på förhand, blir en hämning av den ursprungliga skrivlusten.

Johanna Wistrand, författare till e-boken Skriv boken! Foto: Magnus Gotander
Johanna Wistrand, författare till e-boken Skriv boken!

Foto: Magnus Gotander

Vi på Skriva.net är glada att få vara en del av Johanna Wistrands bloggturné. Hon har skrivit Skriv boken!, en e-bok som fungerar som en fyra veckors handledning i att komma till skott med sitt skrivande och sin bokidé, med skrivövningar varje vardag och ett program som får dig att jobba med att ta ditt skrivande och dina drömmar på allvar.

Jag får intrycket av att Johanna är något av en svensk Julia Cameron men utan den religiösa undertonen som genomsyrar Camerons böcker (även om de fungerar utmärkt att läsas även av en ateist som jag). Det är alltså ett bra betyg från mig som uppskattar Camerons böcker.
Det handlar mycket om att komma över hinder och rädslor, och framförallt att skriva – att verkligen göra det, inte bara läsa om skrivande eller planera sitt skrivande genom att inreda en fin skrivhörna eller köpa bra anteckningsböcker.

Varför, tror du, är det så tabubelagt för många att ägna sig åt det egna skrivandet?
– Är det det för många tror du? Hoppas inte… Jag utgår ju bara från mig själv. Jag inbillar mig att det är mer tabu för kvinnor än för män att ägna sig åt något inåtvänt, dvs åt skapande, på det viset, där det inte finns direkt omsorg om andra. Sen kanske många av de som trängtar efter att skriva samtidigt känner att de kan såra andra genom det de skriver, och att det hindrar dem.
- Jag har fått ta del av en hel del oro när det gäller just detta: vad ska andra säga, tänk om någon känner sig utpekad?

Själv har ändå Johanna Wistrand vuxit upp i en miljö som tar skrivandet på allvar, och som något naturligt, i akademikerstaden Uppsala.
- Mormor var författarinna, pappa jobbade i bokhandel och är poet, mamma undervisade i svenska och skrev läroböcker, min ena syster har bokhandel, skriver romaner och översätter från franska, berättade hon för Kjartan, tidigare i bokturnén.
Ändå var det lite motigt när hon skulle skriva boken.
- Jo, jag körde fast på så vis att jag drog ut på det hela, jag fegade i början, boken var ju ett helt år försenad. När jag väl satte igång med att arbeta på den, då hade jag stöd av skrivretreaten och fick jag fick mycket skrivet under fem dagar och på Skrivrum, på måndagarna där jag satt med andra och skrev på boken.
Du återkommer flera gånger i boken till att du ville använda dina egna råd när du skrev den. Att släppa rädslorna, att få vara ”good enough”, till exempel.
- Usch, var jag så tjatig ang detta med egna råd… man är lite blind för sin egen text, till nästa bok får jag allt hyra in en redaktör! Å andra sidan ingår det i detta att vara just ”good enough” – att inte presentera något som är perfekt. Att genom det inspirera läsaren till att själv våga skriva en bok. Det var i alla fall så jag tänkte när jag såg bristerna i boken. Och håll med om att det är pedagogiskt :-)
- Jag spelade också mycket operamusik medan jag skrev, det gav mig energi och mod! För mig handlar det verkligen om mod att skriva, jag vet inte varför det är just så för mig.

Hur föddes idén till boken, att det skulle vara just fyra veckor?
- Det var tre år sedan idén föddes när jag klurade på en kurs med just det namnet, men så fick det bli titeln på en bok istället. Just fyra veckor tyckte jag kändes behändigt, jag ville inte att e-boken skulle bli för lång (eller för tjock, sedan när det blir pappersbok). En e-bok ska inte vara för lång tycker jag, utan man ska få känslan av tillgänglighet, enkelhet och till viss del snabbhet när det gäller just det formatet.
Vem riktar sig boken till? Kan alla bli författare?
- Den riktar sig till folk som är som jag, lite ängsliga och rädda för att skriva fast med en stark längtan. Alla kan bli författare till sina egna böcker, men inte alla kan bli författare utgivna på etablerade förlag, givetvis. Alla har något att berätta och alla har rätt att ta till hjälp om de känner att de inte räcker till helt och hållet som författare, t ex en medförfattare.
Johanna Wistrand är författarcoach och har det egna bokförlaget Multimanus. Hennes coachingprogram har två inriktningar – skönlitteratur och fakta/självhjälpsböcker/handböcker.
Du har kurser som är kopplade till boken. Men den är tänkt att kunna fungera separat också antar jag? Varför ska man gå kurs?
- Gissa om jag var nöjd när jag kom på att skapa grupper kring min bok. Dels får jag vara delaktig i hur den fungerar, dels får jag själv, indirekt, stöttning till att skriva. Varje vecka under telefonmötena uttalar vi ett mål för kommande vecka, inför nästa telefonmöte. T ex att skriva varje dag på bussen på väg till jobbet.
- Jag skrev boken mycket för min egen skull och jag har de här grupperna lite grann för min egen skull också.

- På den här kursen som heter ”Skriv varje dag i en månad” som jag tänker ha igång löpande, ingår min vägledning under telefonmötena, samt individuell coaching efter kursens slut, från mig. Här får deltagarna också chansen att bilda en egen grupp efter kursens slut: de kan fortsätta mötas i grupp över telefonen och de har ett forum att kommunicera på (en blogg som bara de har tillgång till).
- Det räcker inte alltid med att läsa en stöttande bok, man kan behöva människor omkring sig som stöttar också, och det får man här.
Vilken egenskap är viktigast för den som skriver, fantasi eller envishet/uthållighet?
- Absolut båda egenskaperna. Måste jag välja så får det bli envishet/uthållighet. Men utan fantasi kan det ju bli rätt trist läsning…

Du skriver i boken om att skapa en pavlovsk hund, något som triggar lusten och impulsen att skriva. Vilken är din pavlovska hund?
- Just nu är det en vit soffa som jag köpte nyligen av en god vän. En vit soffa invid bokhyllan, varifrån jag ser ut över hela rummet och ingången. Så fort jag ser soffan vill jag sätta mig där och skriva. Jag trivs egentligen inte att sitta vid bord och skriva. Det får i så fall vara när man skriver i grupp. Det ska helst vara i soffa eller i en säng.
Alla dessa anteckningsböcker som du rekommenderar att man ska ha liggande i olika rum, i handväskan och så vidare, det låter som ett gott råd. Men hur håller du reda på materialet som samlas i dem, om det hör till ett och samma skrivprojekt? Har du någon rutin att t ex skriva in det på datorn med jämna mellanrum?
- Jo, jag brukar skriva in allt i datorn under fantasilösa, oinspirerade dagar då jag ändå vill skriva på något vis. Då blir det så att säga renskrivning.
- Sen tillåter jag mig att riva ut ur atneckningsböckerna och föra samman i mappar eller pärmar. Eller tejpa in från ”fel” anteckningsbok in i ”rätt” anteckningsbok.

”Man skriver på det sätt man skriver och det är lika bra att bejaka det,” skriver du. Men kan man inte utveckla/förändra sin författarröst, utan att för den sakens skull bli någon annan? Vad har du för tankar kring det?
- Jo så är det. Man utvecklas ju (förhoppningsvis) som människa och då förändras ju rösten. Man bejakar den röst man har just nu. Det är ju helt naturligt. Det skulle nog skorra falskt om man försökte använda samma ton och stil hela tiden fastän man kände att man hade förändrats.
- Jag såg på TV igår om den här irländska kvinnliga författaren som vunnit ett litterärt pris nyligen. Hon sa att hon skrev kubistiskt i början (hon jämförde med Picassos stilar: den otillgängliga kubism och den mer tillgängliga, naturliga blå perioden) men att hon höll på att utvecklas till att skriva mer naturalistiskt, rentav klichéartat, om jag förstod det rätt.

Har du funderat på en fortsättning, en del 2?
- Jag har fått förfrågan från mina kursdeltagare som följer boken att skriva en bok där de har stöttning varje dag i ett helt år och inte bara i fyra veckor.
- Jag kanske skriver en sådan bok nästa höst. Men just nu vill jag bara skriva eget, skönlitterärt.

Boken Skriv boken! finns att låna på elib och kan köpas på Multimanus.

Missa inte heller Johanna Wistrands blogg.

Vagt relaterade inlägg på Skriva.net:
Att driva svenskt förlag från Medelhavet – intervju med Ann Ljungberg
Filling the well
Artist dates – att hämta inspiration
Vad Louisiana lärde mig om skrivande
Jag reser till Prag med Julia Cameron

Idag sparkar bokrean igång i ett trångt virrvarr av kommers. För en gångs skull var jag inte delaktig i masshysterin i morse – det är annars en kär tradition (man kan tycka att det är hysteri ändå) – utan shoppade bara två ynka trädgårdsböcker på väg hem från jobbet.
Däremot har jag fönstershoppat en del på boksajterna på nätet, och haft fokus på böcker för oss som skriver. Både Adlibris och Bokus bjuder på frakten just nu, så du kan jämföra priserna och handla böckerna där de är billigast utan att åka på dubbel frakt.
Här är mina reafynd och -tips.

Reaböcker

Ord- och språkböcker
Adlibris har billigast ordböcker. Bonniers svenska ordbok för 99:-, Norstedts svenska ordbok, också 99:-, Bonniers synonymordbok för 89:- samt Norstedts svensk/engelska och engelsk/svenska ordbok i två band för 129:-
Tycker du om att skriva på vers kanske Bonniers rimlexikon kan vara något? Det kostar 79:-
På Bokus hittar jag Eva Halldingers svenska version av Lynne Truss roliga grammatikbok. Komma rätt, komma fel och komma till punkt kostar 59:-
Jag hittar också Stora fula ordboken, ”En resa jorden runt i språkförbistringens tecken. Nu utökad till 10 000 olämpliga och förargelseväckande ord i full frihet.” för 60 kronor.
Om du är intresserad av språkhistoria finns I döda språks sällskap till reapriset 79:-

Om att skriva
Där hittar jag också Nya Författarskolan av Göran Hägg för bara 49 kronor – det låter som ett bra fynd. En annan klassiker är Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva, som är nedsatt till 39:-
Stephen Kings populära bok om skrivandet kostar bara 29:- på Bokus. Att skriva heter den.
Adlibris har Joyce Carol Oates essäsamling om skrivande till reapris. 39 kronor kostar En författares övertygelse : liv, hantverk, konst.

Blandat
En annan bok jag blev nyfiken på är lilla ”En briljant bokidé” av Mumme Mushalla. Så här beskrivs den:

Det finns gott om böcker om hur man går vidare med en bokidé, men inga specifikt för den som söker en – förrän nu. För detta är en stor inspirationsbok i litet format som tipsar om hur man finner just en briljant bokidé – som inte är av det skönlitterära slaget eller kräver mångårig expertis.

Med en kollektion av hundra enkla idéer, som alla blivit utgivna i bokform, visar författaren att ingenting är omöjligt och uppmanar läsaren att bege sig in i sitt eget idélaboratorium. Förutom en stor dos inspiration och praktiska råd om hur man närmar sig förlagen, ingjuter bokens positiva och underhållande texter hopp och livslust.

Det handlar alltså inte om skönlitteratur, vilket får mig att tveka. Men priset på 24 kronor är tillräckligt lågt för att jag ska chansa och beställa.
En bok om slang, typ låter också som en kul bok att bläddra i, eller varför inte fördjupa sig i om man vill att en karaktär ska snacka ”korrekt” slang. 69:- kostar den.

Skriva på engelska
För den som ibland skriver på engelska finns Sagt och gjort: engelska idiom och citat av Jan och Rikard Svartvik. Den kostar 88:-
Är du dessutom inne på sångtexter kanske The Art of Writing Love Songs kan vara något. Det står inte så mycket om den på AdLibris, men här finns mer info om boken. Den kostar 49:-

Inspiration
Här är dessutom några poesiböcker som jag tycker är inspirerande.
Halleluja liksom av Bob Hansson. 39:-
Omega av Johannes Anyuru. 39:-
Produktiva Daniel Boyacioglu har också med en samling i årets rea. De brukar vara läsvärda, särskilt om man hört Daniel på scen några gånger och kan höra hans röst när man läser. Gråter aldrig samma tårar två gånger heter boken som kostar 39:-
En diktsamling jag inte läst men vill läsa är Inger Edelfeldts Efter angelus: dikter. Den kostar också 39:- på rean.

Övrigt jag shoppar på årets rea
Paul Austers Den röda anteckningsboken för 49:-
Eva Dahlgrens Hur närmar man sig ett träd? för 49:-
Författare räknar inte röster, fem intervjusamtal med Arundhati Roy, om hennes aktivism och kvinnornas ställning i Indien, genomförda av David Barsamian. 42:-

Adlibris har även en avdelning med billiga pocketböcker.

Har du fler reatips för skrivsugna – antingen om skrivande eller böcker som är så bra att de inspirerar ditt skrivande? Skriv en kommentar och tipsa!
Följ också diskussionen om årets rea på Aftonbladet Forum.

Missa inte att svara på bokrea-frågan till höger!

           lagercrantz.jpg

 Jag har tidigare skrivit om Olof Lagercrantz bok ”Om konsten att läsa och skriva” och jag tror att de flesta som läst den håller med om att det är en bra bok som kommer att leva länge. En kultbok helt enkelt. Den innehållar små goda råd utan att skriva läsaren (och skribenten) på näsan. Den ger svaret på om alla kan bli författare och den visar enkelt hur man gestaltar utan att berätta allt.

 

I dag har jag läst Marucs Birros bok ”Diktskolan författarens guide till galaxen” och den var lika lättläst och underhållande som Lagercrantz blivande kultbok. Birros är en aning modernare för jag tror inte att Lagercrantz skulle skriva som punkt nummer ett, när det gäller goda råd inför en uppläsning, att man ska vara nykter. Det handlar förstås inte bara om att hålla sig nykter, det var min nästan absolutist-själ som reagerade – nej, här finns många goda råd, flera skratt och underhållande läsning om Marcus eget skrivarliv.

 

En del likheter kan jag se.

Lagercrantz skriver ”När ingen annan utväg finns griper även den ovane till pennan. Det finns folk som skriver för att rädda livet”. Birro skriver ”Det kan vara ett dödsfall, en skilsmässa eller ett sjukdomsbesked. Vid sådana vägskäl händer det ofta att människor, nästan som en sista utväg, fattar pennan”.

 

Lagercrantz skriver ”Kan man lära sig skriva? Jag förmodar det. Kanske kan man lika lite tala om en medfödd talang som att snickra stolar. Övning, arbete, är här som på varje område den enda säkra metoden” medan Birro skriver ”Skrivandet är ett yrke och som med de flesta andra yrken kan det var skönt att slippa prata jobb när man gå på krogen. Det finns heller inga hemligheter. Det enda som finns, allt som du har, är ett blankt papper, en gåva, en talang och vilja till hårt arbete”.  Här säger de lite emot varandra, medan Lagercrantz inte är övertygad om att det behövs talang så talar Birro om just det.

Medan Birro känns arg och ilsken – han ger lite smockor till både den ena och den andra – har Lagercrantz en lågmäld ton, men jag tycker mig kunna skönja att båda är överens: De tär hårt arbete som gäller och alla kan om de vill! Birros bok kommer också att bli en kultbok, jag ska genast beställa den.

 

Lagercrantz: ISBN: 9146168923

Birro: ISBN: 9188879089

 

På tal om talang skriver Elizabeth Georg skriver i sin bok ”Skriv på!” så här:

“Det här brukar jag tala om för mina elever första dagen när jag påbörjar en av mina skrivarkurser:
Era böcker kommer säkert att bli utgivna om ni har tre egenskaper. Begåvning, passion och disciplin.
Era böcker kommer antagligen att bli utgivna om ni har två av dessa tre egenskaper: antingen en kombination av begåvning och disciplin eller en kombination av passion och disciplin.
Era böcker kommer möjligtvis att bli utgivna om ni varken har begåvning eller passion men ändå disciplin. 

 

Š

”Kan man lära sig skriva? Jag förmodar det. Kanske kan man lika lite tala om en medfödd skrivarförmåga som om en medfödd talang att snickra stolar. Övning, arbete, är här som på varje område enda säkra metoden.

Men när man lärt sig allt som läras kan – att upprepningar är stilens död, att onödiga ord tynger som sten, att superlativen är riskabla för den som vill vinna tilltro och tusen andra reglar, har man ändå ingenstans kommit. Det är på rytmen det kommer an. En svåråtkomlig inre organisation! En språkets andning! Rytmen är tanken själv, har dansken Paul Rubow sagt, och däri ligger en sanning.”

Om du någon gång funderar att ge bort en bok till en skrivglad vän är den lilla boken ”Om konsten att läsa och skriva” av Olof Lagercrantz ett bra val. Den innehåller många guldägg och är min ena bibel.

”Sammantaget är det fler svensklärare som har dött av satsradning än av alla sjukdomar tillsammans.”

Kan man annat än skratta? Det handlar om boken ”Komma rätt, komma fel och komma till punkt”. Boken har nämnts både här och där och till slut hamnade den hemma hos mig. Böcker beställer jag oftast hos Bokus eftersom jag får poäng på mitt Medmera-kort. Alltså ju fler böcker dessto billigare kläder eftersom KappAhl ingår i konstellationen för kortet.

Det är en ”skrivpolis” som har översatt Lynne Truss bok ”Eats, shoots & leaves” – fast på sitt eget sätt med det svenska språket i fokus. Därför är översättaren, Eva Halldinger, medförfattare.

Äntligen kommer det någon som säger att vi får infånga språkmarodörena, tortera dem, hacka dem i småbitar och gräva ner dem i rabatten. Vilken befrielse!

Ovanstående rader visar på den humor som Halldinger har när hon, med stor lust, får ge sig på och rätta felaktigheter. Själv har jag svårt med både grammatik och stavning, det gjorde att jag fick läsa om en del av Halldingers skämt innan jag förstod. Skratten var många och jag är övertygad om att alla som tycker ompråket – och synnerligen andra språkpoliser – får stor behållning av den.

Läs!

Jag har läst Allt gott på jorden och i solen av Georgia Heard. Den här boken gav mig en hel del inspiration till att framförallt läsa poesi. Jag blev riktigt sugen på att kasta mig över bibliotekets lyrikavdelning redan efter något kapitel av Georgias bok.

Att läsa poesi är något jag har gjort hela mitt liv, men ofta har det funnits krav kring det. Skolans krav och mitt eget krav på mig själv som skrivande person. Poesi har så mycket för mig varit sådant som ska läsas, inte så mycket som läses av pur lust. Visst har jag njutit av poesi tidigare också, men att läsa poesi har varit mycket att vara duktig. Och alla böcker jag har läst om att läsa poesi, all poetik jag har läst, har varit så allvarstyngda, analytiska och ordvrängande. Förvisso ofta intressanta, men ytterst sällan fyllda av lust, och en lust som kan smitta av sig.
Georgia Heards bok känns befriande. Den är fri, uppmuntrande, enkel och rakt på sak.

Mycket av det hon skriver har jag stött på i andra sammanhang, antingen genom andras eller mitt egna skrivande. Men Georgia beskriver saker på ett enkelt och okomplicerat sätt, som ibland kan få mig att tänka till på nytt över en del saker; ja, svårare än så är det ju faktiskt inte osv. Det känns som att många av hennes formuleringar passar utmärkt i undervisningssammanhang och det är mycket möjligt att jag själv kommer att använda en del av dessa.

Hon sätter ofta huvudet på spiken med meningar som: Problemet med mycket allmänna ord är att de inte ger oss någon vision. Istället för att ge sin in i en stor och lång diskussion om varför man ska undvika ord som vacker, söt, rolig, varför de är beskrivande och inte gestaltande. De är helt enkelt för stora och för vanliga för att vi ska kunna bilda några bilder av dem. Vi vet redan alldeles för mycket som är vackert, och vi vet att vackert också kan vara väldigt mycket annat för väldigt många andra. Då är det bättre att ge en personlig beskrivning med detaljer som sätter igång läsarens fantasi.

Hon ger mig inte heller bara inspiration till att själv läsa mer dikter utan också en del små tips till skrivande och även idéer till klassrumsundervisning. Mycket av hennes undervisning och undervisningstips är riktat till arbete med små barn (även tipsen till skrivande). Ändå är det mycket jag känner att jag kan ta till mig själv och som jag tror att man kan använda sig av även när man arbetar med vuxna. Bara för att man är vuxen och bara för att man sysslar med poesi måste man inte göra det svårt för sig, tvärtom, det blir ofta svårt nog ändå. :)

Litterära laborationer - Lars Melin

Det absolut bästa med den här bloggen är att jag och Lotta är på olika nivå. För Lotta är det inga problem med grammatiken eller stavningen medan jag i gymnasiet fick specialundervisning i svenska. Var gång jag stavade rätt fick jag en chokladbit, när jag slutade var jag om möjligt ännu smalare än när jag började. Det säger det mesta. Ändå vågade Lotta fråga mig om jag ville vara med och skriva i den här bloggen för hon såg att jag älskar och brinner för att skriva.

Jag bryr mig inte speciellt när någon vägrar förstå att jag som vuxen har problem med språket, endast vid några tillfällen har jag känt mig nedslagen som när jag på en webbplats beskrev mina problem och en deltagare tog mig för ett barn.

Viktigare är trots allt hur jag bär mig åt för att gå vidare. Bland annat läser jag mycket böcker om skrivandet. Det finns fortfarande grundläggande saker som jag ännu inte har lyckats få på plats, men med en liten kunskap här och en annan där tar jag mig framåt. Sedan läser jag ordböcker, synonymordböcker och ordlistor. Under mina år har jag fått en känsla för vilka böcker jag vill äga och vilka som för avancerade för mig. ”Litterära laborationer” av Lars Melin är en bok som jag bestämde mig för att låna på biblioteket. Det var titeln som fick mig att avvakta en beställning på www.bokus.com.

I morse började jag läsa och efter halva boken känner jag ”hurra vad bra”!

Det fanns inget som var abstrakt, diffust eller ogripbart. Det är en bok fylld av konkreta exempel och jag, som har svårt att greppa och förstå, har fått flera ”aha”. Exemplen är tydliga och jag förstod, läste snabbt och har redan bestämt mig för att det här är en bok jag vill betala för.

Melin berättar om de grundläggande sakerna som till exempel ”Åtta sätt att hantera tiden”. Kristallklart greppar författaren olika sätt att hantera tidsperspektiv. Att han använder ”Rödluvan och vargen” som exemepl stör mig inte alls. Istället har jag lust att skrika ”Melin, får jag kyssa dig – jag förstår precis”.

Han talar om ramberättelse och hur man börjar och stänger en berättelse och jag nickar och förstår. Han talar om ”Plotten”, konsten att smida en intrig, som ett stort ”W”. Kanske något som andra redan känner till men för mig var det nytt. En berättelse tjänar på att följa det där W:et med början högst upp till vänster då allt är bra, sedan går det utför i händelseförloppet innan man tror att det ska bli bra och det går upp…och så vidare. Vitsen är att slutet ska komma högst upp till höger – det är där kärleksparet får varandra, mördaren blir fångad eller kvinnan bryter sig loss från det destruktiva förhållandet. Det är här som jag känner mig som en nickedocka, jag nickar, förstår och när Melin nämner att man kan baka in små w i huvud-w:et susar jag bara vidare i texten för visst är det precis så som Melin skriver!

Efter halva boken inser jag att jag måste välja. Risken finns att jag inte vågar skriva mer om jag fortsätter att läsa och förstå, det går nämligen upp för mig hur mycket detaljer som jag måste tänka på för att fånga en läsare. Å andra sidan har jag nu satt igång att fundera över hur jag ska bära mig åt för att skriva århundradets kärleksroman genom att följa W-modellen!

Skriv - en bok om att skriva

Jag går gärna till hyllan ”Aef” på biblioteket, där finns en del böcker som handlar om att skriva. Även om alla böcker inte passar mig rakt igenom brukar jag alltid hitta något bra i varje. Inför min andra och blivande skrivargrupp – Fokus – samlar jag material. Till första träffen ska var och en ha med sin en färdig novell, läsa den högt och sedan ge ut kopior till de andra deltagarna. Kritik på novellen ska ges både muntligt och skriftligt träffen därefter.

Men vad gör jag efter högläsningen på vår första träff? Jo, det kom jag på i dag när jag läste Bente Clods bok ”Skriv – en bok om att skriva”! Både under den första träffen och den sista (nummer åtta) ska deltagarna få göra två övningar.

1) Skriv om att skriva. (5 minuter)
2) Skriv om varför du skriver, försök att skriva det som en dikt. (5 minuter)

Jag själv gör något liknande då och då när andan faller på. Det är roligt att gå tillbaka och jämföra varför jag skrev för tre år sedan och varför jag skriver i dag. I Fokus kommer träffarna att ligga var femte vecka därför att jag arbetar skift och det kostar för mycket att ha ytterligare en kurs där jag byter, tar semester eller får ledigt på annat sätt. Det gör att mellan träff ett och nummer åtta kommer det att ha runnit mycket vatten under broarna och en jämförelse mellan samma övning kan vara intressant.

Däremot har jag ännu inte bestämt mig för vilken kursbok som jag ska välja. Det lutar åt Elizabeth Georges bok ”Skriv på!”. Den har inga övningar men de kan jag låna från tidigare kurser och andra böcker, däremot innehåller den mycket av det jag vill ha med i kursen som miljö, gestaltning, dialog, inramning och skrivprocessen.

Sista träffen ska innehålla punkten ”dikter”. Jag tar gärna emot förslag till en bra bok om hur och vad man ska tänka på när man skriver dikter.

Sedan jag började skriva har jag läst många böcker om hantverket. Det är min nyfikenhet på hur etablerade författare bär sig åt när de skriver, som gör att jag gärna läser den genren. En del fungerar som uppslagsverk, andra har jag inte haft något utbyte av i efterhand medan några har blivit inspirationskällor. Förra året skrev Elizabeth George en bok om sitt skrivande och mitt bibliotek – Bromölla – beställde boken åt mig. Jag fick första tjing när den anlände!

Boken är uppdelad i fem avsnitt.

  1. Hantverket – en överblick
  2. Grunderna
  3. Tekniken
  4. Skrivprocessen
  5. Exempel och vägledning

Hantverksdelen ger en insyn om hur George gör angående miljön och inramingen av en berättelse. Delen om grunderna handlar om hur man går vidare med en idé och vad man ska tänka på när det gäller dialogen, rösten, scenbilden och intrigen. Tekniken tar upp bland annat det där med lösa trådar medan skrivprocessen listar saker som att ha klister i baken och om passion och anlag för skrivandet. I den sista delen ger George tips på hur hon går till väga med förarbetet, hur hon bär sig åt med miljöerna och hur en vanlig arbetsdag ser ut.

Jag tror att boken skulle kunna fungera i en skrivarcirkel. Med de olika avsnitten i ”Grunderna” som lektionstema. Faktum är att jag har funderingar på att starta ett Skrivarkollektiv som kallas för ”Fokus” och där vi i så fall kommer att ha ”Skriv på!” som handbok.

Elizabeth George, som inte är engelska vilket jag alltid har trott, ger många tips som jag kanske egentligen redan visste men de klargörs i boken på ett tydligt sätt. Dessutom finns där många exempel på böcker som är läsvärda både i sig och med tanke på de detaljer som George påpekar. Resultatet av att ha läst boken är bland annat en lista med tio böcker som jag ska låna på biblioteket.

I boken bjuder författaren på praktiska saker som listor, förarbete, faktainsamling, persongalleri och massor av annat. I ”Checklista på personer” finns punkter som ”gångstil” och ”ambitioner i livet” – saker som jag själv aldrig funderat över när jag skriver så att fingertopparna blöder.

Vad säger E George på frågan om vilka som kan skriva? I kapitel 21 – Slutord – skriver hon följande.

”Det här brukar jag tala om för mina elever första dagen när jag påbörjar en av mina skrivarkurser:
Era böcker kommer säkert att bli utgivna om ni har tre egenskaper. Begåvning, passion och disciplin.
Era böcker kommer antagligen att bli utgivna om ni har två av dessa tre egenskaper: antingen en kombination av begåvning och disciplin eller en kombination av passion och disciplin.
Era böcker kommer möjligtvis att bli utgivna om ni varken har begåvning eller passion men ändå disciplin. Gå bara till närmaste boklåda och välj ut ett par ”framstående” titlar så kommer ni att förstå vad jag menar.
Men om det enda ni har är begåvning eller passion, om det enda ni har är begåvning och passion, då kommer era böcker inte att bli utgivna. Det är mycket stor risk att ingenting ni skriver kommer att bli utgivet. Och om ni mirakulöst nog får en bok utgiven kommer det antagligen aldrig att hända igen.”

Boken är bra. Den är en av de bästa jag har läst om hantverket. De två andra som toppar min lista är ”Om konsten att läsa och skriva” av Olof Lagercrantz (‘Skrivandet är ett medfött behov”) och ”Att skriva. En hantverkares memoarer” av Stephen King (inte min favoritförfattare men boken som tar upp skivandet, gillar jag).

Inspirerad av Elizabeth George ska jag plocka fram min deckare som jag skrev för två år sedan. Läsa igenom den, sätta fast klister i baken och sedan redigera. Fast först väntar förarbetet!

© 2014 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha