”Kan man lära sig skriva? Jag förmodar det. Kanske kan man lika lite tala om en medfödd skrivarförmåga som om en medfödd talang att snickra stolar. Övning, arbete, är här som på varje område enda säkra metoden.

Men när man lärt sig allt som läras kan – att upprepningar är stilens död, att onödiga ord tynger som sten, att superlativen är riskabla för den som vill vinna tilltro och tusen andra reglar, har man ändå ingenstans kommit. Det är på rytmen det kommer an. En svåråtkomlig inre organisation! En språkets andning! Rytmen är tanken själv, har dansken Paul Rubow sagt, och däri ligger en sanning.”

Om du någon gång funderar att ge bort en bok till en skrivglad vän är den lilla boken ”Om konsten att läsa och skriva” av Olof Lagercrantz ett bra val. Den innehåller många guldägg och är min ena bibel.

Så var det dags igen – tidningen ”Vår Bostad” bjuder in för trettonde året i rad landets författare till en novellpristävling! Novellen ska vara ”Vår Bostad” tillhanda senast den 7 april 2006.

Du får tävlingsreglerna genom att maila tidningen, själv tog jag kontakt med Ulrica Ambjörn. Be att få reglerna skickade till dig. Eftersom det är i senaste laget kan jag avslöja att det är max 15000 tecken inklusive blanksteg, novellen får inte ha varit publicerad tidigare, ej heller uppläst i t ex radio. Bidragen ska skickas in anomymt och varje författare får delta med högst två noveller. Tidningen efterlyser noveller ”som utspelar sig i vår samtid”.

Sätt igång!

Författarkortleken anlände i torsdags och jag skrev förstås min första text omgående. På ett lösblad.

Jag insåg det befriande i att skriva i tre korta minuter och att det skulle passa mig utmärkt. Därför åkte jag och köpte ett block enkom för uppgiften. Det fanns inte mycket att välja mellan men jag förde över alla fjärilarna på omslaget till texter på insidan. I dag skrev jag en ny treminuterstext och känslan av att ha faktiskt ha skrivit en text kändes alldeles utmärkt. Inte för att jag inte skriver dagligen utan för att jag producerade något som en sorts uppvärmning.

Det ska bli spännande att se om jag efter några månader kan se ett mönster i det jag skriver.

Det handlar ganska ofta om pengar. Böcker är dyrt. Ett nöje jag har är att surfa runt på Adlibris och Bokus för att hitta nya böcker som handlar om skrivandet. Priserna är likvärdiga och frakten endast 19 kronor – för det kommer jag inte ens med buss till närmaste bokhandel.

Jag roar mig som sagt med att surfa omkring och dammsuga efter böcker som handlar om skrivandet. En bra grej som sajterna har uppfunnit är ”Önskelista”. Där hamnar alla böcker jag gärna vill ha, utan någon som helst restrektion om att boken ska fylla en funktion eller annat krav. Jag bara lägger hejdlöst till listan.

Billigare nöje kan jag knappast ha.

Däremot kan det bli livsfarligt för böckerna som man ramlar över och kanske skulle ha svårt att hitta igen finns alltså numera på mina önskelistor – där är det sedan bara att klicka och beställa hem.

I onsdags beställde jag Författarkortleken efter tips från Johanna. I dag kom den med brevbäraren. Fantastiskt! Adlibris slår alla rekord må jag säga.

Spänd av förväntan läste jag först igenom instruktionerna och sedan lyssnade jag på cd:n. Timern tickade igång och jag fick ett ämne eller kanske jag ska kalla det för rubrik? Under tre minuter lät jag pennan flöda. Ovant med en penna och ovant med tidspressen men roligt som tusan.

Det här är en bra sak för alla som vill skriva, tycker om att skriva, har skrivarkurser för vuxna, har skrivarkurser för ungdomar – det är helt enkelt en genial uppfinning för skribenter som är pigga på nya idéer. Det påminner en aning om Julia Camerons uppmaning, som hon introducerar i sina böcker om kreativitet, Julia tipsar om att skriva tre ”morgonsidor” och pennan ska flöda precis som i Författarkortlekens process. Liksom Cameron skriver Ann Westermark att man efter ett tag ska titta tillbaka på sina texter och se om något ämne återkommer, men hon går även längre än så och nämner att några av ”treminuterstexterna” kanske kan bilda olika kapitel i en bok.

Det viktigaste är att man skriver, att orden kommer från magen utan någon som helst tankar om ”rätt och fel” och att man gör det regelbundet. Författarkortleken kostar en hel del, med frakt nästan trehundra, men efter ett kort och en berättelse tror jag att det är värt det. Jag ser redan fram emot morgondagen när jag ska dra nästa kort! Dessutom ska jag ha med kortleken och timern till nästa träff med Skrivarkollektivet och till min kurs Fokus.

Jag hade för avsikt att följa Evas uppmaning att skriva nÃ¥got utifrÃ¥n tredje nyheten uppifrÃ¥n pÃ¥ dn.se. Tyvärr handlade det om förhöret med Lars Ramqvist, och det var sÃ¥ icke-inspirerande att blicken började vandra över sidan, och landade pÃ¥ rubriken â€?Atwood uppfinner fiffig autografpennaâ€?.

Margaret Atwood, en av mina favoritförfattare, har tröttnat på de många långa resorna för att signera böcker. Man kan ana att hon nått en nivå av framgång där signeringsturnéerna inte längre känns lika nödvändiga.
Men för att inte tappa kontakten med sin världspublik har hon nu kommit på en uppfinning som ska göra det möjligt för henne att fortsätta signerandet hemifrån.
Hemma på kammaren i Kanada kan så Atwood signera en bok i Stockholm, eller någon annan del av världen. Hennes pennrörelser registreras elektroniskt och överförs till en metallarm som styr en penna som skriver i köparens bok. Via videoutrustning kan hon se och tala med bokköparen. Uppfinningen heter LongPen, och via företagets sajt kan man se en video över hur det kan gå till.

Att Atwood har humor kan man inte tveka om. Jag kan rekommendera FAQ:n på Unotchits sajt. Särskilt den här frågan:

7. Will getting my book signed by an author in the flesh make me pregnant?

We aren’t sure. Ask Neil Gaiman. But we can guarantee that the remote signing device will not have this effect. It’s safe!

Skrivövningar kan man inte få för många av. Efter en ”artist’s dejt” i lördags har jag funderat över svaret på ”hur mycket skriver du”? Jag svarade att jag skrev dagligen – för det gör jag ju – men räknas små notiser och dagboksanteckningar? Skriver jag egentligen speciellt mycket? Trots allt arbetar jag heltid, driver ett Skrivarkollektiv, håller i en skrivarkurs, går på en kurs i oljemålning och en annan i meditation – när skriver jag egentligen?

Jo, jag skriver som en belöning. När tvätten är vikt och disken ren får jag ”lov” att sätta mig ner, men med mina aktiviteter blir det bara snabba små stunder. När sätter jag undan tid? Tid där jag struntar i annat? Aldrig. Det är allt lite synd eftersom jag älskar att skriva.

Hur som haver, tillbaka till skrivövningar.

I dag tänkte jag, med anledning av frågan i lördags, att jag skulle skriva lite mer.
Men vad?
Då kläckte jag idéen ”gå in på www.dn.se och ta tredje rubriken ovanifrån och skriv något om det”.

Här kommer resultatet – det blev en dikt.

Dra tillbaka dina styrkor

Dra tillbaka dina styrkor,
lämna mig i fred.
Tror du verkligen,
jag ska kapitulera?

Din tunga,
mot min mage,
ger klibbiga spår.
Jag äcklas.

Aldrig mer,
är ingen klyscha.
Det är fullaste
allvar.

Sug på den!
Allvar.
Aldrig.
Allvar.
Aldrig.

Du ligger
vid mina bara fötter.
Res dig upp.
Dra tillbaka dina styrkor.
Aldrig mer.

Är jag nöjd? Självklart inte! Det krävs några bearbetningar innan jag, och troligen de flesta andra skribenter, släpper något ifrån sig. Å andra sidan har jag skrivit, varit kreativ och har ett material att utgå från.

Vad blir din dikt eller notis om du tar tredje rubriken ovanifrån?

Jag skulle vilja fråga om någon har använt sig av en professionell lektör någon gång, och om det uppfattades som en bra investering? Jag slåss dagligen mot dåligt självförtroende och skulle en gång för alla vilja veta om det jag skriver är bra. Kompisar som läser ger ingen som helst konstruktiv kritik, och nivån i den skrivarcirkel jag är med i är väl.. samma. Tips? Skicka in till förlag – njae.. SÅ bra på att skriva är jag inte.

Jag skrev om det i en kommentar igår, men jag vill gärna puffa för det här verktyget som jag tycker är helt toppen.
Det är ett ‘kit’ man köper, ett kit som består av en instruktions-CD (som verkar har kommit med mest för att det ofta är med CD-skivor i såna här kit), penna, timer och så kortleken. Och så är det givetvis instruktioner i text med också. Man ställer in timern på 3 minuter, drar ett kort på vilket det står några ord, t ex Pojken med hunden, och så ska man skriva från magen under tre minuter. Syftet är att man ska lära sig skriva på känsla, inte tänka på allting runt omkring utan släppa loss. Jag tycker det är roligt, och det finns inga ursäkter att inte ta tre minuter varje dag och bara skriva som man känner för just då, det första som kommer ut genom pennan.
Läs mer på Författarkortleken.se. Jag hittade den på adlibris.se och den kostade 256 kr, inkl moms.

© 2011 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha