Bokomslaget med engelsk titelJag vill dela med mig av tankar och funderingar jag fått när jag läst Shaun Tans bok Det röda trädet.

Själv anser jag att boken är ett utmärkt exempel på crossover-litteratur, det är en bok som minst lika mycket, om inte mer, riktar sig till vuxna som till barn. På varje uppslag finns både text och bild. Här finns ett direkt tilltal som riktar sig till ett du. Jag får intrycket av att författaren inte tänkt på att rikta sitt tilltal till vare sig barnläsare eller vuxenläsare utan helt enkelt till en mer allmängiltig läsare. Med det sagt så tror jag ändå att vuxna kan ha lättare att ta till sig själva texten medan barn kan finna störst intresse i bilderna. För mig är det här en bok som handlar om nedstämdhet och hopp, det är varken någon klassisk bilderbok eller fantasybok, men allting utspelar sig i en fantastisk värld, där en mörk fisk kan sväva över en stadsgata, en flicka kan sitta på skalet till en snigel och ett rött träd kan börja växa på ett sovrumsgolv.

Bilderna i boken innehåller betydligt mer information än texten och får också mer utrymme än texten rent fysiskt. Utan bilderna skulle texten kännas rätt så tom och slutet skulle kunna vara svårt att hänga med i, men utan texten skulle det vara svårt att förstå hur bilderna hänger ihop och vad det är meningen att de ska gestalta. Jag upplever även att varje bild klarar av att stå för sig själv, är konstverk som väcker tankar, associationer och öppnar upp för vidare funderingar. Många av bilderna fungerar i sig som metaforer och även i texten finns metaforer (”mörkret tynger ner dig”, ”världen är en döv maskin”). Ibland uppstår även metaforer i mötet mellan text och bild, som att flickan som gör streck på snigeln blir en metafor för att vänta, men utan textinformationen skulle bilderna lika gärna kunna handla om ren matematik. Boken i sin helhet, historien om det röda trädet, ser jag även den som en metafor. Texten är avskalad men bilderna är detaljrika och det uppstår kontrapunkt mellan text och bild.

”Darkness overcomes you”, bild hämtad från shauntan.net.

Även om texten i boken går att läsa igenom på bara ett par minuter så ägnar jag mycket tid åt boken. Det röda trädet lämnar mig inte i fred. Det är en bok jag kan återkomma till igen och igen, både genom att läsa hela boken men även genom att bara fundera över ett uppslag eller dyka djupare in i en bild.

Jag har valt att titta närmare på det fjärde uppslaget från slutet av boken (som saknar sidnummer), det är ett av de uppslag i boken där det förekommer intraikonisk text. På höger sida ser vi en upplyst scen varpå huvudfiguren (som har något som skulle kunna vara en tår på ena kinden) samt en mängd andra ting befinner sig. I publiken anas flertalet anonyma personer i likadana hattar, somliga rökande (mina tankar här far iväg till Michael Endes grå män, tidstjuvarna). Bilden på högersidan går in en bit på uppslagets vänstersida. På vänster sida syns texten ”ibland vet du helt enkelt inte vad du ska göra”, texten är uppställd på ett sätt som för tankarna till poesi –
– något som påverkar läsningen, drar ned hastigheten i den och ger mer tyngd åt vissa ord än andra. Flickan som står mitt på scenen i bilden har oändliga möjligheter i vad hon skulle kunna ta sig för, och erbjuds även en present av ett av de märkliga tingestarna på scenen, något som hon inte verkar uppmärksamma och hennes kroppshållning ger inte heller uttryck för någon rörelse, snarare en aktivitet som stannat av (ena handen är instucken i en kasperdocka, men den ser ut att ha sänkts/kommit av sig i sin rörelse). Runt halsen på flickan hänger en skylt med ord på finska (som jag tror betyder ”Vem är du?”) och en av scenens bakgrundsfigurer håller i en skylt med fler finska ord (som jag tror betyder ”Vad gör du här?”). Bilden berättar för mig att flickan inte är glad, trots alla fantastiska saker som finns runt omkring henne, kanske även att hon känner sig något handlingsförlamad. Bilden ger ett djup till texten, det handlar inte om att sitta hemma en lördag och inte veta vilken aktivitet man ska välja, bilden gör frågan existentiell. Utan texten skulle det vara svårt att sätta bilden på uppslaget i ett sammanhang med bilderna på uppslagen innan och efter. Bilden skulle också, utan kontexten, kunna handla exempelvis om scenskräck och att leva upp till förväntningar.

Att ibland låta texten ta sig in i bilden är ytterligare en sak som jag tilltalas av i Det röda trädet:

”Without sense or reason”, bild hämtad från shauntan.net.

Boken får mig att fundera dels över samverkan mellan bild och text, vad som händer där emellan, hur en bild kan säga en sak, texten en annan och ikonotexten en tredje. Den får mig även att fundera på crossoverberättande och vad som gör att en berättelse fungerar för både ung som gammal. Kanske ska jag använda bilder till någon av mina berättelser? Inte så många så att det blir en bilderbok, men någon här eller där, om jag kommer på något som skulle ge mervärde, berätta något som inte får utrymme i texten eller som är svårt att berätta i ord? Boken har satt nya tankar i mitt huvud och fått mig att börja fundera. Jag kan upptäcka nya saker, fundera över både gamla och nya frågor. Kuka sinä olet? Mitä sinä täällä teet?

 Skriv en kommentar

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(obligatorisk)

(obligatorisk)

   
© 2019 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha