Redan trekvart i förväg var det gott om folk under den stora eken i Galärparken på Djurgården i Stockholm. Sen fylldes det på, tills alla platser på bänkarna var tagna, och hela kullen bakom var full med folk den med. Publiken var blandad – män och kvinnor, unga och gamla.
Vad väntade alla dessa människor på? Vad kunde det vara som drog så mycket folk? En rockkoncert? Ståuppkomik? Big brother-deltagare, kanske?
Nej, nej. Det var poesi. Poesi för folket, i skön förening med något så folkligt som bingospelande.

Poesibingo har funnits i Sverige i ett par år, och det var kvällens programledare, Albin Balthasar Lundmark, som tog den till Sverige. Från början är det en dansk uppfinning.
Det är som ett möte mellan Bingolotto och poetry slam, med en skön näve humor iblandad i mixen. Här finns tv-kannan, fikat, bingobrickorna. Här finns de ordvassa skärpta poeterna med ett budskap. Här finns Albin. Och Albin gör att allt detta smälter samman till en föreställning som är mysig, rolig och intressant.

Så här går poesibingo till. Du får en bingobricka, som är ett rutnät med 16 rutor (4×4), och så får du ett A4-papper med en massa ord på. Från A4-papperet ska du så välja 16 ord, som du skriver in i de 16 rutorna. När alla har gjort det börjar poeterna läsa. När ett ord på din bricka förekommer kryssar du för det. Sen gäller det att vara först med en rad, två rader eller hela brickan förkryssad.

Den som först ropar att den fått bingo får komma upp på scen. ”Fantastiska priser!” hade utlovats. Vinnaren fick välja ett nummer mellan 1 och 6, och vinsten visade sig vara ett toalettrengöringskit. Jo, men det kan man ju behöva.
En annan vinst var en kokosnöt med tillhörande hammare och spik, så att vinnaren själv kan ta reda på om det är så svårt som i sången att få upp nöten. För säkerhets skull följde det med kokosflingor och kokosmjölk också, ifall det hela skulle misslyckas.
Andra vinster var ett grillkit med marsh-mallows att grilla och bjuda på, och ett kit med ostbågar och så en massa munhygienprodukter för att få bort den hemska smaken/lukten efteråt.

Kvällens poeter var Kajsa Bohlin och Peder Isaksson. De gjorde ett bra jobb, speciellt med tanke på hur svårt det måste vara att läsa inför en så stor publik, som dessutom fokuserar mer på individuella ord än på innehållet i stort, och när som helst kan avbryta med ett ”Bingo!”.

Sammantaget en mycket lyckad kväll, och ett bra exempel på ett evenemang som kan få in en ny publik som kan intressera sig för poesi.