Här kommer en inbjudan till en skrivarkväll i regi av Skrivarkalendern och Orden Runt. Ett välmatat program, och – bäst av allt – helt gratis! Jag har anmält mig.

Välkommen till en inspirerande kväll!

Den 5 december kl 19.30 arrangerar Skrivarkalendern & Orden Runt en SKRIVARKVÄLL på Sundbybergs Folkhögskola med skrivövningar, uppläsningar, julklappsrim, boksigneringar, skrivartips mm.

Bland medverkande författare/journalister/skribenter märks Åsa Nilsonne (författare av deckare och mer), Ylva Wallin (författare av ungdomsböcker), Monica Rolfner (lektör, manusförfattare m m), Kjell Dahlin (resereporter och retoriker), Pia Lundgren (featurereporter på Tara), Anna-Carin Collin & Ann Ljungberg (som bl a skrivit Skrivarkalendern 2007), Roger Forslund (en av grundarna till noveller.nu), Sten O Andersson (nätkrönikör), Åke Sandahl (skolans rektor) m fl. Gratis inträde.

Begränsat antal platser, föranmälan till 5dec@ordenrunt.se

Sundbybergs Folkskola ligger på Kasernvägen 1, en minut från tunnelbanestationen i Rissne, 14 minuter från T-centralen.

Efter digitalkameror, platt-tv och andra elektroniska dyrgripar tycker jag det känns befriande att Handelns utredningsinstitut (HUI) utsett ljudboken till årets julklapp 2006. Denna utmärkta uppfinning som gör att det går att läsa till exempel i bilen, och som ger oss ytterligare en dimension till läsupplevelsen, är helt klart värd att lyftas fram.
Hela två miljoner svenskar lyssnar på ljudböcker, enligt HUI.

Inger Edelfeldt riktar tydlig kritik mot vad hon kallar för ”moderna noveller”.
- Jag blir ju nyfiken på vad andra människor gör med novellformen, sa hon under en paneldebatt på Novellfesten i Kulturhuset i Stockholm.
- Jag tycker ju alltid att det ska finnas nån slags frågeställning, åtminstone underförstått, av existensiell art. Och jag upplever ofta noveller som till exempel sänds in till tidningar eller skrivs på skrivarkurser, som märkligt vaga. Jag undrar ofta varför de här personerna har valt att skriva om det här? Och var är slutet? För mig blir det ofta bara en bit prosa när jag läser moderna noveller – ingen nämnd och ingen glömd.
- Vad är det du letar efter, vad är det som du kräver men inte hittar?, undrade samtalsledaren Gunnar Bolin.
- Det är vad jag kräver av livet över huvud taget, och där är jag mer moraltant än nihilist, svarade Inger Edelfeldt.
- Jag kräver att det alltid finns nån sorts liten diskussion – inte övertydlig, men ändå – om ”vad gör vi på det här klotet?”, ”hur ska vi nå varandra bättre?”, ”varför når vi inte varandra?” och sådär. Jag är lite tråkig på det viset.

Novellpanelen

Vad är en novell? Vad skiljer den från en berättelse? Eller från en roman?
Det var några av frågorna som ställdes till en författarpanel under Novellfesten, ett evenemang som anordnades på Kulturhuset i Stockholm i lördags.
Definitionerna var minst lika många som antalet deltagare.

Cecilia Davidsson talar hellre om sina texter som berättelser, eftersom hon tycker att novellbegreppet är för traditionstyngt. ”De här konstiga historierna som jag skriver på en tre-fyra sidor, kan man kalla dem för noveller?”, frågade hon sig. Då valde hon berättelser, ”som är mer luddigt, lite vagare, och ett friare begrepp”.
För Mats Kolmisoppi är det tvärt om – han tycker att begreppet berättelse styr innehållet för mycket, och även språket, och säger hellre att han skriver noveller.

Jag var särskilt intresserad av vad Inger Edelfeldt skulle ha att säga, eftersom hon är en av mina absoluta favoriter bland novellförfattare.
Hon hade funderat en hel del på ämnet, försökt analysera sig själv och sitt skrivande, inför den här paneldebatten. Så här sa hon.
- Jag har aldrig förut förstått vad det är som gör en text till en novell, men nu gjorde jag plötsligt det. För alla mina noveller följer någolunda samma mönster. Det är nån sorts insikt eller nån sorts ny öppning i en människas liv eller allmänpsykologiskt, eller också är det vad jag försökt att sammanfatta med uttrycket ”så känns det att”, till exempel ”så känns det att bli medveten döden”.
- De leder fram till nån sorts slutackord. Det kan väcka en fråga hos läsaren – ”oj, wow, kan man uppleva det på det där sättet?”. Det ska vara ett distinkt men oväntat ackord på slutet som öppnar upp mot en ny insikt.

Skrivarresan till Krumlov blev mycket lyckad. Det var en fantastisk miljö vi hamnade i på den tjeckiska landsbyggden, där vi bodde i ett stort stenhus som härstammade från 1500-talet. Våra värdar, Åsa som också är med i kursen samt hennes sambo Laszlo, ordnade allt till det bästa för oss. Laszlo skötte matlagningen så att vi kunde ägna oss fullt ut åt skrivandet och den kreativa processen. De två kattungarna Esther och Sofi underhöll oss, och på morgonen kunde vi hänföras av den täta dimman som låg över skog och ängar. Vi hjälpte våra värdar att plocka kastanjer på gården, också det ett ämne att skriva om.
Efter tre dygn på landet flyttade vi in till Cesky Krumlov, en liten medeltida stad som var otroligt charmig. Där bodde vi på vandrarhem och satt och skrev på caféer. Också det en väldigt fin upplevelse, även om vi blev överraskade av att det var snöstorm första dagen.

Varje dag åt vi frukost, och skrev sedan mellan 10 och 12, åt lunch, och samlades åter klockan 14 för textsamtal och diskussioner kring skrivandet fram till klockan 18.
Jag tycker att det var bra att vi gjorde upp ett schema, och tror att det var viktigt att hålla den strukturen något så när, även om vi ibland töjde på tiderna. Att ha en fast tid för skrivandet är det viktigaste.
Samtalen och läsningarna på eftermiddagen var givande, särskilt eftersom vi var en förhållandevis liten grupp – nio när vi började, och efter tre dagar började några droppa av. Sista dagen jag var med var vi sex.

Tre intensiva dagar på landet var rätt mycket att smälta, och när vi väl flyttat in till Krumlov kände nog många att vi behövde en liten paus. Då fick vi en guidad rundtur av Åsa, som förstås också visste vilka som var de bästa och mysigaste restaurangerna. En kortare skrivstund på en av dem, följd av mjöd för att tina upp oss, och sedan allsång tillsammans med ett gäng ryssar, var höjdpunkten den dagen.
Sista dagen i Krumlov hade vi en mycket givande skrivstund på ett café. Övningen var enkel – ”börja där du är”, det vill säga beskriv platsen du befinner dig på och låt tankarna vandra därifrån.
Sedan hade vi eftermiddagen för oss själva, och jag utnyttjade den till att vandra runt på egen hand och smälta alla intryck, fotografera fantastiska änglar utanför ett litet kapell och gå på ett tehus och värma mig. Där kom förstås anteckningsboken fram och det blev några sentimentala rader om hur fantastisk resan varit.

Eftersom kursen var på engelska publicerar jag inte något av vad jag skrev här, men lite anteckningar/utkast finns i min personliga blogg.

Fotoalbum från resan

© 2012 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha