Jag hat suttit en stund och förberett en ungdomskurs och nu behöver jag hjälp.

Det är någon månad sedan jag blev tillfrågad om jag ville hålla i en kurs för ungdomar från årskurs 7 och uppåt. Det var lätt att övertala mig. Studieförbundet skulle fixa det hela men någonstans på vägen blev det en miss i informationen. Det står inget nämnt om att det maximalt får plats nio stycken skrivglada ungdomar, inget om ålderskriteriet och inget om att det inte är en ”dropp-in-cirkel”. Istället kan den som läser informationen om sportlovsaktiviteter tolka det som både det ena och det andra. Dessutom missade de det där med förhandsanmälan.

På grund av det där sista ringde jag i fredags för att få bekräftat att det inte blev någon kurs. I stället förbereder jag nu för allt från en deltagar till full grupp och eventuella problem om det skulle komma tjugo.

Min tanke var följande:

Måndag ägnar vi åt gestaltning – övingar och exempel.
Tisdag är spikad åt poesi
Torsdagen fungerar som en uppsamlingsdag med goda råd och redovisning av en uppgift.

Varje dag har jag tre timmar till mitt förfogande.

Gestaltningen har jag övningar till – både små och någon större (de ska gå ut i biblioteket och leta reda på en bibliotekarie och sedan gestalta henne eller honom och allra helst så att de inte blir upptäckta (jag ska förstås informera personalen)).

Tisdagen har jag sugit åt mig Lottas förslag att lista ”fem saker som du tänker på när jag säger blått” och sedan välja ut en av dem och skriva en dikt utifrån det. Men sedan? Jag behöver tips på goda råd jag kan ge dem när det gäller dikt och jag behöver några roliga övningar.

Torsdagen hade jag tänkt samla ihop lite lösa trådar men även ta upp lite kort om dialog, personlig stil, tankekarta, skriv ofta, ta ut svängarna och lite annat smått och gott. Här skulle jag gärna lägga in en rolig övning men jag kan inte komma på något just nu. Hjälp behövs! På torsdagen ska vi avsluta med diplom.

Från tisdagen till torsdagen tänkte jag de skulle gestalta en person, en känsla eller en plats och den som gör det bäst ska få ett pris (vilket har jag ingen aning om i skrivandets stund) – är det korrekt att ge en av deltagarna ett pris? Eller ska jag köpa en lite blomma till var och en och dela ut med diplomet? Hur gör jag för att inte klampa i klaveret?

Alla tips mottages tacksamt!

På senaste träffen med min skrivargrupp kom vi att prata om klichéer. De bör undvikas, brukar det heta. Men alltid? Eller finns det tillfällen då klichéer inte bara är okej, utan det bästa att ta till?
M. sa att han brukar gå igenom texten och reagera på alla klichéer han skrivit, sedan stryka åtta av tio. De två som är kvar är kvar för att de faktiskt fungerar, och tillför texten något.

Så här säger författaren Joanna Trollope i en intervju i senaste MsLexia:

A cliché is only a cliché if it’s happening in someone else’s life, but the first time it happens to you is the first time in the history of the universe.

Det som är bra med klichéer är ju att de ger en direkt igenkänning. Det blir en genväg till något som de flesta kan relatera till. Nackdelen är förstås att de kan upplevas som slitna, och därmed förlorar sitt värde, om du inte gör dem till dina egna eller driver med dem.

Vad säger du? Brukar du använda klichéer när du skriver, och hur gör du i så fall för att de inte ska kännas nötta?