När man skriver gäller det först att komma på så mycket som möjligt till sin berättelse, sedan gäller det att ta bort överflödet, skala av det som är onödigt eller bara upprepar sig.

Sedan så verkar vi skrivande människor lite av naturen vara indelade i två grupper; de som hela tiden vill lägga till saker till texten, och de som hela tiden vill ta bort något. Eller är det så att dessa indelningar inte stämmer utan det är själva texten (och kanske också författaren) som är i olika stadier av skapandet? Vad tror du?

Rent personligen tycker jag att författaren av boken ”Lille prinsen” sätter huvudet på spiken med detta citat:

”Perfection is finally attained, not when there is no longer anything to add, but when there is no longer anything to take away.”

Antoine de Saint Exupéry

Är det för att min skrivarpersonlighet är att ta bort onödiga saker ur texter som jag instämmer så helhjärtat med citatet, eller är det helt enkelt definitionen av ett bra skrivande? Vad tycker du? Håller du med Antoine eller har du någon annan idé?

Om du inte redan har läst Lille prinsen kan jag rekommendera den! Läs ett utdrag ur inledningen av boken här.

De tre vinnarna är:

Isabel Olsson
Torsten J Arnbro
Jennifer Heap

 

De är alla glada vinnare till poesiantologin ”Orrohlmen/Garagepoesi”. Eftersom det är jul får vinnarna dessutom ytterligare en varsin bok, men vad det är för någon, det får bli en överraskning!

Här kommer de vinnande bidragen (utan inbördes ordning):

December i Stockholm

Hur vacker är väl synen av den fallande kaskad
när höstens träd bortskänker sin palljet av döda blad
När virvelvinden tar dem med, i en dans bland ekarna
och man värmer sig på minnet utav sommarlekarna

Vad finns väl mer upplyftande än en årstids första dag
att njuta kraften i dess själ, att älska dess behag
Ej tänker jag att fly bort från de kalla vindarna
som Kung Bore blåser genom de nakna lindarna

Nej jag vill gå med längtans steg ombord på tidens skepp
och låta Herren styra det med mjuk men handfast grepp
Att ha en dröm som lever uti hjärtats ljusa vrå
att än en gång bland vitsippor förälskad kunna gå

Nu är den bråda tiden då man lyfter master av
och svalan bäddar vintersöm i bäckens våta grav
Mitt tunna sommarkläde får en galge på min vind
och sommarfärgen bleknar bort på min ännu varma kind

Där står jag med min näsa vänd mot Kungens slottsfasad
slappt lutad emot Gustavs sockel där på sin estrad
Jag ser på små japaner som tar fyrahundra kort
på lika många släktingar framför Kungens stora port

På avstånd hörs en vaktparad och bakom mig tre tut
från en av Waxholmsbåtarna på väg att backa ut
Dock skall snart isen ligga mellan slottstrappan och Grand
där flaggorna på taket vajar stolt från månget land

Allt är sig likt på jorden himmeln fylls av fågelsträck
och snart skall Sune Svensson sätta på små vinterdäck
och snart skall fisken lutas och vissa bada vak
och snart skall doften spridas ifrån min farmors bak

av Torsten J Arnbro

Stjärnor föds i mörkret

Stjärnor föds i mörkret
lyser upp vägen för
Fröken December

på himlavalvet
glöder tusen själars ljus
fladdrande i mörkblå vind

vid hamnen står speleman
och herrn med frugan på axeln
hon visslar och spejar
med ögon svarta

de värmer kalla fingrar
tunnan har fattat eld
och darrande läppar
sjunger stilla

fotspår leder bort i skuggor
frostrosor
växer i rännsten

Fröken December
klär nakna gestalter
i vinterskrud

stilla
stilla

stjärnor föds i mörkret
lyser upp vägen
för de vilsna

av Isabel Olsson

”Vinterdikt”

Sprakande krafter spretar bakom gallret
En värmande våg når min hud där jag sitter omsluten av en noppig filt
Andetagen blir till dimma, under den vita himmelen
Jag vet, för jag provade när jag var ute på en promenad under en tyst
morgontimme
En gammal kartong fylld med färgglada ting står mitt på golvet
Det högra hörnet av rummet står tomt
Första dagen på årets sista månad tickar, men inte så att jag hör det
Ögonlocken får vila för en stund
Det knastrande ljudet är det enda som når mina öron
Medan vintern åter omfamnar oss

av Jennifer Heap

Imorgon är sista dagen att skicka in din vinterdikt!

© 2011 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha