Julia Cameron skriver en hel del om det periodiska skrivandet, och vikten av att hämta inspiration – ”to fill up the well”, att fylla på inspirationskällan. Samtidigt tycker hon att det är en bra rutin med dagliga morgonsidor – att starta dagen med en viss mängd flödesskrivning.

Vad som fungerar och vilka rutiner som passar tror jag är väldigt individuellt. Efter att ha försökt mig på morgonsidor i omgångar, artist dates (att regelbundet genomföra aktiviteter som ger inspiration) och retreats (att sätta av längre perioder som man bara ägnar åt skrivandet) har jag konstaterat att morgonsidor kan vara ett bra verktyg, men bara när jag är inne i en längre kreativ fas.
För mig går skrivandet i perioder som kan hålla i sig i flera månader, och på samma sätt behöver jag långa uppehåll. Just nu är jag inne i ett sådant uppehåll. Det är därför jag inte har varit så aktiv på den här sidan på sista tiden.

Under avbrotten försöker jag göra sådant som jag försakat under mina skrivarperioder. Umgås med vänner, slutföra projekt hemma, satsa på jobbet, meka med mina webbprojekt… och helt enkelt leva. Det är en del av mitt ”filling up the well”. Hösten var en intensiv skrivarperiod, men på slutet gick det motigt just för att jag inte hade haft tid för mycket annat än att jobba och skriva. Till slut fanns inga nya intryck att hämta inspiration ifrån. Källan hade tömts. Nu har jag ägnat våren åt annat, och börjar efter fem månader få lust att skriva igen.
Ofta får mitt skrivande en rejäl skjuts av en längre resa eller ett inspirerande möte.

För andra vet jag att skrivandet är mer löpande, en del i den dagliga rutinen, och med hjälp av artist dates fylls källan på mer kontinuerligt. Så skulle jag egentligen också vilja ha det. Det handlar om prioritering, att skapa utrymme för skrivandet i vardagen på ett beständigt sätt. Jag är medveten om det. Men det kan vara svårt att genomföra i praktiken när man är mitt i karriären och har andra åtaganden att ta hänsyn till.

Hur gör du? Är du ”periodare” i ditt skrivande, eller har du hittat en daglig rutin som fungerar? Använder du skrivövningar för att komma igång, eller kommer inspirationen lätt? Hur gör du för att sätta av tid till ditt skrivande i vardagen?

  5 kommentarer till “”Filling the well””

  1. Hej!

    Har hittat skriva.net idag! Är precis lycklig. Det är klart att jag visste att det finns andra som jag; ordmissbrukare, periodare och notoriska garderobsskrivare. Jag visste bara inte var jag skulle hitta er! Själv är jag periodare med tusen bortförklaringar för att hinna skriva under de kreativa perioderna (barn mÃ¥r bra av att leka själva, jobbet kan inte vara allt här i livet osv) och tusen bortförklaringar för att slippa skriva under de ”lÃ¥ga” perioderna (klart man inte hinner förverkliga sig själv när man är smÃ¥barnsmamma, när jag nu har pluggat i sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r ska jag väll i alla fall försöka satsa pÃ¥ en karriär i mitt trÃ¥kiga yrke osv). Ska nog försöka den där kortleken för att fÃ¥ lite mer kontinuitet.

    Om mitt eget skrivande fick jag ihop dessa rader i morse, innan jag visste att ni fanns. (Kanske är det för oseriöst som kommentar?. I så fall lovar jag att inte göra om det.)

    Jag skulle skriva en roman . Nej, det är för obestämt: jag ska skriva en roman. En bok som känns igen men ändå är unik. Med ungdomens självförtroende och ålderdomens insikt. Om de tunga svåra frågorna men ändå inte banal. Jag har skrivit titeln många gånger. Den förändras vartefter åren går. Blir mindre, större, djupare, kortare och längre. Därpå följer några rader. De är bra, raderna. Inte alls illa. Bara alldeles för få för att bilda en roman. Jag har insett att svårigheten ligger i den tredje meningen, och alla de därpå kommande, förstås.

    Vid tredje meningen avbryter alltid Livet. De första Ã¥ren avbröts jag oftast av män. Jag önskar att jag kunde skriva â€?av studierâ€?, men det skulle inte vara sant. Killar. Alltid dessa killar som bara fanns, om inte i rummet sÃ¥ i mitt huvud. Vackra, smarta, roliga. Fula, dumma, trÃ¥kiga. Alla förtjänade att bli omnämnda, grundligt inventerade och katalogiserade. Som en hängiven hobbyfiskare förberedde jag mig för att locka till mig mina objekt. Putsade pÃ¥ dragen sÃ¥ att de skulle vara riktigt tilldragande. Lurade i vassen för att fÃ¥ de riktigt stora rackarna pÃ¥ kroken. Väl hemma med en extra fin fÃ¥ngst lades mycket tid pÃ¥ att fjälla och filéa. För att riktigt fÃ¥ njuta av fÃ¥ngsten.

    Efter många roliga år tröttnade jag. En hängiven firre hade fastnat rejält med hullingar och allt. Och för att fortsätta med samma mediokra bildspråk, ynglade vi raskt av oss.

    Med barnen har tiden för att skriva inledningar till min roman minskat rejält. Men i motsvarande grad ökar ocksÃ¥ min desperation och därmed min hängivenhet. Just nu sitter jag med ett barn pÃ¥ armen och de andra ligger skrikande pÃ¥ golvet samtidigt som jag förbrilt trycker ner knapparna pÃ¥ datorn â€?ska bara avsluta det här, älsklingar!â€?.

    Men jag antar att det bara är research.

  2. Hej Eva, och varmt välkommen! Det är inte ett dugg oseriöst, utan precis sådana erfarenheter och funderingar jag efterlyser. Jag känner igen mig i det du skriver, om allt som kommer emellan – allt som man LÅTER komma emellan. Men det går bara till en viss gräns, sedan bubblar det upp, skrivlusten protesterar när den blir undantryckt, som tur är.
    Om dygnet bara hade lite fler timmar…

  3. Hej Lotta!

    Jag bestämmer mig för att sitta en kvart om dagen med mitt romanprojekt. Då blir det inte betungande, kritikern inom mig hinner aldrig vakna. Dessutom blir det ofta mer än en kvart, och ibland 3-4 utspridda kvartar samma dag. Bara för att jag kom igång med den där kvarten. Men jag säger aldrig mer än att en kvart. Och blir det bara en kvar den dagen så är jag helnöjd. Det blir svårare att smita när det är en så kort stund. En kvart hinner man alltid.

    Hälsnignar
    Johanna

  4. Intressant blogg!

    Har varit något av en slarver som trodde att jag skulle skriva lite här och lite där utan att egentligen sätta upp några klara riktlinjer att hålla mig till.

    Det gick förståss inte alls.

    Nu mera skriver jag minst en halv sida om dagen. Om jag inte kan skriva på min historia skriver jag något annat men minst en sida om dagen. Ibland blir det upp till 4-5 sidor men det är bara underbara undantag. 99% av dagarna blir det bara en halvsida…

    MVH
    D

  5. Jag skriver varje dag. Men jag tillåter mig själv att skriva bara strunt ibland och inser redan när jag börjar skriva att ”det här är inget jag direkt kan använda”. Ibland tar jag hjälp av skrivövningar – speciellt ifall jag haft en period där jag haft svårt att skriva. För det händer ju. Har haft en sådan period under några månader. Nu känns det lite bättre.

    Intressant tanke detta med att fylla på sitt förråd av nya intryck för att kunna skriva. Kanske är det just av denna anledning vi ibland inte har lust/kan skriva. För att det saknas intryck. Ibland känner jag också att jag vill skriva om något men det går helt enkelt inte. Då brukar jag tänka att det kanske är så att jag behöver distans till det jag vill skriva om.

    Men ett bra sätt är att säga ”jag skriver i 10 minuter”. En annan sak som fungerar är att ta fram en ordbok – blunda och peka på ett ord och utifrån det skriva. Så har många av mina dikter kommit till.

    /Maria

 Skriv en kommentar

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(obligatorisk)

(obligatorisk)

   
© 2017 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha