Podpoesi. Smaka på ordet. Det handlar om nedladdningsbara eller streamade inlästa dikter. Bakom projektet står poeten och essäisten med mera Magnus William-Olsson. Han säger att dikten ligger närmare musiklåten än ljudboken, och ser framför sig att en remixkultur kan växa fram på sajten.

– Folk kommer att göra låtlistor på podpoesisidan, och så kommer vi nog ha en del remixer, om folk gör saker av dikterna som finns där. Man kommer leka med dikterna och använda dem ungefär som man använder låtar, snarare än som ljudböcker. Det tror jag är en stor poäng. Poesin liknar mycket mer musiklåten till sin karaktär. Det gör också att man kan lägga upp liveinspelnignar när man har läst live. Jag kan tänka mig att i framtiden kan det finnas många versioner av en dikt om folk gillar den. Redan nu finns det t ex en underbar inläsning av poeten Niclas Nilsson där han läst in dikterna i skogen, så det finns ett miljöljud, man hör lite fåglar. Det blir skitfint.

Idag finns 16 poeter representerade på podpoesi.nu, men Magnus William-Olsson vill att sajten ska växa.
– Tanken är att all poesi som ges ut i framtiden kommer finnas nedladdningsbar gratis, säger han.
Genom att skänka bort sin inläsning får poeten en större publik för sin poesi, vilket förhoppningsvis leder till fler bokköp. Det är tanken med sajten, och därför är det bara publicerade poeter som välkomnas. Urvalet står en redaktion för.

Har det givit något resultat än så länge för de som är med? Har försäljningen ökat något?
– Det är svårt att säga, men den första testinläsningen var en bok som jag gav ut förra året som hette Ingersonetterna, och den sålde mycket mer än vad mina tidigare böcker har gjort. Det kan vara av andra skäl, att den är lättåtkomlig på nåt sätt, men jag märkte på folk jag mötte att många hade dem på sina telefoner och datorer, och lyssnade på dikterna. Det tror jag gjorde en hel del för att den faktiskt sålde.

Jag var på plats för att ta reda på om, och i så fall hur, projektet kan vara till hjälp för egenutgivare och de som publiceras på små förlag. Och förstås för att lyssna på poesiläsningarna av Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed. Det blev också premiärförsöket med att sända live för Skrivas räkning via Bambuser. Så du kan också ta del av hela evenemanget i efterhand.

Anders Brasch på Stadsbiblioteket är en av de som ansvarar för Poesibazaren. Jag frågade honom bland annat om ifall bibliotek verkligen ska syssla med bokförsäljning, om vem som helst får komma dit och läsa poesi, och om det finns möjligheter för egenutgivare att nå en publik via Poesibazaren. Här kan du se vad han svarade, med inspel från  kollegan Alice Thorburn.

– Ambitionerna är högt ställda. Vi ska vara ett av Sveriges poesicentra, säger Anders Brasch och skrattar. I sin hand håller han en välfylld pärm som visar de evenemang som hållits det år som poesibazaren varit igång.
– Det är nu det blir en bazar på riktigt, när man faktiskt kan köpa böckerna, säger han.

Men ska ett bibliotek verkligen syssla med näthandel, och på så vis bli en slags bokhandel?
– Som jag upplever det är det bara vinnare här. Det är inte frågan om någon business, någon ekonomi, någonstans, utan det är för att väcka intresset för den lilla smala litteratur som poesi tillhör.
– Jag uppskattar lite speciellt de mindre kända namnen. De får en möjlighet att komma till tals här.

Poeten Ewa Åkerlind, som närvarade under evenemanget, ställde frågan om det är möjligt att själv ta initiativ till ett poesievenemang på bazaren.
– Det är fullt möjligt. Du kommer med ett upplägg och presenterar dig, så tittar Alice och jag på det, sa Anders Brasch.
Ewa Åkerlind är positivt inställd, och ska försöka få ihop några poeter till ett evenemang i vår.
– Jag tyckte det var väldigt trevligt att man kan ta med sig några andra poeter och få en egen kväll, sätta ett eget tema och försöka fylla rummet med besökare.
– Jag tänker kontakta de andra jag känner på poeter.se, där jag skriver själv.

Eftersom nätbokhandeln som Poesibazaren erbjuder kommer från Adlibris är det också deras urval som gäller. Frågan är om det medför den bredd biblioteket eftersträvar. Alice Thorburn menar att näthandeln ändå täcker in en stor del av poesiutgivningen.

Ni funderar inte på att bredda det till print-on-demand, till exempel?
– Inte i nuläget. Vi har inte möjlighet att kolla kvaliteten på alla print-on-demand-förlag. Vi låter Adlibris göra den kollen i nuläget. Det är också en utrymmesfråga, att vi har plats för de böcker vi vill ha, säger Alice Thorburn.

Finns det någon chans för egenutgivare att komma in här?
– Framförallt har de en möjlighet att komma in och läsa här vid olika tillfällen, och då kan de ha med sig sina böcker. Vi har också några som har varit här som är egenutgivna, och de böckerna har vi i hyllorna. Men finns de inte på Adlibris går de inte att köpa, utan det är bara vid det tillfället då.

Bibliotekets Bokbazar har funnits i Stockholm i två år. Pilotprojektet har kommit till som ett samarbete mellan bibliotek och ett antal förlag.

Bokbazar Poesi huserar på Stadsbiblioteket (Asplundhuset) med inriktning på poesi, och Bokbazar Skön huserar på Medborgarplatsens bibliotek med inriktning på prosa.

Nästa steg är att växa över hela landet, och i en dagsfärsk artikel i DN kan man läsa att Almedalsbiblioteket i Visby kommer öppna en egen Bokbazar poesi inom kort.

Magnus Montelius debuterar i år med  den politiska thrillern Mannen från Albanien, som kommer ut 7 november. Boken beskrivs som ”en roman om några livsöden under det kalla kriget och om politiska strömningar och händelser i Sverige under 60- och 70-talen. Om de som trodde på en ny världsordning och om männen som övervakade dem. Och om de som bytte sida allteftersom vindarna vände.”
Han medverkar även i den nyutkomna krimantologin Mord på önskelistan.

Utöver skrivandet arbetar han som miljökonsult, och har genomfört många uppdrag på Balkan och i de forna sovjetrepublikerna, vilket förstås varit en tillgång när han skrev debutromanen.

Skriva träffade honom på bokmässan och han delade med sig av två bra tips till de som skriver i samma genre.

Jag har fått tag på ett förhandsexemplar av tidskriften. Den är på 76 sidor och beskriver sig själv som ett livsstilsmagasin för den skrivande människan. Det lovar gott.

Jag bestämde mig för att ta reda på mer, och ringde upp Martin Karlsson, en av tidningens två chefredaktörer. Han berättar om ett våghalsigt projekt som han och Skrivas andre chefredaktör Per Adolfsson finansierat helt på egen hand, om nyfikenheten på skrivandet och hur idén till en ny tidning kläcktes.

Martin Karlsson. Foto: Johanna Hedborg

Namn: Martin Karlsson
Ålder: 30 år
Bor: Tollered, utanför Göteborg
Aktuell: Som en av två chefredaktörer för nystartade tidningen Skriva.
Intressen: Hinner just nu inte med så mycket mer än tidningsmakandet, men film och litteratur hör till intressena.
Mitt skrivtips: Att inte lyssna för mycket på andra. Det är viktigt att inte utmåla tips som att det bara finns en sanning om hur man ska skriva. Det gäller att hitta en metod som passar en själv.
Här skriver jag bäst: Var som helst bara jag får ha hörlurar på som skärmar av. Musiken kan vara lite vad som helst, men inte texter på svenska, de tränger på för mycket.
Udda pryl: Janne Josefssons kaffesked, den har jag inramad hemma. Jag intervjuade honom och då passade jag på att ta den efteråt.

Hur känns det nu när du fått hålla det första numret i din hand?
– Det känns jättebra. Vi har gjort det här lite grand vid sidan om andra arbeten. Det var svårt att ha fokus på det, och då blir man lite snurrig och stressig mot slutet, men det var väldigt skönt när vi fick den från tryckeriet och såg att den blev som vi hade hoppats på. Vi är mycket nöjda.

Kan du nämna någonting om innehållet? Vad har vi att se fram emot?
– Vi har tänkt att tidningen ska ha en ryggrad som består av författarporträtt, där fokus ligger mycket på skrivprocessen, där författarna helt enkelt kan dela med sig av sina erfarenheter och råd till läsarna. I första numret har vi Torbjörn Flygt och Susanna Alakoski. Båda hade ganska mycket spännande att säga om sitt skrivande.
– En annan del av ryggraden är skrivarguider. Särskilt gör Sören Bondeson en väldigt bra guide som vi har kallat ”Sju steg för att lyckas med din roman”. Han är rutinerad och undervisar i litterär gestaltning, och blev också nominerad till Augustpriset nu, så det var ju roligt. Det känns som en väldigt god grund i tidningen.

Hur har ni tänkt kring målgruppen? Vilka ni vänder er till?
– Skrivintresset är så stort nu, det är hela anledningen till att vi startade den här tidningen. Det kom en undersökning förra året som visar att var tredje svensk drömmer om att skriva en bok. Det är det vi har tagit fasta på.
- Vi tror att vi kan ha en väldigt bred målgrupp, helt enkelt alla människor som är intresserade av att skriva, och speciellt skrivande i bokform är vårt fokus. Sen tror vi kanske att tidningen kommer att gå bättre bland kvinnor än bland män, och vi tror att det framförallt är i åldersgruppen 30-45 som tidningen verkligen kommer att fungera bra. Men mer än ålder och kön handlar det om skrivintresse.

Och då handlar det om både skönlitterärt och facktexter? Oavsett vad man skriver ska man kunna hitta något i tidningen, eller?
– Ja, det är vår plan, att ha de två huvudspåren. Båda de intressena kommer att täckas upp ganska väl i tidningen.

Vänder ni er både till nybörjade och till de som har hållit på ett tag, och kanske redan är publicerade?
– Absolut. Det är en balans vi får försöka hitta, att ha det på en nivå som gör att vem som helst kan få behållning av det, men utan att göra det till något tramsigt eller ointressant för de som redan har tänkt mycket kring skrivande, och som du säger kanske redan har blivit utgivna.
– Jag tror ju att var man än befinner sig i sin ”karriär” som författare, så kan man alltid lära sig av andra. Det är alltid intressant att höra hur kollegor har skrivit, eller det kanske dyker upp någonting i nån guide som man inte alls har tänkt på, som kan underlätta i ens egen skrivprocess eller ge nya ingångar.

Hur fick ni idén? Du sa att behovet var stort och undersökningen visar att det är så många som faktiskt skriver, men ni jobbade ju på Faktum innan. Hur gick det till när ni bestämde er för att ta det här steget, att starta en ny tidning?
– Vi jobbade på Faktum båda två då, och jag jobbar fortfarande på Faktum. Det var min kollega Per Adolfsson som började prata om det här någon dag, ”jag läste den här undersökningen att så här många skriver, och tänk, det finns ju ingen tidning för dem…”. Så började vi prata om det och tyckte det var rätt märkligt. Det finns ju hur många tidningar som helst om trädgårdsarbete, scrapbooking eller inredning eller vad det kan vara, men ingen om skrivande. Där började vår mentala process. Sen är både jag och Per skrivande människor, och när författardrömmar som så många journalister, med en halvfärdig roman i byrålådan. Så författarskapet och skrivande, det är frågor som engagerar oss. Vi kände att fan, vad roligt det hade varit att göra en sån tidning! Vi började spåna och kände att det finns hur många ingångar som helst.
- Vi grunnade på ganska långsamt under våren, vi pratade om det lite då och då, och sen före semestern så bestämde vi oss för att vi provar. Vi satsar på det här, så får vi se vart det bär. Och det har ju gått fantastiskt bra än så länge.

Det saknades en sån här tidning på den svenska marknaden, sa du. Har ni tittat någonting på utländska förebilder?
– Ja, vi har kollat en del på Writers’ Digest, som är kvalitetsmässigt inspirerande, men för tråkig. Den riktar sig till folk som har ett uttalat skrivarintresse, men vi vill ju att vem som helst ska ha nytta av Skriva. Den typiska läsaren är någon som står mitt i karriären och känner att ”ska jag fortsätta att vara sjuksköterska i hela livet?”. Vi vill pusha folk att komma igång med skrivandet.

Vad har du själv skrivit för något utöver journalistiken?
– Det har blivit en del halvfärdiga bokidéer som jag inte nått i mål med. Per och jag utger oss inte för att vara experter. Vi är rutinerade journalister, och använder vår nyfikenhet på skrivandet i det här arbetet. Det är bra att vi båda vill ta del av tipsen för att komma igång, och de kommer att vara en inspirationskälla även för mig.

Har ni någon redaktion eller använder ni er i första hand av frilansmaterial?
– Det här är ju något vi har kastat oss ut i. Vi har inget stort förlag eller riskkapital bakom, utan vi har satsat egna pengar och vi förlitar oss på vår egen förmåga att göra magasin. Sedan har vi kunnat använda oss av ett brett nätverk. Vi har 23 medarbetare i det första numret, och de har mer eller mindre ställt upp på att jobba gratis till första numret. Förhoppningsvis upplevs det inte så.

Hur har det gått med prenumerationerna, motsvarar det förväntningarna?
– Det har gått väldigt bra. Prenumerationserbjudandet har legat ute i en månad, och vi närmar oss 1 000 prenumeranter. Sedan kommer tidningen att säljas av ca 1 000 återförsäljare.
– Om antalet prenumeranter fortsätter att växa i liknande takt, så att vi når några tusen, och försäljningen i handeln går bra, så är vår ambition att ha en frilansbudget från nummer 2, och vi hoppas få ekonomisk hållbarhet under våren så att vi kan ha en redaktion. Sen är det ju viktigt att annonsförsäljningen går bra också.

Hur ska ni sprida kunskapen om att tidningen finns? Ni har varit rätt aktiva i sociala medier än så länge, är det huvudstrategin?
– Ja, det får man säga. Vi har ingen marknadsföringsbudget. Men så fort vi får lite tid över ska vi initiera mer samarbeten med andra aktörer, som bloggar och sajter. Det finns så mycket bra, trevliga och engagerade människor i den här världen, och vi vill gärna vara en del av den. Det ska vara en tidning för hela Skrivarsverige.

Saul Williams har varit en av mina idoler sedan jag såg filmen Slam för många år sedan. Han var fullkomligt lysande i huvudrollen som den unge Raymond Joshua som kämpar mot de dåliga förutsättningarna i en omgivning fylld av våld och missbruk, hamnar i fängelse och fortsätter kämpa, hela tiden med ordet hjälp, med språket som slagträ.

För mig är det en väldigt inspirerande film. Jag tycker om poesi som kommer i självsvängning, inte nödvändigtvis med rim, men med rytm.

Williams är en verklig multitalang med framgångar som författare, poet, musiker och skådespelare. Delar av musikkarriären kan man ta del av på hans YouTubesida.

Kulturnyheterna träffade honom inför framträdandet i Uppsala:

Mer om Saul Williams på Wikipedia.

H P Lovecraft i ett konstverk av juhoham. cc: sa

SF-bokhandeln i Stockholm anordnar en ”Novelltävling i Lovecrafts anda” tillsammans med Vertigo förlag. Tävlingen går ut på att du skriver en novell som utspelar sig i H P Lovecrafts värld. Texten ska vara max 10 sidor lång, skriven i 12 punkter med 1,5 punkters radavstånd, och skickas in senast 5 november. Läs mer på SF-bokhandelns sajt.

Första pris är 1000 kronor i presentkort samt Lovecrafts ”Skräcknoveller” och Karl Johnssons Mara från Ulthar (som utspelar sig i Lovecrafts värld).

Här hittar du oss: [Facebook] [Twitter]

Videoklippen finns på Berättarministeriets sida på Vimeo.

Och vill du ha fler tips om skrivande av Kim, så delar hon frikostigt med sig av dessa i sin blogg!