Tidskriften TidI dagarna har en ny kulturtidskrift sett dagens ljus. TID heter tidskriften, som finns både i tryckt form och på nätet.

Vi vill ge dig tips och idéer om litteratur, musik, teater och naturligtvis film, står det på sajten. Just nu söker de efter bidrag (dikter) på temat Mitt Sverige.

Bakom tidskriften står Deomedia, ett företag som ägs av redaktören Dan Olsson, som även är ansvarig utgivare. Redaktör är också Mats Petersson. Via Helle Kleins blogg får jag reda på att det främst är tjejer som studerar eller studerat media vid Södertörns högskola som skriver i TID. Vi får se om den växer sig större än så. Skriva.net önskar dem lycka till.

Så här skriver redaktionen om första numret:

I första numret av Tidskriften Tid kan du bland annat läsa om vÃ¥rt behov av hämnd och hur det gestaltas i litteratur och film. Vi har ocksÃ¥ grävt oss ned bland kaffebönorna och berättar nästan allt du behöver veta om det svarta guldet. Och vi lÃ¥ter de riktiga fotbollssupportrarna och â€?vanligt folkâ€? komma till tals om fotboll och huliganism. Bland mycket annat.

MusikDet här är skrivövningen jag brottas med den här veckan: Skriv en novell utifrån en låttext. Instruktionen är enkel – utgå från en låttext och låt den inspirera dig att skriva en novell.

Jag brottas för att jag inte kan bestämma mig för vilken låt jag ska utgå från. Det finns så många intressanta låttexter! Nu håller jag på och lyssna mig igenom the Beautiful Souths olika album. De är bra låtskrivare, tycker jag.

Om du själv gör den här övningen, kommentera gärna det här inlägget och berätta hur det gick. Om du vill får du gärna dela med dig av resultatet.

PÃ¥ lördag är det dags för Fokus – en skrivarkurs jag kör igÃ¥ng här i Bromölla. Det blir mycket information och punkter som vi ska ta oss igenom, bland annat hur vi ska gÃ¥ tillväga för att kritiken ska bli givande. En annan punkt är dialogen.

Ju mer jag har läst om dialog desto viktigare känns den. Här är min sammanfattning som jag ska presentera på lördag. Håll tummarna för att kursdeltagarna ska känna att träffen är lyckad, just nu är vi åtta deltagare.

Dialog

â€?Säg det inte, visa!â€?

  • Dialogen är ett av flera redskap som en skribent använder.
  • Dialogen ska föra handlingen framÃ¥t. Det folk säger vardagligt – en självklar förklaring – är inte effektivt (se sidan 137 i â€?Skriv pÃ¥!â€?)
  • Dialogen visar vem en person är, likväl som handlingar
  • Dialogen gör relationer tydligare än berättande (men var inte övertydlig, skriv inte läsaren â€?pÃ¥ näsanâ€?)
  • Dialogen skyndar pÃ¥ handlingen
  • Dialogen är en scen, lyssna pÃ¥ olika människor och använd syntaxen
  • Dialogen ska kännas naturlig
  • Dialogen ska vara nytta för handlingen eller i den enskilda scenen
  • Dialogen mÃ¥ste stämma överens med handlingen, konflikten, ämnet eller en persons utveckling
  • Dialogen ska inte ta upp för mÃ¥nga ämne samtidigt
  • Använd med försiktighet anföringsverb som â€?frästeâ€?, â€?stönadeâ€? och â€?jämradeâ€?, de drar bara till sig läsarens blick och han eller hon lägger energi pÃ¥ hur det uttalades istället för själva repliken. I regel rÃ¥der alla handböcker i skrivandets hantverk att undvika anföringsverb och istället använda sig av det unika i varje karaktär.
  • Stryk skräpord frÃ¥n dialogen. I verkliga livet finns det â€?tjaâ€? och â€?ähâ€? men i en dialog skräpar de bara ner sÃ¥vida det inte används med flit för att visa pÃ¥ en speciell karaktär.
  • LÃ¥t sprÃ¥ket avslöja individen och gör därmed sägessatserna onödiga(Elizabeht George använder ordet â€?sägessatserâ€? i boken ”Skriva pÃ¥” men jag tror att det är vanligare i svenskan med anföringsverb).

Det känns riktigt spännande att skriva dialog!

Nu är det dags att skicka in texter till Ordfronts debutantnummer. Alla som inte kommit ut med en bok är välkomna att skicka in sina texter. Senast 30 november vill Ordfront magasin ha in dem, och bidragen får vara inom alla skönlitterära genrer.
Antologier räknas inte som egen bok.

Så här lyder instruktionerna:

Regler: Alla skönlitterära genrer är lika välkomna. Bidragen får omfatta maximalt 10 A4-sidor eller totalt 15.000 tecken.

Skicka in bidrag: Skicka ditt bidrag i kuvert (vi kan inte ta emot bidrag med e-post).

Adressen är:
”Ordfront debutanter 2006″
Ordfront magasin
Box 17506
118 91 Stockholm

Så här skriver signaturen Snigel om skrivblock:

Snigels blockJag använder helst olinjerade block, vilket båda dessa är. Billiga, inget block har kostat över 40 kronor, och jag skriver med den penna som finns till hands.

Det svarta blocket använder jag i köket, där jag skriver meddelanden åt mina barn. Där finns allt mellan ”Gått till en kompis, kommer snart!” och tillagningsanvisningar för mat.

Det blommiga blocket köpte jag i somras för att använda som resedagbok, men det bidde inget. En snabb sammanfattning av vad jag gjort de olika dagarna, bara, och sen hamnade det bredvid sängen. Där har jag alltid ett block att skriva upp ”viktiga” saker i, sånt man kommer på precis när man ska somna. Efter att ha skrivit upp det jag precis kom ihåg, kan jag somna lugnt och ta itu med saken nästa dag.

Båda blocken är i storlek för att passa i handväskan. Det blommiga är A5 och det svarta något mer kvadratiskt.

Om jag har blocket i handväskan har jag oftast en blyertspenna med, för att a) den inte börjar läcka och b) den går att skriva med även i kallt väder.

Min kommentar: Smart tänkt med blyerts. Själv skriver jag nästan aldrig med blyerts numera, eftersom jag är slarvig med mina block och ofta lägger ner dem i väskan utan att slå ihop dem med pärmarna ytterst, och då smetas blyertsen lätt ut. Sen kan jag också tycka att blyertspennor lätt bryts av, eller – om det är stiftpennor – att stiften tar slut.

Så här skriver Björn Mattsson apropå skrivblock:

Björn Mattssons skrivblock Mitt skrivblock är i A5-format, cirka 200 linjerade sidor, med lila plastpärmar. Det är inköpt i Dublin för cirka 40 kronor under den tid jag bodde och arbetade där. Köpte på mig de sista de hade för nu för de inte längre denna modell, vilket är synd för blocket är helt perfekt:) Har inte hittat några liknande i Sverige, i alla fall inte till ett pris som är acceptabelt. Inte för att jag inte har råd, utanför att jag vägrar gå med på ockerpriser. Det är ju bara lite papper för tusan, en av de billigaste produkter som finns! Jag har inte block för att skryta så Ordning & Reda får allt behålla sina block för 200 kronor.

Men nu har jag bara tre oanvända kvar (två lila och ett indigoblått) så jag kan inte vara lika slösaktig med blad som tidigare. Normalt skriver jag nämligen bara på högersidor. Blockmodellen är bra för den har dubbelt så många sidor som normala block i den här storleken. Föredrar block med spiralrygg för de kan vikas runt och tar inte för stor plats. Blocket följer med mig nästan överallt. Mest använder jag det för att skriva ner idéer, funderingar och kortare texter. Alla längre texter skrivs på dator.

Fast nästan viktigare än skrivblockets utformning är nog pennan. Det är som om vissa pennor (få pennor) inspirerar till skrivande. Jag skriver ogärna med blyerts- eller kulspetspennor eftersom de inte ger bra ”flyt”, och dessutom blir min handstil ganska ful. Jag föredrar ballpoint eller filtspets för de är följsammare. Just nu använder jag en Pentel-ballpoint med smal spets. Smal spets är ett måste, 0.2 eller mindre. Pennan köpte jag i Stuttgart och nu jagar jag samma modell här i Sverige. Jag hoppas den finns. Annars har jag ett 20-tal pennor från en tillverkare som heter UniBall. Modellen tillverkas inte längre, verkar vara ett genomgående tema för mig, så jag vårdar dem ömt:)

Björn tycker liksom jag om stora spiralryggar.
Fortsätt mejla era skrivblocksbilder!

Brevpapper väljer vi med omsorg, varför inte också skrivblock? Ett fint brevpapper när du skriver brev signalerar till mottagaren att du tycker hon eller han är viktig, och förtjänar den omsorg som ligger bakom det noggranna valet av papper. Du har lagt ner tid och pengar för att hitta något fint för att göra personen glad.
Varför skulle det egna skrivandet vara annorlunda? Vad ger du för signaler till dig själv om du skriver på papper av dålig kvalitet, fula block eller rent utav lösa blad och sedan kanske inte håller ordning på dem? Det är något jag funderat på. En hypotes är att skrivandet i längden skulle bli bättre om du är mån om att det du skriver på och i är hållbart och vackert. Förutsatt att du över huvud taget skriver på papper alltså – det finns ju de som alltid skriver rakt in i datorn.

Därför såg jag mig omkring i hyllorna. Vilka block har jag själv använt, och hur upplevde jag att skriva i dem?
Nästan alla var i A5-format, eller något som låg nära det i storlek. Det beror främst på att jag vill kunna få plats med blocket i handväskan.

Vad använder du för skrivblock? Mejla mig ett foto och några rader om blocket och hur det fungerar för dig, så presenterar jag det här i bloggen!

Här kommer en högst ovetenskaplig och subjektiv genomgång av några av mina skrivblock, främst för att jag ville få klart för mig vad som fungerar bäst för mig. Men kanske kan någon annan också ha glädje av den.

1. Enkelt stenogramblock
100 blad, linjerade i rött. Norpat på jobbet.
Fördelar: Gratis, slit-och-släng, du behöver inte tänka på om du slösar papper.
Nackdelar: Man ska inte sno kontorsmaterial på jobbet. Just för att det är slit-och-släng känns det skrivna inte beständigt. Att spiralen sitter i papperets överkant gör det knepigt att skriva på båda sidor av papperna. Man tappar bort åt vilket håll man är på väg. Det blir oöversiktligt. Linjeringen är för bredrandig.
Mitt skrivande i blocket: De här blocken har jag använt för att jag har råkat ha dem till hands. Oftast blandas små personliga noteringar med anteckningar från jobbet. Det gör att det är snudd på omöjligt att hitta det man skrivit utan att först gå igenom en massa irrelevanta anteckningar. Men det har ändå varit bra att ha dem – bättre något att skriva på än inget alls.

2. Block från Fridhems folkhögskola
50 blad. Olinjerat. Kostade 30 kronor.
Fördelar: Bra kvalitet på papperet – tjockt och slitstarkt. Tunt och lätt att ta med sig. Ett olinjerat block kan man få plats med mer i, eftersom man själv kan bestämma hur tätt det ska vara mellan raderna och hur stort man skriver. Dessutom är blocket associerat med något positivt – den kreativa kursveckan på Fridhem.
Nackdelar: Tar snabbt slut. Den i och för sig fina ryggen är lite opraktisk, eftersom arken kan lossna.
Mitt skrivande i blocket: Ofta inspirerat. Det här är ett block jag tagit med mig på resor, på fik, på tunnelbanan. Stort plus för det behändiga formatet.

3. Exklusivt handgjort block från paperblanks
64 blad, svagt linjerade. Handbundet. Syrafritt papper. Kostade runt 150-200 kronor. Köpt i Seattle.
Fördelar: Det här är verkligen att ta sitt skrivande på allvar. Det högkvalitativa papperet går att bevara länge. Blocket är linjerat, men linjerna är så svaga att man kan strunta i dem om man vill. Väldigt vackert!
Nackdelar: Visst, det är bra att ta sitt skrivande på allvar, men ett sådant här block kan få en bromsande effekt på mig. Jag får högre krav på mitt skrivande och vågar inte ta ut svängarna eller skriva nonsens.
Att blocket är köpt utomlands och kanske svårt att få tag på här hemma är också en nackdel. Likaså priset.
Mitt skrivande i blocket: Jag försökte komma förbi den där spärren som sa att jag måste skriva bra genom att använda blocket för flödesskrivning. Det gick bra såtillvida att jag nästan fyllt blocket, men när jag tittar igenom det vet jag inte om jag fått ut något av det. Jag använde det främst under en resa i USA, och mycket av det skrivna rör sig kring upplevelser och tankar jag hade på resan. Hittar få saker som skulle kunna vara användbara.

4. Svart block med egen framsida: Writer’s Block
Ca 150 ark, olinjerat. Tyginbundet. Jag fick det här blocket på jobbet, minns inte varför. På framsidan har jag tejpat fast ett vitt ark med mitt namn och texten Writer’s Block.
Fördelar: Olinjerat är bra. Många sidor. Hårda pärmar gör att det inte går sönder i handväskan.
Nackdelar: Tungt. Fult försättsblad som jag rivit ut. Svårt att öppna helt utan att knäcka ryggen. För kritvita papper – avskräckande. Mitt försök att ironisera på omslaget var inte så lyckat. Ironi passar dåligt ihop med kreativt skrivande.
Mitt skrivande i blocket: Har bara använt 10 sidor än så länge. Det är diktutkast och skrivövningar.

5. Block med blommor
Ca 160 blad. Hårda pärmar, tunna linjerade ark. Kostade 20 kronor.
Fördelar: Räcker länge – många sidor. Bra med hårda pärmar som skyddar arken. Bra med stor ringpärm som gör det lätt att öppna. Billigt! Kostade bara 20 kronor på Hemköp (utförsäljning). Och ganska fint, tycker jag. Blomteckningarna fungerar för mig som en metafor för skrivandet i dess olika stadier.
Nackdelar: Tunt papper. Tar rätt stor plats i handväskan.
Mitt skrivande i blocket: Det här är det block jag skriver aktivt i nu, och jag tycker det fungerar bra. Här finns många diktutkast. Mitt skrivande fungerar ofta så att jag börjar i ett block och sedan efter ett tag skriver in det jag skrivit i blocket på datorn. Därför är det inte superviktigt att blocket håller hög kvalitet – det skrivna kommer ändå att förändras efter det att det lämnat papperet.

6. Block med vågformat mönster
Det här blocket köpte jag också på Hemköp innan jag upptäckte att blocken med blommönster fanns. Det är likadant som blomblocket förutom utseendet på pärmarna, och kostade också 20 kronor.
Fördelar: Hårda pärmar, många sidor.
Nackdelar: Se ovan. Men dessutom tycker jag inte särskilt mycket om mönstret, som är för rörigt och ger ett hårt intryck.
Mitt skrivande i blocket: Har inte använt det.

Någon slags slutsats
Ja, det är viktigt för mig hur blocket jag skriver i ser ut. Ett tilltalande utseende vid första anblicken är en förutsättning, men sedan spelar sådant som linjering och tjocklek också in, samt hur lätt blocket faktiskt är att använda.
Det är inte nödvändigtvis det mest exklusiva och hållbara blocket som fungerar bäst. Jag tycker om att variera mig, och att därmed också lätt kunna hitta block från olika perioder, eftersom de skiljer ut sig i hyllan.

Ann Ljungberg Under två veckor i vår anordnas tolv skrivarkurser med olika inriktning i Istanbul i Turkiet. För och av svenskar, och med välkända svenska författare som lärare.
- Att resa iväg på skrivarkurs är att verkligen satsa på sig själv och sitt skrivande i dubbel bemärkelse, säger arrangören Ann Ljungberg.

Ann vet vad hon talar om. Själv bor hon på en båt och reser runt i Medelhavet, arbetar som lektör och frilansande redaktör i egna bolaget Write for Shore.
Det innebär en stor frihet, men för Ann har det också betytt att hon kommit ifrån samvaron med andra skrivande människor. Det var därför hon för ett par år sedan bestämde sig för att anordna skrivarkurser för svenskar i den miljö där hon själv befann sig.
- Svenskar gillar ju att resa och att kombinera det med sin hobby, säger Ann.
Hon tog kontakt med sin lärare från utbildningen på Skrivarakademin, författaren Lotta Lundberg, som tände på idén. Den första kursen hölls utanför Rom våren 2004, och den följdes upp med två kurser i Venedig.

Den här vintern bor Ann i Turkiet, och då blev Istanbul ett naturligt val för de kommande kurserna.
- Istanbul är en stad som är fascinerande med sin kosmopolitiska atmosfär och det går att resa dit året runt, säger Ann.
Utbudet har utökats rejält, med totalt tolv kurser under två veckor. Lärare är Lotta Lundberg, Camilla Läckberg, Johanna Wistrand, Monica Rolfner, Hans Dahlman (Lelle Printer), Ylva Wallin, Lasse Karlsson och Susanna Kumlien.
En vecka i dubbelrum, inklusive flygresa och kurs, kostar 10 000 kronor (författarverkstaden 10 500).

Men vad är då den största fördelen med att resa till ett främmande land och gå på kurs, jämfört med att gå en kurs i sin närmiljö eller via nätet?
- Att resa iväg på skrivarkurs är att verkligen satsa på sig själv och sitt skrivande i dubbel bemärkelse. Att leva med sina texter dygnet runt och få huvudet fyllt av nya intryck både från den främmande miljön och från kursdeltagarna ger en kick som varar ett bra tag, säger Ann Ljungberg.
Hon delar gärna med sig av en kommentar hon fick från en av deltagarna på den första kursen hon arrangerade:
”Första gången jag varit i en vacker italiensk bergsby och inte tittat åt en enda man för att processen kändes viktigare: texterna, övningarna och vårat gäng. Vilken gemenskap, vilken humor, värme och intelligens som genomsyrade den veckan.”
- Det är en känsla som jag ser fram emot att återskapa, säger Ann.

Läs mer om Anns skrivarkurser på ordenrunt.se

© 2011 Skriva.net Suffusion theme by Sayontan Sinha