”Vår tanke att vi börjar läsa en bok ungefär vid månadsskiftet, och deadline för att ha läst ut den infaller efter cirka tre veckor. Därefter diskuterar vi boken på en mailinglista, och vid månadsskiftet börjar vi med nästa bok.”
Ovanstående är en utmärkt idé. Att läsa och sedan begrunda hur en författare har greppat sitt skrivande ger näring till eget skrivande.
För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att starta ett Skrivarkollektiv i Bromölla. Jag var nyinflyttad och hade inga kontakter med andra skribenter. Den primära tanken var att få konstruktiv kritik på mina texter och med det utvecklas i hantverket.
Första problemet var lokalen men efter att ha pratat med biblioteket ordnade det sig. De har en stor hörsal och två mindre sammanträdesrum där de två sistnämnda kan bokas av föreningar utan någon kostnad. Min fina kontakt med personalen gjorde nog sitt till.
Därefter ringde jag kommunen och fick lov att föra in en gratis annons i deras kommunblad som kommer ut en gång i månaden. Mina kollegor som bor utanför orten fick reklamblad att sätta upp på anslagstavlor och i butiker medan jag själv fixade reklamen i Bromölla.
Jag presenterade min idé som en grupp skrivglada amatörer med syftet att få konstruktiv kritik på egna texter, diskussioner, fika och tips på allt från skrivmaterial till böcker. Träffarna skulle ske sista onsdagen i varje månad mellan 18 och 20 och vara gratis. Det blev en fullsatt grupp med en gång. I och för sig ryms det bara tio personer i sammanträdesrummet men jag var glad som en lärka när jag gick dit första gången.
För att göra det mindre krÃ¥ngligt är det jag som bjuder pÃ¥ rött te (inga protester om koffein eller â?jag dricker inte kaffeâ?) och kex eller nÃ¥got annat enkelt. Eftersom det är jag som fixar denna enkla fika varje gÃ¥ng är det ingen som glömmer bort eller att vi blir utan för att nÃ¥gon inte kan komma. Vi börjar varje tillfälle med att jag ringer i en bjällra och sedan gÃ¥r jag igenom en enkel agenda. Den innehÃ¥ller allt frÃ¥n â?kom-i-hÃ¥gâ? och tips pÃ¥ skrivarsajter till tävlingar och nästa mÃ¥nads tema.
När det är dags för att läsa de egna texterna sätter jag en grön â och mycket ful â groda framför den som jag bjuder att läsa först. Den personen i sin tur utser nästa som ska läsa och ger grodan vidare innan han eller hon själv läser sin text, pÃ¥ det sättet hinner nästa person förbereda sig mental.
I slutet på förra året gjorde jag en enkel sammanfattning av vad vi hade gjort och vilka som var medlemmar, i samband med det bestämde jag varje månads tema för 2005. Inför nästa år ska varje deltagare komma med två förslag till tema, dess ska läggas i en korg därefter drar vi lott.
Från och med augustiträffen är vi medlemmar i Studieförbundet vuxenskolan. Jag tog kontakt med dem och så länge vi är en studiecirkel kostar det inget för deltagarna. Kravet är att vi har en symbolisk ledare (jag), för närvarokontroll (det har jag gjort för skoj skull sedan vi startade) och har ett mål (bli bättre skribenter). Vi får av dem hjälp med affischer, böcker och annat smått och gott som frimärke.
Naturligtvis var det några som hoppade av efter ett antal träffar, det hade jag ställt in mig på från början. Trots det var det en besvikelse att tre stycken försvann, nu i efterhand känns det bra för gruppen har efter 1,5 år sakta börjat formas till något som jag känner är avkopplande och trevligt.
I början kunde några personer ta upp stor plats, precis som i vanliga livet. Det kändes pinsamt att försöka avrunda och föra fram de som inte talade lika mycket. Numera slappnar jag av lite mer och låter var och en ta ansvar men har också lärt mig styra diskussionerna om det ibland blir för mycket av något som inte hör hemma i sammanhanget.
Det har inte blivit fullt sÃ¥ mycket konstruktiv kritik som jag hade tänkt mig frÃ¥n början men lÃ¥ngsamt börjar även det ta sin form. Vi har kommit överens om att den som vill ha genomtänkt kritik ska dela ut kopior av texten för att resten av gruppen ska ha tid pÃ¥ sig att läsa och fundera till nästa träff. Vi har ocksÃ¥ en â?sista kvartenâ? där en av deltagarna talar om sin favoritförfattare, läser nÃ¥got som är betydelsefullt för honom eller henne â ja, kort sagt fÃ¥r den som har â?sista kvartenâ? bestämma själv.
Vi har blivit inbjudna vid två tillfällen till bibliotekets arrangemang och haft en liten utställning på biblioteket där vi satte upp några av våra alster, lade fram en gästbok och en brevlåda där besökarna kunde lägga en hälsning till oss.
Ja, sÃ¥ har mitt Skrivarkollektiv format sig under 1,5 Ã¥r. Jag svarar gärna pÃ¥ frÃ¥gor om det är nÃ¥gon som har funderingar kring detta. Inunder listar jag vÃ¥ra teman för Ã¥ret, de ska fungera som inspiration och inte ses som nÃ¥got tvÃ¥ng. Oftast har de flesta skrivit nÃ¥got â en dikt, kÃ¥seri, tankar eller till och med en novell med utgÃ¥ng frÃ¥n temat.
Januari: Saga
Februari: Vänskap
Mars: Röd
April: Hem
Maj: Barn
Juni: Vatten
Juli: Ljus
Augusti: Mat
September: en väg
Oktober: Natur
November: Slut
December: Fritt tema
P.S.
Vi är fortfarande en full grupp på tio personer och det står tre stycken i kö för att bli medlemmar om någon hoppar av.
I vår kommer Slamtologi 2006, en uppföljningsbok till Slamtologi som kom 1998. Det är en antologi med texter av poeter som tävlar i poetry slam.
Nu har du chansen att skicka in din text till antologin. Enda villkoret är att den har anknytning till slam på något sätt, och förstås inte bryter mot svensk lag.
Antologin är ett projekt som drivs av gymnasiestudenten och slampoeten Vendela Procopé med stöd av bland annat Föreningen Ord på Scen i Malmö.
Skicka ditt material till slamtologi2006@hotmail.com senast 30 september.
Bokförlaget Semic inbjuder till en författartävling pÃ¥ temat ”Kärlek i juletid”.
Senast den 1 november 2005 ska bidraget vara Semic tillhanda.
20 000 tecken – hur mycket är det? Jag kontrollerade mitt senaste kÃ¥seri pÃ¥ tvÃ¥ A4-sidor och fann att det var pÃ¥ drygt 6400 tecken. Novellens omfÃ¥ng borde röra sig runt sex sidor. Det är inte speciellt mycket – om bara det inte vore sÃ¥ svÃ¥rt att skriva om kärlek!
Lite sent – men inte för sent – vill jag tipsa om en tävling som Expressen och Ballograf AB ordnar.
Rubriken är ”Osynlig”.
Bidraget ska vara Ballograf tillhanda senast den 1 augusti.
Mer om tävlingen
Själv har jag skrivit en mustig berättelse – kanske för mustig? Var går gränsen? Jag vaknade en morgon och hade berättelsen klar i huvudet och var självklart övertygad om att den skulle vinna. För att inte tappa bort någon detalj satte jag mig och skrev ner allt i en rasande fart. Det är så jag brukar skriva. Sedan fick novellen vila några dagar för att bli genomläst och rättad i omgångar. Till slut insåg jag att det bara var skräp. Även det tillhör mitt mönster.
Jag har i alla fall skickat in min novell. Den lär ju inte bli uppmärksammad om den ligger i byrålådan. Självklart har jag stora tvivel om att de ägnar den någon större uppmärksamhet och i natt vaknade jag och insåg att jag hade berättat istället för att skildra.
Ta chansen! Skriv några sidor på de dagar som återstår, posta det du skrivit på söndag så är det framme i tid!
I min personliga blogg efterlyste jag skrivövningar att använda för att komma igång med skrivandet som en daglig rutin. Enkla övningar som man kan ta till om sidan stirrar vit tillbaka på dig utan att den minsta idé kristalliserar sig. Jag vill fortfarande ha sådana tips.
En av de som svarade på min förfrågan var Paul Goldsman. Han hade inga skrivövningar att tipsa om, men tyckte att jag skulle ta en titt på New York Times avdelning Writers on Writing.
Det var ett bra tips. Här finns inte mindre än 62 författare representerade, och de skriver om just skrivande, med olika angreppsvinklar. Läs om hur Chitra Divakaruni läste 300 romaner på fem månader, och vilka slutsatser hon drog. Eller John Updikes alter ego som intervjuar John Updike själv. Eller varför inte Joyce Carol Oates om hur viktiga hennes joggingrundor är för hennes skrivande.
Som med alla New York Times artiklar måste du vara registrerad användare för att kunna läsa dem. Registreringen är gratis.
New York Times har även ett fantastiskt bibliotek med ljudfiler där kända och mindre kända författare läser sina verk, eller blir intervjuade.
Fem dagar är inte lång tid. Fem dagar kan vara en evighet. Fem dagar bjuder på en fantastisk möjlighet om du får ägna dig åt skrivande dygnet runt. Jag ser tillbaka på skrivarveckan på Fridhem och konstaterar att den överträffat alla förväntningar.
Med mig hem i blocket har jag utkast till mängder av texter (även om väl inte alla är något att jobba vidare med). Jag bär också med mig många fina minnen och upplevelser.
Det händer inte ofta att en grupp fungerar så bra att alla deltagarna känns som gamla vänner efter kort tid. Jag var med om det när jag en gång i tiden läste grundkursen i psykologi vid Stockholms universitet. Det var något magiskt med den klassen, och de människorna har en särskild plats i mitt hjärta, även om vi inte hållit kontakten efteråt. Jag tror att det beror på att vi alla befann oss på samma plats, mentalt. Vi sökte svaret på liknande frågor. I ett sökande finner vi varandra.
I Svalöv upplevde jag något liknande, trots den korta tiden. Redan från början skapades en stämning av trygghet och öppenhet. Även om det var lite nervöst läste alla sina texter för varandra, var generösa med kommentarer och väldigt stöttande.
Vi kom överens om att bara presentera oss med namn, och hoppa över yrke. Det är ett bra tips för alla typer av kreativa grupparbeten. Så mycket av vår identitet ligger i vad vi arbetar med, men utan att blanda in den aspekten i umgänget har man en möjlighet att lära känna varandra bättre, utan den påklistrade yrkesidentiteten.
Det är inte bara av andras kommentarer och konstruktiva kritik du lär dig om ditt skrivande. Minst lika givande kan det vara att noggrant läsa andras texter, och komma med synpunkter, reflektioner och idéer, samt att lyssna på en tredje persons kommentarer om samma text. En lokal skrivargrupp som träffas regelbundet är naturligtvis det optimala, men går inte det finns ju alltid nätet som en utväg.
Skrivas mejlinglista skulle kunna vara ett sådant forum. Tyvärr har den i princip helt somnat av över sommaren. Jag är medveten om att jag till stor del bär skulden för det.
Tänkte dela med mig av en av skrivövningarna vi har fått göra i dag på skrivarkursen på Fridhems folkhögskola med Paul Ström.
Börja med att välja en bokstav. Vill du göra det lätt för dig tar du en vanlig, annars en lite mer ovanlig bokstav.
Har du valt en nu? Då kan du läsa vidare.
Skriv en dikt på 14 rader. I dikten ska ett djur, ett väderfenomen, en växt och en sinnesstämning förekomma. Samtliga ska börja på den bokstav du har valt.
Om du använder dig av den här övningen får du gärna dela med dig av resultatet som en kommentar till den här texten.
I morgon bär det av till Svalöv, där jag ska ägna mig åt skrivande under en intensiv vecka på Fridhems folkhögskola, under ledning av Paul Ström. Jag hoppas att mina försök under Pragresan att börja skriva på svenska igen har varit en tillräcklig förberedelse.
När man tappar bort sig i språket är det svårt att veta vad det är som behövs för att man ska hitta tillbaka.
Nu är den släppt, den sjätte boken om Harry Potter – Harry Potter and the Half-Blood Prince. Undrar just hur J K Rowling hanterar de extremt höga förväntningarna. De fem första böckerna har sålt i 260 miljoner exemplar. Snacka om att ha press på sitt skrivande. Men vad jag förstår så har hon i princip hela handlingen i bokserien klar för sig.
I många länder håller boklådorna extra nattöppet för boksläppet, som sattes till klockan 00.01. BBC rapporterar att köerna ringlade långa redan på morgonen utanför Waterstone’s på Oxford Street. De största fansen utrustade med häxhattar och trollspön, förstås.
Även i Sverige är förväntningarna stora. Drygt hälften av besökarna på The Swedish Rowling Fanclubs sajt har angett att de kommer att läsa boken redan i dag eller i nästa vecka.
I Sverige har du också kunnat förbeställa boken, och nu finns den att direktbeställa på nätet, till exempel här.
Rowlings framgång är exceptionell. Enligt Aftonbladet har hon tjänat 19 kronor per ord hon har skrivit hittills i bokserien. Med 717 800 ord blir det en del pengar.
William Males, som håller i kursen Creative Writing in English vid högskolan i Gävle, funderade över framgång i den skrivande världen när vi träffades i Järvsö i går.
”I de flesta andra yrken ses framgång och pengar som något positivt. Men i den skrivande världen möts det med skepsis. ‘Tjänar man pengar på sitt skrivande kan det inte vara bra.’”
Jag måste erkänna att jag delvis har sådana tankar själv. Det grundar sig främst på att författare som kommer ut med mer än en bok om året inte kan hålla en särskilt hög kvalitet på skrivandet. Eller originalitet, kanske jag skulle skriva. Boken blir en produkt som stöps in i en framgångsform. En form som tilltalar många, förvisso. Äsch, jag är nog bara avundsjuk.
Skriva på Twitter
Senaste kommentarerna